2009 Domaine du Pégaü Cuvée Réservée

Det var väl kanske inte så oväntat, men Pégau kliver in och ställer skåpet rejält bland den lilla grupp av nollnior från Châteauneuf-du-Pape vi hittills smakat. Det här är riktigt sköna grejer, med precis så typisk Pégauprofil som man hade hoppats. Domänen är helt enkelt ett ursäkert kort - en av mina favoriter alla kategorier - som presterar ungefär lika bra i alla årgångar. Redan vid uppkorkandet vid svala elva grader inser man att det bara är att spänna fast sig i fåtöljen och åka iväg på den sedvanliga panoramaturen över Vaucluse.

Ur glaset lyfter sig en mix av blod, kött och hela orientens kryddor tillsammans med tobak, lavendel, violer och en massa provençalska örter. Frukten minner mest om nymosade skogshallon, men här finns lite mörkare drag av körsbär, plommon och fikon också, precis som man börjar förvänta sig av årgången. Och så är det förstås ingen riktig Pégau utan en liten kyss av brettanomyces. Somliga skyr svampen som pesten, men jag tycker den ger lite extra komplexitet när det håller sig på de här nivåerna. Det här kan redan nu i januari vara en av årets dofter - härligt komplex trots all ungdom.

I munnen får vi ett kassaskåpstätt vin med en skön struktur. Precis som de andra nollniorna vi smakat är det väldigt öppet och tillgängligt i nuläget med massor av frukt som skyler tanninerna, men därunder känner man ett rejält grepp som gjort för lagring. Balansen är oantastlig med fina syror och en fullständigt dold alkohol. Svansen har en lite ungdomlig oavstjälkad känsla som säkert försvinner med några år på rygg, men det är svårt att ha invändningar när man stöter på så här fin längd och mineralitet. Allt som allt en klassisk purung Pégau av bästa snitt med massor av ursprungskänsla. Borde utvecklas till något riktigt extra med lagring. Drick närmaste tiden eller vänta sådär åtta tio år. (95+)

PS. Det blev visst Pégau på fler håll ikväll.