2001 Marchesi Mazzei Tenuta Belguardo

Marchesi Mazzeis verksamhet i Maremma vid den toskanska kusten känns lite präglad av nervös osäkerhet; som att de inte själva vet vad de vill åstadkomma. Druvsammansättningen både i den enklare Serrata och i prestigevinet Tenuta Belgaurdo har ändrat sig från årgång till årgång. För närvarande innehåller 2005 Serrata både Sangiovese och Alicante Nero av alla druvor medan 2004 Tenuta har mer Bordeauxkomplex (?) med 90% Cabernet Sauvignon och 10% Cabernet Franc. I kvällens årgång, som var den andra på domänen om jag förstår rätt, hade man dock fortfarande Sangiovese (20%) och i övrigt 70% Cabernet Sauvignon och 10% Merlot. Jag vet, det går runt i huvudet av alla siffror för mig också, så lika bra att smaka.

2001 Tenuta Belguardo har en mörkt brunröd färg där man kan ana en blåton. Doften är mörkfruktig och ekig med körsbär, katrinplommon och mint på en bakgrund av fatig mandelmassa, choklad och kaffe. Det finns också lite lagerblad, en hint av julkryddor och ett mycket avlägset gnäggande av stall. Smaken är lite småsur med typiskt italiensk mörk frukt parad med samma mörkrostade fattoner som i doften, syrona är relativt höga och det finns viss strävhet som jag gissar till stor del kommer från eken. Både mitt och framför allt eftersmak känns oroväckande glesa även om det finns viss längd. I eftersmaken dröjer det sig kvar en liten men omisskänlig järnbismak.

Det här är inte så dumt, våra gäster tyckte det var väldigt gott, men heller inte så värst minnesvärt, och det lever inte riktigt upp till prislappen. Som så ofta när det gäller Mazzeis prestigeviner känns det som att man har varit väldigt generös med hårdrostade barriques, och i det här fallet känns resultatet efter sju år ganska klumpigt där det finns anledning att fundera på om inte eken kommer att överleva frukten. Sangiovesekomponenten känns mycket större än de angivna tjugo procenten, och jag tror inte det finns någon risk att man skulle missta det här för en Bordeaux i en blindprovning. Det känns helt enkelt väldigt italienskt med den småsura mörka frukten. Jag var mer positiv senast vi drack vinet för knappt ett år sedan om jag minns rätt. Kanske har min smak förändrats - jag har hur som helst lärt mig en massa sedan dess - men jag blir inte så värst sugen på att prova nollfyrorna som finns på hyllorna nu.