lördag 5 oktober 2013

2004 Roagna Barbaresco Montefico


Apropå viner som talar med så klar och tydlig röst att det aldrig råder någon tvekan om vare sig ursprung eller producent - hit måste man förstås räkna Roagna. Vinerna kan ibland dra åt det vilda och djuriska, säkert understött av en mer eller mindre tydlig dos av brettanomyces. Att det handlar om traditionella doningar från Piemonte brukar dock vara uppenbart. Har man någon gång fått smak för de här grejerna brukar det vara väldigt tacksamt att pricka producenten i blindprovningar.

2004 Barbaresco Montefico är inget undantag. När jag köpte det här vinet tänkte jag att det nog skulle behöva åtminstone sju-åtta år på rygg för att komma runt, men varje gång jag sedan dess stött på det eller systervinet Asili har jag slagits av hur öppna och tillgängliga de varit. Så även ikväll - vinet är med på noterna från början även om det förstås blir ännu bättre efter några timmar.

Doften är alldeles ljuvlig. Massor av rosor och nagellack på toppen, och så röda körsbär, rönnbär, lakrits, mint och begynnande mognadstoner av båtsvarv och tjära. Det finns en liten antydan till stallig brett, men inte alls på den nivå jag stött på vid en del andra tillfällen. Den här flaskan präglas snarast av renhet och parfym. Och den fullkomligt skriker Piemonte.

Smaken sköljer in med koncentrerad sval rödfrukt, friska syror och ett par skopor finpulvriga tanniner. Den rena frukten skiner igenom med drag av röda äpplen bredvid körsbären. Eftersmaken är riktigt lång, slank och svårartat salivframkallande. Underbar nebbiolo med tydlig avsändare. Gillar verkligen den här stilen.

PS. Ur led är tiden när DN pushar samma grejer som bloggarna. Roagnas sköna 2006 Langhe Rosso tog slut på ett ögonblick efter att den toppat DNs lista. Kronstam, kom tillbaka ;)

2 kommentarer:

Laffen sa...

Visst är Roagnas viner både otroligt personliga och områdestrogna! Jag har ett lager av både Montefico och Asili 2004, och det har varit stora vinupplevelser alla gånger korken har dragits. Det är alltid fascinerande att bara sitta och sniffa...mixen av den röda komplexa frukten, rosorna och acetonen....underbart! Dock tror jag den stora vinnaren i längden blir hans Barolo Vigna Rionda 2004...jag tror det kan bli ett legendariskt vin....men det kommer behöva lång lång lång tid i källaren..:)

/Laffen

Frankofilen sa...

Ja, när katten skall man våga sig på 2004 Vigna Rionda igen? Begrep den inte alls förra gången jag smakade. Nästa flaska 2017-18?