När barnen somnat är vi sugna på lite ost och ett glas vin. Det finns lite rester av Pont l'Evêque, Saint-André, Chaumes och Carré d'Aurillac i kylen som tillsammans blir en helt respektabel ostbricka. Vinvalet blir en av våra sista flaskor Amarone.
2000 Allegrini Amarone är rödblått med ett litet inslag av brunt. Doften är riktigt trevlig och fint sammansatt av mörk frukt som körsbär och blåbär. Lite russin också såklart, men mer en antydan än en hel burk. Det finns också inslag av vanilj, kakao, nymalet kaffe, några biscotti med mandel, samt lite solvarm stenvägg. Högt upp i glaset hittar man en kryddighet som mest drar åt basilika. Doften är riktigt fin och lovar mycket. I munnen är vinet vältrimmat med rätt så slank känsla trots rejäl russinkoncentration. Vinet känns hyfsat mjukt och lite syrligt innan den mycket långa eftersmaken tar vid. Och det är här min största invändning kommer. Slutet är visserligen riktigt långt men veramente amaro, med mängder av mörkaste mörkbittra choklad samt en liten men märkbar stickig eldighet. Det är väl så det skall vara men ändå synd på så rara ärter.
Jag har ingen stor erfarenhet av Amarone av olika skäl som bara blir tröttsamma att upprepa men det här är sannolikt den godaste vi druckit. Ett stiligt hantverk och ett riktigt gott vin, den bittra chokladen till trots.
3 kommentarer:
Så, jag tog tag i det där och skrev ner en liten bätre beskrivning på vinerna från förra lördagen, inklusive en liten rant angående "amarone eländet".
Krug
http://www.finewines.se/blog/?p=90
Kul att läsa, jag är smickrad att få poster tillägnade mig ;-)
Det var inga dåliga flaskor ni öppnade. Trevligt att höra att Pégau inte gått och gömt sig helt, det får kanske bli en ny påtitt under året. 2004 Lascases låter inte dum, den är väl en kandidat till wine of the vintage som jag förstått det. Synd att jag inte fått tag på några flaskor...För att inte tala om 1982 Palmer och 1995 Cos. Mums.
Jag har full förståelse för att en amarone famstår som rena alkoholspäckade sötsaken i ett sådant sällskap. Jag brukar inte dra mig för att sälla mig till sällskapet av Amarone-bashare, och det är verkligen inte min favoritvintyp. Men äras den som äras bör. Just Allegrini tycker jag gör det ganska bra. Det finns -relativt sett förstås - elegans bland den torkade frukten och alkoholen. Men visst är den sötfruktig, chokladig och alkoholstark. Godis, absolut, men rätt schysst njutning till ost tyckte jag.
Även som liten pojk hade jag väldigt svårt för romrussin :-)
Nä, det var verkligen en trevlig afton som dock avslutades med lite helt onödigt bubbel på Bistrot... jag ville bara ha ett par hof, tyvärr valde mitt sällskap att totalt ignorera detta.
Krug
Skicka en kommentar