tisdag 28 december 2010

Årets viner 2010



Dags att lägga ännu ett års vinupplevelser till handlingarna. Somliga glas försvinner ur minnet tämligen omgående, medan andra dröjer sig kvar och fortsätter att pocka på uppmärksamhet långt efter att man svalt. Jag älskar viner som har en tendens att åter dyka upp när man minst anar det; ser man mig till exempel med glansig frånvarande blick på pendeltåget en mulen novembermorgon kan det mycket väl vara Randy Dunns fantastiska 2004 Howell Mountain som gjort sig påmind. Året har bjudit på många goda minnesvärda viner, och att välja ut tio stycken är inte det mest lättlösta av lyxproblem. Som vanligt är det inte alltid de viner man satte högst poäng på som skiner starkast i minnet, likaså finns ingen egentlig inbördes ordning mellan vinerna trots numrering.

1. 2004 Dunn Vineyards Cabernet Sauvignon Howell Mountain. Ett överjävligt gott vin med alldeles bedårande bergskaraktär, och stackars 2007 Pégau hade inte en chans den där lördagkvällen i maj. Så här i backspegeln är nog Dunns nollfyra den bästa jänkare jag druckit.

2. 2007 Mas de Boislauzon Cuvée du Quet. Tredje gången gillt gick vinet på knock med sagolik doft, invändningsfri balans och sanslös längd, samtidigt som de tidigare så ruffiga och oborstade dragen börjat ge vika för ren och skär elegans. Magnifik njutning på Munskänkarnas prestigecuvéeprovning, och det blev än en gång uppenbart att Parker faktiskt kan se genom väggar.

3. 2003 Roagna Barbaresco Pajé. Av någon outgrundlig anledning blev det aldrig någon post, men Roagnas 2003 Pajé har levererat varje gång vi druckit den. Klockren parfymerad barbarescokaraktär inramad av klart årgångsatypiska daggfriska syror. Så gott och komplext redan nu, men fortfarande med stor potential. Tre flaskor har slunkit ner under året, vilket förstås inte håller i längden. Det fick bli påfyllning häromveckan, lyckligtvis finns vinet kvar att beställa.

4.
2000 Château Montrose. Trots en uppsjö av magnifika nollnior på Tryffelsvinens bordeauxprovning i september var det inte svårt att utse dagens glas. 2000 Montrose imponerade på ett rent gåshudsframkallande sätt. Det var bara att svälja skammen och hålla fram glaset en gång till före hemgång. Jodå, det gick bra att få påfyllning...

5.
2006 Clarendon Hills Grenache Onkaparinga tar sig in på listan med en uppercut rakt in i lustcentrum. Rent ut sagt svingod, hedonistisk glorious Grenache. Frågan är om det inte måste bli lite mer från Australien under 2011?

6.
2006 E Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis. Med tanke på hur det här vinet briljerade vid inte mindre än tre tillfällen under hösten känns det nästan overkligt att tänka sig att Guigal faktiskt har ytterligare en växel att lägga i. Jo, de tre LaLaLa-vinerna var snäppet större, men det är Château d'Ampuis som tar sig in på listan. Syrah som får en att bli alldeles pirrigt nyförälskad i druvan.

7.
2002 Dominus. Den kanske mest franska av Napa Cabs gjorde inte bort sig den där torsdagen i april, och hade sannolikt suttit som en smäck även om inte blodpuddingen utgått...

8.
1989 Château Haut Brion. I sista glaset på munskänkarnas Big Five-provning i januari blev det äntligen fyrverkerier. Elektricitet, bredd och djup hos ett rent pulshöjande vin.

9.
1997 Louis Jadot Morey-Saint-Denis. Ett sketet byvin från en skruttig årgång från förra millenniet skall ju bara inte vara så här bra, men Jadots färdiglagrade nittiosjua i augustis mellansläpp levererade på ett sätt som fick en att plocka fram psalmboken. Sade jag tack?

10.
2004 Aldo Conterno Barolo Romirasco som inte bara var årets överlägset godaste unga Barolo, utan en av de bästa Barolo jag någonsin smakat. Parfym, nebbafrukt att dö för och så en liten knivsudd fat som sannolikt kommer från den avhyvlning Conterno brukar ge sina botti med jämna mellanrum. Livsfarligt god redan nu. Sällan har ett släpp känts så nödvändigt som när några flaskor dök upp i mitten av maj.

Tack för alla delade flaskor och upplevelser, alla diskussioner och skratt. Gott nytt år allihop!

Edit: Frågan är hur i hela friden jag kunde glömma att 2004 Romirasco faktiskt dracks i år? Det är nackdelen när man aldrig kommer till skott och skriver ned sina upplevelser. Ledsen 2007 Chante le Merle, din tid kommer nog när det är dags att sammanställa listan 2015...

14 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Mycket intressant läsning.Särskilt om de två Chd9P. Quet fick jag tag på två flaskor av och smakade av en tämligen omedelbart, vilket var alldeles för tidigt. Din kommentar nu gör ju att jag blir sugen på den sista flaska, men ska försöka stå emot. Pajé har jag druckit 3 flaskor av och den blir bara bättre.
Av mina två favoriter har du med Onkaparingan. Själv rankar jag Las Flors 2006 såväl som 2007 mycket högt.

Tack för det gågna året. En hel del trevlig inspiration har jag fått.

JC

Frankofilen sa...

Tack själv JC. 2007 Las Flors får kanske smakas under 2011...

Finare Vinare sa...

".... medan andra dröjer sig kvar och fortsätter att pocka på uppmärksamhet långt efter man svalt."

Precis så. Likt goda vänner man vill träffa snart igen. Det finns mer att snacka om.

