torsdag 7 februari 2008
2006 Fontanafredda Barbera Briccotondo
Ikväll dricker vi poäng till kycklingen. På en hyfsat förutsägbar WS Top 100-lista var det här en överraskning för mig. Plats 74, hela 90 poäng och en notering från Suckling som får det att vattnas i munnen. 90 pinnar? Till det där? För 67 spänn? Jag erkänner villigt att vinet flugit under min radar i ordinarie sortimentet -liksom de flesta andra viner i samma prisklass är jag rädd- och vi hade nog inte provat om det inte vore för den där nittiopoängaren. En sökning på nätet visar dessutom att recenscenten med det coolaste namnet, Gary Vaynerchuck (låter som en benknäckarback i NHL), drämmer till med 89 poäng så saken är biff. Det här måste provas. Point whore, moi?
2006 Barbera Briccotondo har en ung blåröd fint transparent färg. Första sniffen känns rejält knuten men redan efter några kastrulleringar följt av någon kvart i karaff blommar vinet ut och och bjuder då på kärnig frukt med körsbär, plommon, örter, en gnutta fatvanilj och en liten nyans av jordighet. Den medefylliga smaken är frisk med kärniga italienska surkörsbär där örtigheten från doften drar mera åt tobak och te. Fräsch munkänsla med friska höga syror. Lite allmänt glest och småsurt men faktiskt en gnutta längd i den småsträva eftersmaken som är lite chokladbitter. Vinet fortsatte att utvecklas under några timmar i karaff och det tillkom då en kryddighet i doften.
Det här är ett gott enkelt matvänligt vardagsvin som är som gjort för pizza och pasta. Borde även fungera utmärkt som buffévin om man vill hålla nere kostnaderna, med risk för att gästerna uppfattar det som surt om de är mera inne på Nya Världen. Hur Suckling trollade fram hela nittio poäng begriper jag inte riktigt, men det är bättre än jag trodde det skulle vara. Ett schysst tjut!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Även jag har prövat det här för att se what the 90 points was all about.
Visst, ett korrekt och okej vin som med rätt matmatchning är mer än prisvärt, men 90p?
Då ska ju Pio Cesares standardbarbera för 125 pix upp på 94-95p och då känns det som att reglagen går till elva igen.
Håller helt med om att Cesares Barbera förtjänar åtminstone 4-5 poäng mer...och var hamnar vi då som sagt? Tyvärr inte första gången jag inte håller med Suckling vilket såklart spelar roll när man planerar sina inköp av dyrare viner.
Det här bevisar ju bara hur skevt det här med poäng är. Suckling ger det här vinet 90 poäng, Andreas Larsson ger Labadie 90. Slutklämmen är att man ska lita på sin egen smak och inte någon små bögig jänkare eller en vräkig nörd.
Temperaturen på kommentarerna går tydligen också till Eleven idag! Och det kan ju vara underhållande emellanåt... hur som helst, poäng är liksom inget vidare bra redskap för att berätta att ett vin är allmänt schysst. Men i USA är 90p tydligen det enda gångbara sättet att säga: det här är faktiskt riktigt bra, köp! Att exakt samma poäng använts för att beskriva en hel del av bordeaux 2004 och mången fin bourgogne är rent av skrattretande. "Lita på din egen smak" skriver vi dock helt och hållet under på.
F&V - jag håller mer er i stort som vanligt. Fast menar ni att Suckling satt 90 poäng bara för att det är enda sättet att få amerikanerna att fatta att det här är en för priset schysst enkel Barbera värd att kollas upp? Då har han väl underminerat hela sin poängsättning? För övrigt gav han i sammanhanget obegripligt låga 85 poäng till Cesares 2004 Barbera d'Alba, 88 till 2004 Fides och 87 till 2004 Ca' di Pian - vilka samtliga med lätthet sopar det här vinet av banan enligt mig. (Liksom 88 poäng till Spinettas 2004 La Gallina men den har jag inte smakat). Jag tolkar det som att han tyvärr ofta är ute och cyklar i jämförelse med min egen smak.
Jag drack föregående årgång i fjol och mungiporna gick absolut mer upp än ned, men nog har man varit med om en hoper nittiopoängsviner som Briccotondo inte kan knyta skorna åt.
Jag anar flera spännande diskussioner här. 1: "Lita på din egen smak", självklart, men om man inte har plånboken/tiden/levern för att sörpla sig igenom allt man kan komma över måste man grovgallra först. Då utgår man från sina tidigare erfarenheter - och sedan letar man konsumentinfo hos Suckling, Frankofilen eller andra vars gommar man tror sig ha lärt känna. För mig ligger den stora faran i att utgå från poängen i stället för brödtexten.
