Domaine de Chevalier, med anor från sjuttonhundratalet, anses av de flesta vara bäst på vita viner. Den röda produktionen har väl inte varit helt under isen, men fick under nittiotalet en del småljumma omdömen med anmärkningar på bland annat ganska rundnätt ekbehandling. Men precis som på så många andra slott verkar man nu gå från klarhet till klarhet. En av männen bakom detta är konsulten Stéphane Derenoncourt som har ett finger med i spelet sedan några år. Vi provar för första gången.
Redan vid karafferingen verkar det lovande; färgen har skiftat från primär blåröd till mera rödbrun och första sniffen ger intryck av klar tillgänglighet. Och vilken sniff sedan! Doften är underbar med mjukt avrundade sammansatta toner av mörk frukt: svarta vinbär, körsbär och lite plommon uppblandade med parfymerad blommighet, mineraler, jord, järn och exotisk tobak/cigarr. Efter hand gör sig djurriket påmint med lite grillat kött och en antydan av grispiss snarare än svettigt fullblod. Faten är snyggt integrerade i helheten med bidrag av kaffe, kakao och vanilj. Suverän bordeauxparfym! Smaken klarar inte riktigt att leva upp till alla löften i doften, men är snyggt medelfylligt balanserad med ganska mjuk munkänsla och fint integrerad ek. Något gles eftersmak, men fyller ut sig något efter hand i karaffen, bra längd. Mycket matvänlig. Jättefin att dricka nu, en väldigt god Bordeaux.
2 kommentarer:
Låter verkligen gott! Jag har haft en känsla av att Dom Chevalier är på uppåtgående och din provning verkar stödja det. Har själv tyvärr bara ett par enstaka flaskor på lager (tyvärr ej 2000 eller 2001, utan 1999 och 2003 om jag minns rätt). Vi får prova så snart lämpligt tillfälle ges! 2004an smakade också bra på Nordiska i höstas.
Ja, jag kommer absolut att hålla ögonen öppna efter andra årgångar. Vi får väl se var priserna tar vägen, drar de inte iväg för mycket från de 240 kr jag betalade för den här flaskan är det inget att tveka över.
Skicka en kommentar