Bordeauxdump - högra stranden

Huset vi hyrde var utrustat med två utmärkta karaffer, men samma erbarmligt undermåliga duralexglas som vanligt. Nåja, jag har inga planer på att börja ta med egna glas när man flyger på semester, och här handlar det om att dricka Bordeaux snarare än att lägga pannan i djupa veck. De dyrare flaskorna får följa med hem istället, och det är inte svårt att hitta god och givande Bordeaux i segmentet under €20 för avnjutning på plats. Alla viner är provade utomhus till mat med utsikt över vingårdar... apropå X-factor.


2005 Château Les Graves La Valade var en gåva från ägaren av huset. Det doftar utan tvekan Bordeaux, med plommon, cassis och kafferost. Viss grönhet med både tobak, gräs och mynta får mig att gissa på en del cabernet franc. Smaken är inte alls oäven med viss rondör och en smula längd. Även om det förstås inte riktigt har full skärpa eller djup kan man hitta en del järnhaltiga mineraler, och vinet har dessutom mage att bli bättre och bättre med luft. Här finns bordeauxkaraktär så det räcker och blir över för €5,50. (82)


2004 Château d'Aiguilhe bjuder på mogna mörka bär, crème de cassis och violpastiller med lakrits. Stilen känns ganska modern med frukten i fokus och krämig ek. I munnen får man en tät men hyfsat mjuk heltäckningsmatta av tanniner, fin saftighet och ett mineraliskt slut med utmärkt längd. Lite högljutt och rättframt som en blockbuster till actionrulle, men det är väldigt svårt att komma med invändningar när prislappen ligger under €16. Vi handlar fler och tar med hem. (90)


2006 Reignac känns otroligt extraherat åt det bittra hållet, där både ungdomlig kärnighet och en rejäl ekmatta bidrar till kärvheten. Plommon och björnbär utan den tydligaste bordeauxkaraktär man stött på, och så en ocharmig anstrykning av värme i slutet bland all vanilj och fatlakrits. Klart i skuggan av d'Aiguilhe den här kvällen. Man får en känsla av stora arbetsinsatser i källaren, och visst finns här kvalitet, men vinet är svårbedömt i nuläget och ger ingen större köplust. Men jag brukar gilla Reignac och tror nog att bordeauxtypiciteten kommer med lite lagring. €20 (88+?)


2005 Angélique de Monbousquet - oh là là quelle séductrice! Näsan möter rödtonad dekadent frukt med jordgubbar och plommon som legat på marken en stund, och så järn och svettiga, rökiga fat med massor av kaffe. Helheten känns snabbmognad med rödbrun färg, även om det finns rätt bra snörp kvar i eftersmaken. Växer en storlek i karaffen. Inget stort vin, men charmigt och rent av slampigt, och väldigt mycket njutning att dricka nu till en rejäl köttbit. Angélique är Monbousquets andravin, och Gérard Perse har sina fingrar med i spelet. Suget efter höstens Pavieprovning ökade just rejält. €13,75 (87-88).


2006 Château Pipeau doftar arketypisk Bordeaux med stall, massor av jord, lakrits och fat. Den mörka plommonfrukten ger tydliga högra stranden-associationer. Tillgänglig trots sin ungdom, med modernt anlagd öppen frukt samtidigt som här finns mineralisk slankhet och lysande balans. Fortfarande rätt sträv, men så fin! Ganska underbar till en stor skiva gigot d'agneau, några frites och pipérade. €17,90 (89-90)