Far och son Shafer gör det igen, och levererar med 2007 One Point Five ett vin det är fullständigt omöjligt att värja sig mot. Ur glaset strömmar renaste cabernetångor av crème de cassis och plommon, där ett liten bakgrundston av bananskal pekar mot den mogna årgången. Frukten (finns det egentligen någon druva mer lämpad för nya fat än cabernet sauvignon?) har smaskat i sig eken på ett föredömligt sätt och och redan integrerat dragen av lakrits, kaffe, tobak och grillat kött. Den blommiga parfymen har dock fritt luftrum, liksom mentholen och jordtonen. Doften är stor, generös och nästan skamlöst vällustig.
Om jag liknade nollfemman vid en plyschsoffa så finns i den här årgången dessutom några extra kuddar att luta sig mot. Den stora, mogna frukten bäddar in smaklökarna ordentligt och ger en mjuk och maffig munkänsla trots att det sannolikt finns en del tanniner under stoppningen. Vad som hindrar soffan från att välta är syrorna, som även om de knappast kan kallas skyhöga ändå ger fullt tillräcklig balans. Alkoholen håller sig också på mattan i den långa, breda eftersmaken med massor av salmiak.
Inte ett vin att analysera sönder och samman; gillar man cabernet och har minsta hedonistiska läggning sitter det här som en smäck. (92-93)
2 kommentarer:
Jag har inte vågat mig på någon av mina flaskor ännu men det här låter onekligen lovande. Tack för noteringen. För övrigt ser jag fram emot noteringar på vinerna i lådan från KK Wine. Ha det.
Du kan gott låta flaskorna ligga ett tag till. De där vinerna från KKWine skall ju helst lagras till förbannelse, men jag kommer såklart inte att kunna hålla korkskruven i styr. Poster lär komma vad det lider...
Skicka en kommentar