2: Det går ett veritabelt Ginnungagap mellan 89 och 90 poäng i dag. 90 är egentligen ett fruktansvärt bra vin enligt de definitioner WS, WA och de andra bekänner sig till, men många tittar i dag inte ens åt viner med ett betyg som börjar på 8. Inflationsdrivande? You bet. Samma psykologi som får affärerna att prissätta en krona under varje jämn hundralapp?
Enstaka felskär som 90p på Briccotondo händer ju, men på CT får man ju faktiskt, med stöd av volymen provningar/omdömen, en bra assistans för att bedöma viners kvalitet med hjälp av poängsakalan. Ett felskär där märks så pass att man slipper ta det på allvar, och vad skulle alternativet vara?
För att återgå till Top-100 så kan man ändå hitta en del fynd där. Bl.a. Pago de los Capellanes 2004 på plats 31 som fått genomgående goda omdömen, och som finns att beställa på SB för det facila priset av 228:-. Hade den släppts i det ordinarie sortimentet hade den sannolikt varit slut nu. Jag har inte provat den ännu, men jag ska:-)
På den första frågan måste vi svara ja. Och det tycker vi gäller både WA och WS. 90p är ett enkelt sätt att säga "köp!". I vår egen lilla avslappnade betygsvärld borde den signalen komma vid 85p, men amrisarna måste ha 90! Dina exempel är ju alla jättegoda viner av en annan kaliber än Briccotondo. Men egentligen ganska korrekt poängsatta - om skalan ska ha någon relevans. Särskilt den extremt lustfyllda 2004 Barbera Gallina känns dock helt underskattat. På det skulle vi nog vilja landa runt 91-92 poäng.
Tack för att du benar ur och klargör diskussionen lite, Anders. Vi har såklart varit här förut, men det är alltid intressant med ett varv till.;-)
Jag är absolut inte missnöjd med det här vinet och hur det presterade till maten ikväll, tvärtom - men man får ju ungefär vad man betalar för. Problemet är Sucklings uppblåsta score och försöken att matcha hans smak mot min egen. För visst måste man gallra i utbudet, och då står man där med professionella noteringar och poäng och undrar vem man skall våga lita på mest, speciellt när det handlar om dyrare flaskor. I det här fallet låter även brödtexten som ett vin jag skulle gilla (vem skulle inte det som han skriver): "...Full-bodied, soft and succulent, with lots of flavor and a long, long finish. Delicious..." Problemet är att jag inte håller med enligt min egen smak. Alltså - påspädning av förtroendekrisen för Suckling.
F&V - betygsinflationen gäller absolut WA lika mycket som WS, och även IWC eller vilken publikation man än väljer. 90 poäng delas ut väldigt lättvindigt. Problemet för min del är bara att Suckling inom samma peer group gång på gång har annan smak än vad jag har. Han brukar inte dra sig för att gå under 90 poäng i faktiskt de flesta fall när han bedömer Barbera som bla exemplen ovan visar. Han har väl inte drabbats av akut inflation sedan han smakade nollfyrorna? Alltså måste han tycka det här vinet är något alldeles extra, och hans notering antyder ju att han smakar något helt annat än jag gör. Jag håller helt enkelt inte med, och får i framtiden kanske helst välja andra recenscenter.
Annars verkar 2004 Cepparello vara ett bra tillfälle att kalibrera sina egna smaklökar mot Sucklings kontra Gallonis: WS ger 86 poäng och WA 95. Fick man tag på 2003 Scavino Carobric finns i viss mån en annan chans: 95 för Suckling och 90 för Galloni. Det är ganska kul när de skiljer sig åt.
Björn,
jag håller med om att volymen på CT gör att man ibland hamnar på ett medel som känns vettigt att luta sig mot. Problemet är att många viner inte smakats av så många när det är dags att handla, liksom det faktum att många skribenter inte går att lita på. Men visst kan det vara ett bra komplement. Törs man chansa på Pagon måntro?
Det tycks som att Galloni är mer rätt ute, att döma av vår flaska 2003 Cannubi. Vi har tyvärr ingen Carobric att våldföra oss på, men vi får väl öppna en första 2003 Bric dël Fiasc snart...den har vi så klart höga förväntningar på efter goda erfarenheter av varma år, och tack vare Gunnar Westling som vi brukar lyssna lite extra på i detta ämne. Vad sa Galloni om den?
