Walking in a La-La wonderland... Nej, det är förstås korkat att öppna en syrah när man fortfarande går omkring med ett nyfrälst leende på läpparna efter gårdagens väckelsemöte med Guigal. Fenomenet känns igen från post-Paviedepressionen förra hösten. Men vore inte livet rätt tråkigt om man bara drack snudd på hundrapoängare? Man behöver mer sansade upplevelser för att verkligen uppskatta de där riktiga topparna. Och förresten så har vi faktiskt 95 Parkerpoäng i glasen, vilket ungefär motsvarar 2006 Château d'Ampuis...
2008 Melville Syrah Verna's har en ungdomlig blåröd färg. Doften är stor och öppen med druvtypiska inslag av björnbär, körsbär, violer, lufttorkad skinka och svarta oliver innan faten kickar in med lakrits, kryddor och kaffe. Men här finns ingen störande ek, allt sitter ihop i en visserligen generös och yppig men ändå snyggt samlad doft. Med lite luft tillkommer tydligare örtiga drag med inslag av barr och tobak.
Smaken bjuder på ordentliga doser kalifornisk frukt med sedvanlig renhet, och nog finns en röndör och generositet från de nästan femton procenten även om jag tycker att den svala Santa Barbera-terroiren också slår igenom rätt tydligt. Det finns en avsvalkande känsla, som en bris från Stilla Havet. Balans skulle man också kunna kalla det i mindre pretentiösa ordalag; syrorna har en citruston som spelar rätt skönt mot fruktsötman. Eftersmaken är lång och mineralisk med inslag av tapenade.
Jag tycker mycket om vinet, och det sitter som en smäck till kvällens rejäla köttbit med karamelliserad stekyta. Att jämföra med gårdagens nordrhônare blir väl mycket äpplen och päron; det här är något annat. Gott och tillgängligt, fantastiskt bra för ett vin som brukar kosta runt $20-25. Det här vill jag dricka igen. (91)
PS. K å andra sidan avskydde vinet med hjärtlig innerlighet från det första blinda smakprovet till den öppna påfyllningen till maten. Fuleldigt och olivskadat blev omdömet, och Parkers skyhöga betyg bemöttes med ett hånskratt. Det här är verkligen inte hennes vin; jag får väl dricka de andra flaskorna själv...
PPS. Mer kött på benen hos Mina Vinare som också smakat.
3 kommentarer:
You go, K!
Skämt åsido, kul med olika uppfattningar. Din beskrivning låter hyfsat lockande för en alltmer principlös man, nästan lika lockande som K:s hånskratt samt omdömen som olivskadad och fuleldigt låter avtändande. Jag undrar, är man skadad av 2007 i södra Rhône och har utvecklat en tolerans för hög alkohol?
När något är så polariserande blir man sugen på att bilda sig en egen uppfattning.
Från det ena till det andra, modigt att släppa loss den här dagen efter en tripp till Lala-land.
Fast till saken hör att K inte är speciellt förtjust i syrah över huvud taget, och dessutom aldrig riktigt fallit för den lite mer yppiga, fruktsöta stil som många kalifornier uppvisar (åtminstone i sin ungdom, med ålder kan som bekant vem som helst gå bort sig trakterna kring Bordeaux och Napa). Jag som däremot gillar druvan tyckte det här var en läcker presentation av druvkaraktären. Prova en själv, vet jag. Och stirra inte för mycket på procenten, det finns massor av sydfransoser som ligger över 14,9...
Som sagt, när vi satt i en källare på Lidingö och provade CH9 i 15-tal (nästan) var det väl inget som var under 14,9 pang.
Det är dock trevligt om panget inte känns redan i munnen.
Skicka en kommentar