Lördagmiddag

Recept på en lyckad lördagskväll: vuxna människor som leker blindbock. Nej, vi har ingen gillestuga, men det är trevligt att ses igen och höra hur sommaren varit. Vi börjar som vanligt med lite vitt.

Vin nr 1 ger honung, citrusfrukter, mineraler och lite unknad som påminer om svettig jympadoja. Är flaskan verkligen ok? Inte helt uppenbart korkad ändå, och frukt finns så det räcker. Med kännedom om etiketten tycker jag mig finna en del emserpastiller och burkchampinjoner även om gästerna snurrar runt i både Chablis och Österrike. Smaken har en liten fetma och rätt bra tyngd i frukten, samtidigt som syrorna är ganska obarmhärtigt ståliga. Ekipagets beståndsdelar hänger inte helt ihop, även om vinet absolut är gott. Liten bitterhet bland mineralerna i slutet, och så de där jympadojorna igen. Nej, flaskan är nog inte helt kosher, men gör jobbet till förrättens anklevermousse. Vi dricker upp snabbt. (90?)

Facit: 2002 Trimbach Pinot Gris Réserve Personelle. Gott, men med en gnagande känsla att vinet inte riktigt visade upp sitt rätta ansikte. Kanske den smygkork Trimbach sägs dras med? Kolla kommentarstråden i den här posten.


Vi går istället vidare med rött. Vin nummer 2 är snyggt rödbrunt där första sniffen ger en hel del modern fatvanilj och småfjäskig smörkola/fudge. Fina svarta vinbär följer efter, tillsammans med några jordgubbar. Här finns en hel del godartade gröna toner med både tobak, mynta och tulpaner, och så lite rökiga, tjäriga inslag med salmiak. Smaken är slank, fin och läskande med nästan helt nedsmälta tanniner som verkligen ligger medhårs. Riktigt läckert även om det fanns röster runt bordet som tyckte vinet gott kunde bjuda på lite mer motstånd. Lakrits och jord i avslutningen, och så återigen en grön nyans utan negativ klang. Det här måste vara en riktigt god Bordeaux med lite ålder - månne Pomerol anno 1999 med tanke på jordgubbarna? Nähä. Men jorden talar väl för Graves? Nope. Då är det väl en Margaux med tanke på mjukheten? Bingo. Och ett av de bättre slotten - Malescot? (92)

Facit: 2001 Malescot St Exupéry. Så kul att smaka det här vinet igen. Här har det hänt en del på 18 månader, vinet känns absolut drickfärdigt men borde hålla länge ännu. Med facit i hand fanns en del blommig parfym som borde ha skrikit Margaux. Svårt det där. Men fortsätt gärna att bjuda mig på bra Bordeaux så kanske det sitter till slut ;-)


Vin nr 3 drar lite mer åt rödsvart med bruna inslag. Doften är större än hos föregående vin, och känns både fränare och mer distinkt. Lite mer grovhugget och lite mindre fjäsk helt enket. Och rätt underbart för sådana som mig, för visst är vi i Bordeaux igen, och den här gången är det inget tvivel om vänstra stranden. Doften fyller på med svarta vinbär, kafferost och massor av jord, tillsamans med en antydan av ammoniak. Smaken har en härlig intensitet i en medelfyllig slank kropp med riktigt läskande syror. Rätt bra tryck trots slankheten får man säga. Bra grepp, men de pulvriga tanninerna är klart mer framträdande än i det andra glaset. Personligen tycker jag det här inte är några problem att dricka nu, jag gillar verkligen munkänslan, men det fanns andra som efterlyste mer mjukhet. Jättegott! Graves? Nähä. Då är det väl en Margaux till, skall vi gissa på 2001 Giscours? Jaså nollnollan. (93)

Facit: 2000 Château Giscours. Två läckra bordeauxer i rad, tackar. Har man en låda är det inte fel att glänta på den redan nu, men vinet lägger sig förstås inte platt på rygg på många år ännu.


Vin nr 4 lider av dålig planering. Dels luftade jag inte ordentligt, och dels är vinet för svalt. Men temperaturen stiger snabbt, och lite luft går alltid att slå i. I näsan får man typisk cassis tillsammans med rödare inslag av jordgubbssylt. Lite rökiga fat tittar också fram, och så grillat kött och jord. Me like. Smaken är slank och syrlig med högre syror än hos de andra röda vinerna. Intrycken stämmer rätt bra med förra gången, och precis som då finns det ett hål i eftersmaken som inte är den tätaste man smakat. Tanninerna är ganska mjuka, och vinet känns hyfsat drickfärdigt. Gott, men doften är bättre än smaken och vinet är helt klart lillebror i den här trion. (90)

Facit: 2001 Domaine de Chevalier. Ingen braksuccé runt bordet, jag var kanske mest positiv. Men rent allmänt är nog 2001 ingen dum årgång att börja kika på om man som jag föredrar lite ungdom.


Ost och prat kräver mer vin och i glasen hamnar vin nr 5. Snygg ljus granatröd färg. Oj, vilken doft! Vinet skickar upp täta slingor som borrar sig in i näsan och nästan blir smärtsamt intensiva när vi byter till bourgognekupor. Massor av torkad frukt med fikon och tomatpuré, och så en kaskad av hallon och jordgubbar. Örter i mängder förstås, både mynta och oregano, och så grillat kött på toppen. Det här är klassisk grenache vilket också våra gäster prickade direkt. Vi stannar upp en stund och applåderar munkänslan - sval och medelfyllig med både finess och bra syror trots all kraft som ligger och lurar. Jag hörde "burgundisk" mer än en gång, även om de aningen kantiga tanninerna också påpekades. Snyggt jobbat i denna varma årgång, all alkohol som bortblåst. Vinet levererar ungefär som det alltid gjort. (93-94)

Facit: 2003 Clos des Papes. Frågan är varför man skall spara på något som är så gott redan nu? Känslan av snabbmognade nolltreor kvarstår.


Tack för en trevlig kväll!