Strongt/strängt att låta 2007 Chante Le Merle åka ut. Vi fyller bara på ;-)

Förresten, en kort not i CT gör jobbet när man inte orkar/hinner blogga.

Gott Nytt, Franko! Men först: Rio Oja...

Winepunker sa...

Onkaparinga minsann! Då får man väl säga bonne nuit 2010 & G'day mate 2011, må gudinnan le mot oss nästa år också.

Frankofilen sa...

Gott nytt själv, punkarn.

Onkaparinga har en självklar plats på listan, faktiskt en av de flaskor jag gått och tänkt mest på under hösten/vintern. Visserligen hade jag vissa förväntningar, men ändå skönt med viner som kommer in och levererar på ett så självklart sätt. 100% njutning, och en bra påminnelse om att vinvärlden är stor och att man inte skall vara för smal i sina inköp. Måste nog bli ett nytt smakprov snart.

Anonym sa...

Romirasco, nå´ra såna skulle man ju ha.
En "hyfsad" samling schyssta viner, det där.

Hur tycker du annars att din/er smak utvecklats när det gäller det här med vin? Har den förändrats under åren, eller förstärkts?


Gott nytt år Franko!

/MW

Frankofilen sa...

Jag skriver MW med stora bokstävlar på en av Romirascoflaskorna, och så får vi se till att dricka en tillsammans i framtiden. Vi ses ju ändå med någorlunda jämna mellanrum, i värsta fall får ni väl komma ner runt 2015 och ge oss det senaste skvallret från Gävletrakten ;-)

Annars, för djupare reflexion kring årslistan så har jag väl stått och stampat som vanligt. Det är fortfarande Frankrike som gäller i stort med avstickare till Piemonte och Californien. Och sämre kan man väl ha det, även om jag såklart minns Claes förhoppningar om en mer diversifierad årsbästalista i förra årets kommentarstråd.(Fördelen jämfört med förra året är att jag nu har en bild av en förkyld Claes i huvudet - och han förhoppningsvis av mig, annars får vi väl ta i hand på riktigt gentlemannavis vid nästa Munskänksprovning). Bra skit är bra skit, och tyvärr kostar det ofta mer än en papplåda. Jag älskar alla sydfranska galningar som gör vin, men hoppas samtidigt att jag varit tydlig nog när det kommer till diskussionen kring "naturliga viner". Alla vill vi väl ha viner i samklang med ursprung och jordmån, jästa med minsta möjliga intervention, men jag hoppas samtidigt att vi passar oss för exkluderande höga hästar. För vad skall man egentligen kallar ett vildjästjäst vin från en enskild vingård (som tex Clarendon Hills Onkaparinga Grenache) om inte naturligt?

Förhopppningarna inför 2011 är därför ganska blygsamma. Gärna mer av samma slag, tack...

Frankofilen sa...

Och Gott nytt själv till dig och de dina, MW!

JW sa...

Vi känner oss ärade som fick vara med och smaka på vad som kom att bli årets vin. Överjävligt gott som sagt.
Gott nytt år på er!

Henrik sa...

MW har jag suttit bredvid en gång på en av mitt livs provningar och jag sitter gärna bredvid honom igen.
Och med det menar jag inte på något sätt att det måste stå en Romirasco 2004 mellan oss ...
I övrigt då har jag druckit fyra viner på din lista och sätter nog sexan, d'Ampuis, som min nummer ett, alla kategorier. Ska samla mig till en lite mer seriös lista nån dag, men så länge funkar den utan tvekan.
Quet har jag bara provat en gång, men det fick mig att tänka tidigast 2015 - ja förutom att den var oborstat god redan i mars förstås.
Pajé är grym och jag har kontemplerat påfyllning, men det är så mycket som pockar på påfyllning.
Jadots 97:a köpte jag av någon anledning bara en av och tyckte mycket om den, men min flaska nådde inte riktigt dina höjder.
I övrigt, 2007, vilken årgång! Södra Frankrike, Toscana och åtminstone Nahe och Mosel - TjoooHooo!
Sent men, dock - Gott nytt!

Claes sa...

Käre Frankofil!
Tack för många lysande inlägg under året. Jag tycker du lyckats ganska bra med att vidga upptagningsområdet för bloggobjekten.

En av mina absoluta australiska favoriter, Clarendon Hills, tackar vi speciellt för. Ser verkligen fram emot att matcha Onkaparingan med en SQN och/eller en Pure.

Jodå, jag är ganska säker på att jag har en korrekt bild av din nuna också.

God fortsättning på året och bloggandet
Claes

Kalle sa...

Hej, en fråga: jag har precis köpt en Quet 2005, och undrar hur länge jag bör spara den? Har tyvärr dåligt med källarmöjlighet, bara en (hyfsat) varm garderob. Tacksam för svar!

mvh Kalle

Frankofilen sa...

Hej Kalle! Jag har aldrig provat 2005 Quet, men med tanke på erfarenheterna av nollsjuan, 2005 som årgång och Boislauzons nordliga stil skulle jag spara 2005 Quet ytterligare några år. Har man flera flaskor kan man förstås alltid ta en nu som utgångsläge, men ett par år längst in i en mörk garderob är nog ingen fara om vi snackar vanliga svenska temperaturer. Återkom gärna runt 2013 och berätta hur vinet smakade...

Hammerhead sa...

Jag testade Quet -07 för ett tag sen. Tyvärr har jag svårt att förstå detta vins storhet just nu, och jag undrar om det inte krävs 10år till innan smak och doft (helt magisk!) är i harmoni. Smakmässigt är vinet knutet med för låga syror i förhållande till resten. I det stadium vinet är nu uppfattar jag det som obalanserat och tyvärr också endimensionellt - ingen bra kombination. Tillägger att vinet heller inte utvecklades efter 5 timmars luftning och att det dag två var lika knutet.