Känner ni? Gatorna är sopade, det doftar grus och befinner man sig i lä värmer faktiskt solen en smula. Det börjar bli vår, banne mig, och det finns väl inget som bättre får fart på rieslingsuget.
Korkskruven landar i Seehofs 2011 Morstein Alte Reben som har mått bra av ett år på rygg sedan det köptes. De tyska elvorna är ibland en aning tunga och präglade av den lite varmare årgången, och visst finns det lite tyngd även här. Det här är rätt maffiga grejer med lite tropiska drag som papaya, mango och ananas i doften utöver citrus, blommor och en liten örtkvist. Och mineraler, drösvis av dem. Från doftens krita och krossade stendamm till smakens kalkstensknister. Jordmånen skär som en laserstråle genom vinet trots en hel del kraft. Men balansen finns här; de avrundade syrorna räcker till för att bära upp frukten och alkoholen ger mest lite extra viskositet utan att sticka ut eller brännas. Eftersmaken är riktigt lång och mineralisk med en liten knorr av grapefrukt.
Smaskens i en rätt fullmatad stil som visar årgången på ett fint sätt. Ännu bättre efter några timmar i öppen flaska, och bättre till mat än som apéritif.
3 kommentarer:
Då verkar vinet ha fått det extra år det behövde.
En aning fetma och tyngd borde komma bra överens med en panerad spätta med remoulade eller liknande? Får prova den teorin inom kort.
Eller kanske vita sparrisar med hollandaise? Om några veckor är det ju "spargelzeit"...
Vi körde en vanlig pastasås med räkor...funkade bra det också.
Det här är inte som tian, vilken jag i ärlighetens namn föredrar, men gott ändå.
Skicka en kommentar