fredag 12 december 2008

2003 Domaine du Pégau Cuvée Réservée


Nä, nu har det trillat in så många rapporter om att rhônedalens nolltreor är drickbara att vi vågar oss på det här vinet igen. Färgen är alldeles transparent, snyggt brunröd. Direkt ur flaskan känns vinet precis som förra gången lite knutet, men matlagningen tar någon knapp timme och jädrar vad här händer saker. Det här är bland det mer fascinerande jag har stuckit näsan i under året. Vanvettigt sensuell väldoft med mosade jordgubbar, hallon och likörmarinerade körsbär. Lite drag av fikon men inga russin så långt näsan når, applåd för det. Lakrits och en gnutta anis leder över i en ursnygg kryddighet där man verkligen kan snacka om hela kryddhyllan - allt från bakkryddor som kanel och kardemumma till spiskummin, curry, ingefära... det är lika bra att slänga in någon sorts asiatisk all-spice med femton olika kryddor och sedan avsluta med ett par tag med pepparkvarnen. Ta några sjögräsiga nori-ark också för säkerhets skull, för att inte tala om örter - garriguen är högljudd som en siren. Men alla kryddor är såklart slöseri utan en rejäl köttbit. Här snackar vi hängmörat som hängt lääänge, nästan torkat, och sedan lagts på grillen. Grillröken förvandlas till rökelse som plötsligt skingras av en svettig nygalopperad häst. Nej, det är inga hallucinatoriska svampar - bara gamla vanliga brettanomyces. Minns ni när Homer åt den där chilipepparn som odlats av mentalpatienter i Guatemalas djungler och träffade på en coyote med Johnny Cashs röst i en psykedelisk dröm? Han borde ha druckit en Pégau istället.

Men åtminstone första dryga timmen är det smaken som är det verkliga utropstecknet. Den är verkligen spelbar från början till skillnad från doften. Tät och strukturerad, men samtidigt lössläppt med vinden i håret. Slösande körsbärs- och hallonsötfrukt samsas med massor av lakrits- och anistoner. Här saknas varken syra eller tanninmatta, även om det är frukten som överröstar det mesta. Resan börjar med en snabb attack som sedan bara breddas och fyller ut sig, slingrar sig om tungan och slutligen ringer ut med ett långt eko av salivframkallande mineraler där man säkert kan sitta och pricka av bergarter om man vill. Visst finns en del värme, men inget som bränns. Det här känns redan ganska utvecklat. Återigen en lysande flaska av detta vin!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Fantastiskt medryckande läsning.
Fantastiskt fantasieggande läsning.
Varför har jag inte en låda eller två av det här hemma?
Uppriktigt sagt, jag skulle vara glad om jag hade en flaska ...

MSVin sa...

Frankofilen är tillbaka i högform! Om du har druckit en av de bästa vinerna i år, så har jag läst årets bästa inlägg!

Claes sa...

Ställde Domaine Pegau Cuvée Reservée 2003 mot Domaine Le Barroche Reservée 2005, Fiancée 2006, Pure 2006, Clos St Jean La Combe Du Fous 2004 och Chante Cigale 2005 härom veckan.

Den församlade vinvänkretsen utsåg Pegaun och Clos St Jean till provningens bästa viner. Clos St Jean för sin relativa finess och Pegau för sin kraft.

Pure och Fiancée kändes väldigt unga i sammanhanget, medans Barroches instegs Reservée helt klart var i en klass för sig i prisvärdhetshänseende.

Mina Vinare sa...

Hej Frankofilen!

Kul att läsa att vinet uppenbarligen smakade gott – det framgår med all tydlighet. Visst är det ett riktigt gott och läckert vin. Tror du det var Da Capo eller inte? Fick du någonsin kläm på det där med batch numren?

Hur som helt fantastiskt kul beskrivning och CndP suget minskade inte precis.

Ha det bra!

Frankofilen sa...

Tack H & MS!

Claes - kul uppställning det där. Visst är det mycket kraft hos Pégau. 80% châteauneuf och 20% port som nån sa. Men det är ju the light side of the force vi talar om.

MV - nej det där med batchar blev jag inte klokare på. Kollade faktiskt extra på flaskan efter vår diskussion och posten på eBob - men den här flaskan köpt på plats hade inget batchnummer alls! Jag tar för givet att det är tilltänkt Da Capo juice ;-)

Anonym sa...

Lite sent ute, men shit vilken inspirerad post... Femstjärnigt flöde, driv och tempo, och vilket bildspråk! Kul dessutom med en balanserad och russinfri CdP 2003.

Anonym sa...

Kul, tänkte ta en av Pegau 03 och en clos de pape 03 den 23:e bara för att testa, och nu blir jag än mer sugen!

tackar!

Krug

Frankofilen sa...

Krug - de där vinerna är nog väldigt kul att jämföra i parallella glas. Jag har alltid föredragit Pégau i denna årgång, men inte provat samtidigt. Skriv gärna en rad om vad du tyckte...