Åtminstone någon gång per månad lagar vi kyckling helstekt i ugn med potatis, morötter, palsternacka, aubergine, squash eller vad man har hemma. Kycklingen fylls med citronklyftor och lagerblad, köttet gnids med vitlök, salt, peppar, olivolja och herbes de Provence och under bröstskinnet stoppar vi färsk basilika och herbes de Provence. Ikväll är vi dessutom på extra gott humör av någon vårrusig anledning och vi korkar upp en amerikansk Pinot Noir till det ljusa köttet. Doften är stor, varm och kryddig med inslag av mörka röda bär, cola, kanel, svamp. Även om Bourgogne förblir måttstocken gillar jag av och till sådan här vidöppen varm pinotfrukt om den inte är för syltig. I munnen är tyvärr vinet något av en besvikelse; smaken är ganska kort, avklippt och stum utan att inbefria de löften doften ingav. En helt okej flaska men 249 kronor känns något i överkant.
Vårt goda humör håller i sig och till ostarna när barnen somnat vill vi fortsätta prata varför vi korkar upp en flaska av 2003 Pio Cesare Langhe Nebbiolo. Det här är ungefär den 15:e flaskan vi öppnar av detta underbara vin som sedan lanseringen våren 2006 har varit vår stora budgetfavorit. De senaste 6-7 flaskorna, varav två tillsammans med K:s familj i Åre förra veckan, har dock bjudit på mindre vinupplevelser än tidigare och vi har frågat oss om inte denna fruktstinna 2003:a börjat krokna. Kvällens flaska visar emellertid gammal god form med mängder av generös, barrique-präglad Nebbiolofrukt med kryddiga violer, tjära, vanilj och syra. Hmm, man kan inte låta bli att undra...
Enligt uppgifter från såväl Göteborgspostens Thomaz Grehn och tidningen Livets Goda nr 23 hade Pio Cesare hällt ned en försvarlig del nedklassade Barolo- och Barbarescodruvor i detta vin som sedan fått lite extra tid med ekkontakt innan det kvalificerade sig och lanserades i Systemets ordinarie sortiment för en spottstyver till alla svenska vinälskares glädje (utom Anders Röttorps som delade ut 14 i kvalitetsbetyg och 2,6 av 5 i köpvärdhet). Vi blev helt knäsvaga och köpte genast på oss ett lager som vi sedan fyllt på allt eftersom. Systemets första beställning på drygt 40000 flaskor som beräknades räcka ett år krävde dock påfyllning. De flaskor jag har tyckt varit trötta senaste månaderna har enligt principen "sist in i källaren först ut" kommit från denna andra sändning. Kvällens flaska däremot, nu när vi börjar närma oss slutet av våra 2 lådor, är från första ladddningen. Vore man konspirationsteoretiker skulle det vara svårt att inte misstänka att Pio Cesare, glad över att framgångsrikt kvalat in i ordinarie sortiment men bekymrad över att vinet i fråga kanske varit väl bra med tanke på priset, har fyllt på med mindre högoktanig druvjuice. Hmm, å andra sidan finns det inga bra viner, bara bra flaskor. Och ikväll var denna Nebbiolo tilllbaka i högform. Men det vore intressant att veta om andra noterat liknande kvalitetsskillnader.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar