Château Poujeaux brukar leverera habila viner i ganska klassisk skrud till ett rimligt pris. Nollfyran vi drack för några veckor sedan gav klar mersmak. Sannolikt lönar det sig att bevaka det här slottet lite extra i framtiden, nya ägare sedan förra året är nämligen familjen Cuvelier som legat bakom Clos Fourtets framgångar de senaste åren. Det sägs även att välkände Stéphane Derenoncourt kommer att ha sina fingrar med i spelet.
Château Cantemerle är en annan favorit som brukar producera fina, eleganta viner åtminstone i bra årgångar. I svaga år tycker en del att stilen blir väl mager, men även här sägs kvaliteten vara på generell uppgång, och jag har läst flera omdömen som menar att man lyckades åtminstone lika bra med nollsexorna som med nollfemmorna.
Vi följer vinerna under kvällen i parallella glas till en grillad köttbit.
2006 Château Poujeaux känns som det kantigare vinet av de två, och är lite mer bondskt med tydligare stallighet och svinstia. I näsan får man läckra inslag av körsbär och cassis tillsammans med vanilj och kafferost från faten. Jordigheten och mineralerna sitter på plats, och helheten känns ganska öppen och givande redan från flaska. Smaken är sanslöst läskande i medelfyllig stil. Trots en del angenäm pulvrig strävhet känns Poujeaux lite luftigare och öppnare än Cantemerle, men också aningen glesare. Syrorna sätter ordentlig fart på spottkörtlarna, och den långa läckra eftersmaken med salmiak och grovsnus inbjuder till en sipp till. Det lyckliga fånleendet får man på köpet. (89-90+)
2006 Château Cantemerle har rödare inslag av tranbär och bokna äpplen utöver de förväntade svarta vinbären. Den snyggt infattade fatbehandlingen är mindre frän än hos Poujeaux, och känns elegantare med choklad utöver kaffe och fatkryddor. Den diskreta stalligheten ger mer associationer till arabiska fullblod än allmän fransk merde. Gillar man tobak, ceder och jord i sin bordeaux hittar man en massa godsaker här. Smaken är slank, tät, sval och elegant med klockrena syror och både salt mineralitet och fatvanilj i slutet. De finmaskiga tanninerna känns som ett tätt sammetstyg. Trots ett lite mer knutet intryck än Pojeaux gör det här inte ett dugg ont att dricka redan nu. Så fin! (90+)
Jäklar, vilka goda viner! Båda två levererar rysningsframkallande njutning; stilen är precis mitt i prick för mig. Det här är vad jag längtar efter och allra helst dricker för tillfället. Och trots livsfarligt läskande drickbarhet redan nu handlar det förstås om kassaskåpssäkra lagringsprojekt närmaste åren. Vilket vin man föredrar är en smaksak, de är trots allt ganska lika. Själv tänker jag inte välja, utan det blir påfyllning av båda två. Just nu finns det gott om flaskor, och är man Bordeauxälskare bör man passa på att smaka själv. Riktigt god Bordeaux med relativt måttlig prislapp hör inte till vanligheterna på monopolet.
PS. Finare Vinare har också smakat.
5 kommentarer:
Om man som jag är ny med Bordeaux. Är dessa då en bra inkörsport eller rekommenderas något annat i samma prisklass?
Det finns i stort sett inget annat i samma prisklass (eller under) på monopolet, men oavsett tycker jag absolut de här vinerna är en bra inkörsport. Bordeaux kan definitivt bättre, men här får man klassiska drag och en känsla för stilen. Medelfyllig och småkärv, men rätt underbar. Förvänta dig bara ingen fruktbomb, och ge vinet lite tid i karaff under en hel kväll.
Tycker att du har gjort rimliga poängbedömningar - Poujeaux ligger ovanligt jämnt i min bok runt 89-90 poäng, vilket inte är kattskit. Till lite klassisk fredagsmat är det perfekt. Synd bara att det skall kosta 250 spänn. Nu kostar Poujeaux iofs c:a 175 DKK i DK - vilket motsvarar det svenska priset.
Poujeaux har en bra lagringskapacitet - ovanligt bra med tanke på läge och koncentration. 1998:an har fortfarande inte nått maximum, t.ex. En annan iakttagelse är att slottet av någon anledning är bäst när andra är sämst. 1997, 2001 och 2004 är toppårgångar av Poujeaux - inte 2000 och 2005.
Fånleende, rysningar och allt, entusiasmen riktigt sprutar ut ur inlägget. Det är andra grejer det än vårt gnällande. Men ändå blev det ungefär samma poäng - där kan vi se att poäng inte ska läsas som kopplade till subjektiv njutning ;-)
Sätter en slant på att särskilt Poujeaux kommer bli riktigt fin med tiden...
Jag funderade faktiskt på att skippa poängen, men nu har jag ju bestämt mig för att leka med dem ett tag. Men visst är det mycket som inte ryms inom de siffrorna. Det finns 95-poängsviner så tjocka och fullmatade att man kan ställa en kniv i dem, men det är inte alltid varggrinet åker fram ändå. Och omvänt - de här bordeauxerna är förstås inte så bra det blir, men jag älskar dem för vad de är. Precis som jag älskar Bordeaux över lag - stramheten, strukturen, greppet, aromerna. Lite bråk är bara härligt. Men det har kanske framgått ;-)
Skicka en kommentar