Jag tycks aldrig tröttna på dessa nollsjuor från södra Rhônedalen. Visst, man borde väl egentligen låta dem vila några år men de är ju så förbaskat öppna och tillgängliga, kvällens 2007 Domaine de la Solitude inget undantag. Gillar man Châteauneuf-du-Pape får man stor njutning redan nu. Doften bjuder ljusa slingor av lavendel och violer tillsammans med en ordentlig dos herbes de provence. Därunder väntar betydligt mörkare saker med likörkörsbär, hallon, lakrits, mörk choklad och blodigt kött. En liten ton av mandel tittar också fram, månne från cinsaultkomponenten? Ungt, jo absolut, men så läckert redan nu med fin ursprungskänsla trots ovanligt lite grenache (55%).
Den mörka känslan fortsätter i munnen med lakrits och chokladiga tanniner. Men här finns inget bullrigt eller bråkigt; vinet är rasande stiligt ihopsnickrat med finfin balans. Munkänslan är ganska len med ett svalt drag hos årgångens sötfrukt, syrorna är bra och alla procenten känns ordentligt maskerade. Riktigt gott och givande, och förstås ingen snedträff till kvällens Vaucluseinspirerade husmanskost: vitlöks- och örtmarinerade lammkotletter med ratatouille och tjocka skivor av Fabriques goda pain levain. (91+)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar