En total hårdvarukrasch kan lägga sordin på bloggarlusten, men en rejäl vinbudget senare är det premiär både för trådlöst tangentbord och Domaine Roger Perrin här hemma. Domänen drivs av Luc Perrin, som tog över ansvaret för tjugotre år sedan när pappa Roger avled i en olycka. Man producerar ett flertal olika cuvéer av både röd och vit Côtes-du-Rhône och Châteauneuf-du-Pape, men också lite Vin de Pays på druvor som merlot, cabernet sauvignon och doldisen egiodola.
Det här är deras ingångscuvée, från rankor med en medelålder på 65 år från ett flertal parceller. Vinmakandet är ambitiöst med handskörd och noggrannt urval, komplett avstjälkning, köldmaceration, temperaturkontrollerad jäsning i ståltank och automatisk pigeage. En kul grej är att de olika druvsorterna vinifieras tillsammans i par då man anser att detta ger en mer homogen aromatik. Därefter ungefär ett år i ståltank, foudres eller barriques beroende på druvsort får man anta. Sammansättningen är i runda slängar grenache 73% grenache, 15% syrah, 8% mourvèdre, 4% cinsault/clairette och ett par procent counoise/vaccarèse. Puh, så mycket siffror och tekniska termer - ge mig vin!
2006 Roger Perrin har en doft av kärniga körsbär som initialt lurar min hjärna åt italienhållet. Helheten är bärig och ungdomlig, med lite drag av vingummi. Efter hand kliver dock lite vildhallon och kirschiga drag in i bilden tillsammans med sydfransk örtighet och ett par nygrillade köttstycken som tillsammans placerar helheten i Rhône. Övertoner av violer skyller jag mest på de femton procenten syrah. Med lite luft öppnar doften upp riktigt fint, och den är i nuläget bra mycket bättre än smaken som fortfarande präglas av ungdomlig knutenhet. Frukten har fjädern hårt uppskruvad och kommer säkert att släppa loss fint i framtiden, men just nu är den riktigt hårt tvinnad. Avslutningen innehåller en del värme snarare än brännande hetta, och är riktigt fin med både inslag av pepprighet och bitter malört. Gott, men här bör det absolut löna sig att vänta några år.
2006 Roger Perrin har en doft av kärniga körsbär som initialt lurar min hjärna åt italienhållet. Helheten är bärig och ungdomlig, med lite drag av vingummi. Efter hand kliver dock lite vildhallon och kirschiga drag in i bilden tillsammans med sydfransk örtighet och ett par nygrillade köttstycken som tillsammans placerar helheten i Rhône. Övertoner av violer skyller jag mest på de femton procenten syrah. Med lite luft öppnar doften upp riktigt fint, och den är i nuläget bra mycket bättre än smaken som fortfarande präglas av ungdomlig knutenhet. Frukten har fjädern hårt uppskruvad och kommer säkert att släppa loss fint i framtiden, men just nu är den riktigt hårt tvinnad. Avslutningen innehåller en del värme snarare än brännande hetta, och är riktigt fin med både inslag av pepprighet och bitter malört. Gott, men här bör det absolut löna sig att vänta några år.
4 kommentarer:
Pricksäkert med de modernt italienska vibbarna. Ett rätt trevligt vin, eller hur? Men Pierre Usseglios 2006 Tradition spelar i en annan och läckrare liga, liksom 2006 Barroche Signature...
Total hårdvarukrasch låter hemskt! Var det själva moderkortet som packade ihop? Det hände oss med en av våra powerbooks rätt nyligen: beräknad reparationskostnad jämförbar med priset för en ny dator...
Jo, troligen något med moderkortet enligt grannen som har koll. Den försöker starta till en symfoni av pipanden men kommer aldrig igång. Lyckligtvis har vi back up på det viktigaste, och grannen skulle nog kunna rädda hårddisken på något sätt, men ända trist. Fast kul med ny burk, det var ändå på tiden.
Datorkraschar är frustrerande - nya prylar är skoj.
Är det bara jag som har problem med länk två till Systembolaget?
Man verkar ha tagit bort vinet på SBs hemsida sedan igår. Saldot var kanske noll.
Skicka en kommentar