Klassiskt slott i glasen ikväll, om än från mindre klassisk årgång. Fördelen är att det är drickfärdigt nu. 1999 Pichon Lalande är snyggt brunröd med en tegelantydan åt kanterna. Herregud, vilken doft! Komplexitet, elegans och stil. Jag sitter och sniffar en lång stund innan jag ens kommer mig för att smaka. Svarta vinbär såklart, men också plommon och mognadstoner av torkad frukt och tryffel. Fina inslag av läder och cederträ/blyertspenna, och en bild av en välmatad humidor full av ädlaste kubaner. Faten ger en komplex kryddighet och ett lätt moln av kaffe, och mitt i alltihop finns också mustigare toner av lagerblad och köttbuljong. Och även om man inte sitter i stallet så hör man åtminstone avlägsna gnäggningar. Dofterna går i och ur varandra - det känns som vinst varje gång man snurrar glaset och skakar fram nya intryck.
Smaken är inte helt oväntat slank, rent av spenslig med en känsla av lite bräcklig frukt. Något intorkat, döende vin rör det sig dock inte om, utan här finns en del saftighet kvar. Samtidigt handlar det om elegans och nyanser snarare än kraft. Fräscha syror ger en riktigt läskande känsla, och tanninerna är så gott som helt nedsmälta förutom ett litet kvarvarande dammoln. Mittpartiet är kanske inte direkt glest, men någon har åtminstone skruvat ner volymen ganska rejält. Lyckligtvis hittar densamme volymknappen lagom till avslutningen med både fin längd och ett salivframkallande crescendo som inbjuder till en sipp till.
I en provning hade kanske det här vinet blygt dragit sig undan med svansen mellan benen in i något hörn, och säkert kan slottet prestera bättre än så här i andra årgångar. Men på egen hand med full uppmärksamhet utan konkurrenter och med uppbackning av en mild lammytterfilé är det en ganska underbar bordeauxupplevelse.
PS. Vinet är köpt i Frankrike men finns faktiskt i monopolets sortiment. Personligen skulle jag känna mig smått rånad om jag handlade till det priset, men det är förstås utifrån den egna plånboken.
13 kommentarer:
Det verkar smått bisarrt med fem flaskor på SS i Sumpan men man har ju sett underliga saker förr på SS... ;)
1999:orna är verkligen ljuvliga nu! Eleganta och i fin balans även om vissa kanske lider av något låg syra...vadgav du för denna? Håller nämligen med dig; 840 pistoler är ett inget annat än ett rån!
Vid första lanseringen kostade den 444 kr vilket är mer rimligt eller till och med lite billigt. Har själv några och har gett den 92 pinnar. Parkar är jättesnål med sina 87.
Vackert skrivet!
Niklas - jag betalade ganska precis 400 kr för några år sedan.
Tavastgatan - kul att höra av dig igen, länge sedan sist. Visst känns Parker på tok för snål, å andra sidan sitter vi nu med mognadens facit. Men en 4-5 extrapoäng känns helt rimligt, även om slottet säkert kan bättre.
Birk - tack.
Bordeaux 1999 är ofta utmärkt att dricka nu, och denna Comtesse låter ju alldeles lysande god! Tyvärr har jag inga själv... :-I men likväl mycket trevlig läsning!
Intressant och förmodligen korrekt iakttagelse att det inte är något blockbustervin som står ut i marathonprovningar. Jag funderar ofta själv på det hur orättvist man förmodligen avskriver vissa viner p g a just sådana sammanhang.
För just sådana viner kan ju vara så goda och precis rätt när de får komma till tals i enrum med rätt sällskap (mat).
Men tyvärr är de sällan värda 840 pix.
Men det är ju guld värt att få en uppdatering om dem, utan att pynta själv.;)
Just Comtesse de Lalande är ju den (enda) bättre bordeaux jag faktiskt provat i lite större omfattning. Mitt intryck vid vår vertikal var att det var ganska ojämnt; ett intryck som förstärktes av artikeln om slottet i senaste Scandinavian Fine Wine Mag (no 11). Deras resultat från 1970 och framåt pendlar mellan 80p till 98p. Även ett år som 1990 får endast 81p.
Kanske är det en för låg lägsta-nivå som på något sätt motiverar avståndet till 1 cru-vinerna...?
Just en rejäl svajighet är väl det man slås av - åtminstone om man går på Parkers betyg (orkar inte kolla upp omdömena hos de andra). Speciellt slås man av uppseendeväckande låga poäng i årgångar som anses som riktigt bra, tex 1990 med 79p. Även nollfemman med 86p får man säga är rejält underkänt med tanke på status. Om man nu håller om poängen vill säga...
www.myspace.com/frankofilen
Hahaha!
"...och belgofilen". Nästan så man önskar att det faktiskt var min sida...
Jag har druckit 75, 85, 88 och någon till på en middag för tio år sedan. Jag gillade 85:an bäst. Jag drack upp min enda 88 för 5 år sedan. Den var bra men inte löjligt bra. Nu har jag 6 flaskor från 1998 hemma. Det borde vara dags att börja prova.
Lavazza
Lavazza - nittioåttorna sägs vara lite kantiga på den vänstra stranden (säger de som vet), men har du sex flaskor är det väl bara att prova. Berätta gärna vad du tyckte.
Skicka en kommentar