Galloni gillar den mest av Scavinos nolltreor: "...without question the most balanced of these 2003 Barolos as it has more than enough fruit to stand up to the wine’s structural components.." och ger 92 poäng. Är det någon nolltrea man skulle ha satsat på är det nog den misstänker jag. Tyvärr för sent.
Jag ska be att få hålla med nettares Anders i ett par saker här.
Men, poängen är på något sätt också ett komplement till brödtexten, till the tasting notes. Om brödtexten är kanonen och kanske det viktigaste för precision och förutsägbarhet är poängen krutet.
Om man gillar kanonen/brödtexten så SKA, hävdar jag, krutet/poängen ge ytterligare vägledning om QPR/komplexitet/välgjordhet etc.
Det är självklart svårt och vanskligt att vara recensent, för du ska/måste utgå från din personliga smak, men ändå kommunicera något allmängiltigt, något för mottagaren att förhålla sig till.
Om man då ger 90p till Briccotondo men 85 till Pio Cesares så känner jag att, sorry Suckling, I'm in the dark utan vit käpp.
Det var knappast meningen.
Förresten... vi kan inte riktigt smälta påhoppet på de småbögiga jänkarna och de vräkiga nördarna! Är det verkligen ingen som vill ta dessa utsatta grupper i försvar? Man kan riktigt se hur de sitter där med sina tillknycklade miner...
Små bögiga jänkare om jag får be. ;-)
Jag hade mest tänkt tiga ihjäl påhoppsdelen av posten.
Vadå påhopp? Jag såg det mer som ett par exempel på vilka man kan låta bli att lita på, för att istället lita på sin egen smak. Det kan säkert finnas en "små bögig jänkare" som har riktigt usel smak;-)
Drack precis 05:an som legat till sig 1½ år. Gick in för att kolla om det fanns något omdöme och finner denna eminenta blog! Tackar för det!
Tyckte nog att 05 var fin och absolut prisvärd, men 90p låter helt absurt. Då tycker jag Röttorp är mer rätt på det som gav 05:an Betyget 4,2 och omdömet 14/20.
Jaja, nu har jag i alla fall en nytt trevligt bokmärke :)
Välkommen hit - kul med kollegor i bloggosfären. Gör du AT?
James Suckling...
Spendera 5 minuter på hans blogg och kolla några av hans hemmagjorda videor när han käkar bjudmiddagar uppblåsta vinmakare.
Killen är grymt oseriös, och verkar dessutom ha tveksam koll på vin. En riktig glidare. Alla viner får i princip samma omdömen; "wonderful aromas of blackberries, chocolate and coffee, 95 points, non-blind". I rest my case.
Suckling bor granne med en handfull vinmakare i Toskana vars viner han aldrig ger under 90 poäng. Det finns också ett gäng Toskanska vinmakare som är personliga ovänner med Suckling och som får konstanta skitpoäng.
Den klassiska italienska mutkulturen + James Suckling = Briccotondo ninty fuckin points.
Galloni är en seriös kille. HELT annan nivå.
Aaah, nya kommentarer som rusar upp till eleven.
Suckling, var passar han in - homo jänkiens eller nörd med faiblesse för vräk?
Hursom, jag fann det intressant att Kronstam, mannen som gav Graillot 04 100p, i dagens DN nöjer sig med att ge Briccotondo 1,5 av 5 på sin skala.
Notera då också att Kronstam har solar, utropstecken och drunkningsövningar att ta till för de viner som överskrider 5.
Suckling, jag ska inte sätta mig till doms över dina smaklökar, men 90p? Kan Bill Murray i Tokyo-form vänligen tolka?
Jag tyckte också det var kul att läsa Kronstams omdöme av vinet, trodde det här skulle passa hans smak ganska bra. 1,5/5 är väl egentligen ett ganska klockrent betyg, om det inte vore så att skalan är så inflationsskadad att det resulterar i näst lägsta prisvärde av fyra nivåer. Vilket ändå heter "prisvärt" och låter väldigt positivt och fyndigt. ;-)
Köpte vinet idag också och hällde upp precis. Jag fattar heller ingenting med Sucklings 90 poäng. Vinet är väl värt sina 80-85 poäng - vilket ändå är väldigt bra för ett 67 kr vin. Klurade om detta var vinet för helgens lammsteksorgie, men det blir nog en låda Parallele 45 till gästerna istället.
Lamm och Rhône är ju som gjorda för varandra. Annars finns det ju flaskor kvar i Skåne av Ch de Valcombe för samma pengar. Borde gillas av de flesta gästerna...
Skicka en kommentar