Tänk så fort tiden går. Det är redan ett år sedan vi provade den här ständige WA-kelgrisen. Frågan är bara om ett år är tillräckligt lång tid - förra gången kändes vinet väldigt knutet och stumt fast med fin potential under slöjan. Det finns många och spretiga noteringar på olika håll på nätet, som spänner över besvikelse till slutna upplevelser liknande vår till rena lovorden. Skall man prova eller vänta? Nåja, det handlar om ett ganska billigt vin och korkar man inte upp får man aldrig veta.
2004 Viñas de Gain har en blåröd färg som drar något åt purpur. När man sticker näsan i glaset möts man först av en rejäl pust av rått kött. Efter hand breder frukten ut sig med saftliknande svarta vinbär, plommon och lite körsbär. Det finns också en blomsterbukett av violer med några nedstuckna rosor, parad med en pepprig kryddighet, vanilj, lite rökig jordighet och några klockrena tallbarr och rotfrukter. Det här luktar ju Crozes-Hermitage! Munkänslan är saftigt fruktig och ganska slank med hyfsad syra och en hel del tanniner som ger en uttorkande strävhet i det lite bittra slutet. Det finns en liten alkoholeldighet som blir väldigt tydlig till kvällens kryddiga fläskfilé men som inte märks lika mycket när vinet dricks på egen hand.
Rejäl skillnad jämfört med förra flaskan! Vinet känns mycket mera tillgängligt idag, även om det fortfarande är väldigt ungt och skulle behöva lagras ytterligare. Fast aldrig i livet att jag skulle gissa på Rioja blint - min hjärna associerar mera till nordrhônsk Syrah eller varför inte en Mencia från Bierzo? Det är gott men är det här representativt för Viñas de Gain i en bra årgång begriper jag inte alls de höga poäng som delas ut i Wine Advocate. Basvinerna från andra modernister som Finca Allende och Roda minns jag som klart bättre. Å andra sidan verkar det finnas potential för förbättring. Skall vi säga att vi ses om ett år igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar