lördag 12 april 2008

1997 Mastroberardino Taurasi Radici Riserva


Vi fortsätter den utdragna plundringen av Mastroberardinolådan med att korka upp nittiosjuan till helstekt kalvytterfilé. Vinet är fint transparent med en tegel- och rubinröd färg med den minsta antydan av orangedragning i kanterna. Doften är underbar, vinös och moget avrundad med söta plommon, fikon, ett stänk av honung och lite portvinstoner, både lite tjära och rökig lägereld, och någonstans i bakgrunden finns en bukett blandade blommor. Efter hand framträder en del tobak, om än inte i samma mängd som i nittioåttan. Underbar väldoft! Vi fortsätter sniffa och finner också lite diskreta allmänna mognadstoner i förmultnelsefacket: man kan associera både till sous-bois, svamp och faktiskt lite dessertost som närmar sig bäst-före datum. Munkänslan är slank med aningens uttorkad frukt där man utöver doftens plommon också hittar lite lingon, tranbär och förstås körsbär. Smaken är syrlig med gott om syror. Avslutet är mjukt men ger en lite dammig och uttorkande känsla.

Det här är ett lysande gott vin med en härlig personlighet. Taurasi brukar lite klyschigt kallas för "söderns Barolo", men det går inte att komma ifrån alla likheter. Det kanske inte riktigt når upp till samma nivå som Piemontes finest, men klarar sig utmärkt på både egna ben och egna meriter.

24 kommentarer:

finare & vinare sa...

Riktigt kul att höra att nittiosjuan leverade som den skulle - ett vackert vin, eller hur? Den väl mogna ostigheten (pecorino, kanske) känns typisk för de här vinerna....

Frankofilen sa...

Visst är det vackert - och som alltid underbart med mogna viner. Den där mogna avrundningen med tertiära aromer går ju inte att få till utan lagring hur välgjort vinet än är med välskräddad ekkostym och minutiös selektion etc. Transformation snarare än maturation kanske... Vad tyckte ni om Matt Kramer förresten, blev det av att ni läste den i påskas?

finare & vinare sa...

Jodå, Matt Kramer sträcklästes snabbt. Bäst i början men något av en besvikelse mot slutet. Den rann ut i sanden liksom... men Alan Tardis "Romancing The Vine" i kombo med "A Wine Atlas of The Langhe" är perfekt läsning för alla som suktar efter barolo i sommar...

Frankofilen sa...

Håller med om att sista kapitlet om vin och mat känns lite tunt och ofokuserat och mest rinner ut i sanden. Fast man får väl komma ihåg att boken skrevs för en amerikansk publik i slutet av 80-talet initialt. Men fram till dess tycker jag han gör ett lysande jobb. Många myth busters, alltid med utgång från fakta snarare än tyck och tänk vilket såklart ger pluspoäng i min bok.

finare & vinare sa...

Kapitlet om containertransporter gör en glad att bo på rätt sida av Atlanten! Jay McInerney drog kapitlet i xeroxmaskinen till en av sina vinböcker. En del annat också om vi inte minns fel. Du har förstås läst Kermit Lynchs härliga "Adventures on the Wine Route"?

Frankofilen sa...

Lynch har inte blivit av ännu faktiskt, men ligger framme för snar läsning....

Frankofilen sa...

På tal om containertransporter så tror jag inte vi skall skatta oss FÖR lyckliga. Helt vanliga lastbilar utan AC i högsommarvärme som skumpar på motorvägen mot Sverige är inte heller så lyckat. Jag har läst uppgifter om hur många lådor ämnade från just Sverige hämtats på domäner i Châteauneuf i närmare 40 graders hetta bara för att lastas upp på ett vanligt täckt flak. Hur varmt det är där kan man bara gissa. Och lastbilschaffisen skall väl ha lunch också och då parkerar han säkert i solen...Nu är ju inte Nya Världen mitt främsta intresseområde, men tror ni alla frakfartyg kör med temperaturkontrollerat lastutrymme från Australien, Sydafrika och Sydamerika?
Med tanke på hur minsta bensinmack kan hålla en kylkedja för mjölk är det obegripligt att detta inte går för vin.

finare & vinare sa...

Hu, det där lastbilsflaket påminner oss om vår bil som kuskat runt i bortåt fyra veckor under högsommaren. Hitta skuggig parkeringsplats är ibland det enda man tänker på! Bära in lådorna om man ska stanna lite längre. Ett jäkla sjå helt enkelt!
Vi minns särskilt en stackars moselriesling från 1976 som led en stilla död i värmen...

Det låter rent av cyniskt (alternativt chockerande okunnigt) att hoppa över kylda transporter, men den som häller i sig lådplonket från nya världen är väl inte den mest kvalitetskritiska kunden. Kan man istället skala av en tia eller två på priset är det nog betydligt mer lockande ;-)

anders wennerstrand sa...

Smaskens! Hur upplevde du att den står sig i jämförelse med 1999 som vi tyckte så mycket om båda två? Jag minns 97 som ännu lite bättre, med tung men fräsch frukt, men det gick lång tid mellan de båda och det är svårt att jämföra minnen.

(Vilket väl är just vad jag ber dig göra... Jag ska korka upp en egen snart.)

konjären sa...

Jag har för mig att en hel del import sker med temperaturkontrollerade containrar. Så har vinmannen förklarat det, vill jag minnas. Skall kolla med honom.

Frankofilen sa...

Konjären,
jag hoppas att det är så. Det borde det verkligen vara. Men icke-temperaturkontrollerade lastbilar från kontinenten tror jag tyvärr är den bistra sanningen. Hoppas jag har fel. Läs här för ett skräckexempel.

Anders,
sådär på rak arm utifrån någon sorts helhetsintryck så föredrar jag nog 99:an. Frukten var lite stunsigare, vinet hade inte samma uttorkande känsla. Den kändes lite annorlunda, till exempel minns jag ingen tobak över huvud taget. Men herregud... vi hade fullt upp med Rom, maten och varandra så vad vet jag. Det slutgiltiga testet blir väl när vi korkar upp 99:an här hemma från samma låda och under samma betingelser. Men de är härliga båda årgångarna.

finare & vinare sa...

Janasse importeras till Sverige av Vinalliansen. Det förmodat kokta vinet (vin cuit? ;-) serveras på ett flertal restauranger i landet. Extra tråkigt att höra eftersom nollfemmorna från Janasse ska vara så bra! Och det är väl precis de som levererades under den förra, kanonheta sommaren? Låter som att det är dags för en rak fråga till importören. Kanske kommer svaret inte att kasta mer ljus över sakernas tillstånd....

Frankofilen sa...

Fast posten på eRP är från november 2006 så det kanske handlar om nollfyror eller nolltreor i just det exemplet. Men visst vore det intressant att höra hur importörerna hanterar europeiska viner. Det kan ju som bekant vara rätt så varmt i Italien och Spanien också ;-)

JW sa...

Usch, vilket skräckexempel.
Provade för övrigt 2005 Janasse Chaupin i helgen på Le Rouge och den smakade mycket gott - en av de bättre 2005 CdP jag provat i år. Nu är jag ingen kännare och har bara provat en flaska av 2005 från Janasse så man kan väl inte dra några egentliga slutsatser av detta...

finare & vinare sa...

Intressant! Frågade just importören om man kan privatimportera 2005 Chaupin (och de andra två). De hade väldigt få kvar och verkade vilja hålla dem för sina restaurangkunder... eller så gillade de inte att vi tog upp ämnet med transporterna... ja, vi får väl se vad svaret blir.

Ezra sa...

Jag har också betat mig uppifrån och ner i en sån där låda, endast 97'an är kvar och det låter som den är att värd att vänta på. 99'an var ju mycket bra, klart bättre än 98'an.

Vinmannen sa...

Frankofilen

Hej.
Konjären tipsade mig om och tyckte att jag skulle kommentera den senaste diskussionen om frakt temperaturer.
Och det man kan konstatera är väl ett ni sätter fingret på ett riktigt stort problem. Det vill säga hur vin fraktas och förvaras under den tid som löper mellan producenten och oss konsumenter.

Jag har läst länken ”skräckexempel” som du lade in. Och det finns en hel del frågetecken i den kommentaren. För det första så skriver han att en förare hade kommit och hämtat ”some cases” och de senare hade mött samma bil på en motorväg på väg norrut. Är man bara lite insatt i logistikfrågor så känns den historian som högst otrolig. Men eftersom jag inte har någon lust att försvara den här händelsen och eftersom jag inte kan svara säker på det så tänkte jag bara nämna det.

Det är ett problem. Men alla importörer har säkert olika sätt att hantera det problemet och säkert olika mycket samvete.
Jag tror i och för sig att de flesta i Sverige anlitar logistik företag som bara jobbar med vin och således är mycket insatt i och rustad för säkra transporter.

För egen del så får jag väl börja med att svara på frågan om vi alltid använder kylfrakt? Och det enda riktigt ärliga svar jag kan ge är att vi betalar dyrt för det iaf !!
Nu hör det till saken att vi bara jobbar med europeiska viner, det vill säga vägtransport, inte container. Och det är väldigt stor skillnad. Eftersom en pall vin från bordeaux står i Sverige på 36 timmar medan en Napa valley Cab S tar minst 36 timmer i bil plus ca 1000 timmar i container innan vinet står i Sverige.
Eftersom vi jobbar med gamla viner så är ju naturligtvis problemet ännu viktigare att hantera, senast som vi importerade ett par pall gammalt vin så upphandlade vi en special kylfrakt som gick från dörr till dörr. Och det var sanslöst dyrt. Ca 19,5 kr/flaska istället för 8,5. Och eftersom 19,5 tillsammans med systembolagets påslag och moms kommer att representera 29kr av själva flaskpriset jämfört med 8,5 som kommer att motsvara 12,5 så känns ju det lite jobbigt. Även om vi letar en mer hållbar lösning.

Vi har även haft en dialog med Tempix (http://www.tempix.se/) om detta. Det är ett företag som tillverkar en etikett som vi kan skicka till producenten med post. Så att han kan klistrar på dem på vinlådorna. Detta skulle indikera med stor säkerhet om vinet varit utsatt för för höga temperaturer och i så fall under hur lång tid osv.

Men vad säger ni?
Skulle ni aktivt välja att köpa en bra bordeaux dyrare om ni visste att importören verkligen jobbade med säker transport, och skulle ni avstå att köpa samma vin om ni inte viste något om transporten???

Frankofilen sa...

Intressant och lärorik info, Vinmannen. Jag hoppas och utgår från att alla importörer är lika noggranna.
Rent allmänt så tror jag inte man skall vara FÖR paranoid vad gäller transporter. 36 timmar i lastbil från Bordeaux eller kortare tid från Tyskland känns inte som ett stort problem under stora delar av året. Men transporterar man i högsommarvärme hoppas jag man använder kyltransport. Den ökade kostnaden du nämner - 29 kr resp 12,5 kr på flaskpriset känns helt försumbar. Det betalar jag gärna om man kan garantera att mina flaskor inte kokat sönder på motorvägen söder om Valence.

L'Importateur sa...

Håller med om att det låter mycket märkligt att en chafför skulle åka runt med en skåpbil bland produenterna, kasta på några lådor och sen dra upp till Sverige. Så fungerar det inte.

Vanligtvis kontaktar importören sin forwarder/agent i Sverige som i sin tur kontaktar motsvarande i upphämtningslandet. Därefter hämtar ett "bud" upp lasten hos producenten och kör den till ett lager, varifrån det går trailer-transporter till Sverige 2-3 ggr i veckan.

Topp-producenter är vanligtvis väldigt om sig och kring sig med med tempraturer, vare sig det är kallt eller varmt. Och man försöker alltid styra transporter till höst och vår om det går, alternativt med kyltransport. Jag tror att ni kan vara ganska lugna i den här frågan, vem är det i slutändan som förlorar när ett helt parti vin smakar kokt plommon?

Just det, importören. Det är klart att det förekommer tveksamheter, men jag tror att det är mer undantag än regel.

Det är betydligt mer komplicerat med transporter över hav.

Frankofilen sa...

Tack för den betryggande insiderinformationen. De flesta importörer är väl förhoppningsvis lika vingalna som vi vanliga nördar, och ser till att behandla sina dyrgripar i importkedjan därefter. Och skulle så inte vara fallet borde argumentet om vem som drabbas om vinerna är kokta vara ganska starkt. Upplyst egoism tror jag Tage Danielsson kallade det.

finare & vinare sa...

Från Vinalliansen kommer svaret:

"Om vi börjar med er privatimport så får man gå till systembolaget med uppgifterna så förmedlar de kontakten med oss, dessvärre kan jag meddela att vi inte har några av de vinerna i lager för tillfället, beräknas komma nya årgångar till hösten. Vi vet om dilemmat med transporter och värme vilket gör att vi inte beställer hem viner mitt i sommaren eller kalla vintern utan temperatur kontroll. Har ni fler frågor är ni välkomna att höra av er."

Alltså: Är ni sugna på att göra en privatimport, kan det vara en bra idé att inte ställa dumma frågor. Och det finns ju andra, mer tillmötesgående importörer...

Frankofilen sa...

En kompis fick åtminstone ett prisförslag för 2005 Chaupin nyligen - beställ minst 12 flaskor för totalt 5000 kr. Fast det verkade svårt ändå. Hur bitska var ni egentligen i ert mail? ;-)

finare & vinare sa...

Så här bitska: "Vi har bara en stilla undran efter att ha läst nedanstående. Har vinet fraktats till Sverige under temperaturkontrollerade förhållanden?" Och så länk till Mirans berättelse...

Slutsatsen tycks klar: någon av dem har fel. Proffskommentarerna i tråden tyder ju på att skräckhistorien är lite för spännande...

Men man kan också tänka sig att enklare kvaliteter som vanlig côtes-du-rhône får en annan behandling än gårdens dyrare viner...

Anonym sa...

Ja,
Vad ska jag säga ... teorier om hur vin hanteras runt om i världen är ju olika. En sak är säker - och det med 20 års inre erfarenhet från vinets värld. Det är i stort sett bara amerikanska vinfirmor som har gjort en stor sak i att INTE distribuera sina viner under den del av året som är för varmt. Franska, italienska och spanska producenter har fortfarande en lång väg att gå på den punkten. Dessvärre finns det många "frankofiler" (kära du, förlåt uttrycket och ordvalet - inget ont menat) som lever i tron att Frankrike är ett alltigenom bra och kunnigt vinland. Sanningen är snarare den att Frankrike på intet sätt leder utvecklingen inom vinets värld - tvärtom.
Många franska viner lastas på vanliga lastbilar i ohugglig värme och körs land och rike kring. Så gör man ALDRIG i exempelvis Kalifornien. Där vet man bättre.
Dock, jag är i stort sett säker på att alla viner som säljs till Sverige går på säkra och kloka transporter.

Michel Jamais