söndag 13 september 2009

2005 Paitin di Pasquero-Elia Barbaresco Sorì Paitin


Efter en helg fylld av jourarbete längtar vi efter ett glas vin på söndagskvällen. Det blir ännu en nyhet från septembersläppet till långkokt lammbog med tabbouleh.

2005 Sorì Paitin Barbaresco är stilig i karaffen med sin gnistrande granatröda färg. I nosen får man en väl tilltagen ursprungstypisk dusch av nagellack och limstift tillsammans med ganska rödlätt nebbiolofrukt som rymmer både nypon, tranbär, tomat och romrussin. Doften är redan riktigt charmig med utmärkt intensitet som inbjuder till nästa sniff. Sirliga aromer av blommor som violer och rosor dansar överst i glaset, och på djupet finns mörkare drag av lakrits, fuktig tobak och grusiga mineraler. Det har varit en del diskusssioner om producentens nuvarande fatregim, men botti eller ej - visst tittar både lite nysågad planka och vanilj fram även om helheten känns rätt lätt på foten?

I munnen är vinet ungt och lite bångstyrigt med massor av sval frukt och höga syror. Och jäklar vilket grepp... som en handske iklädd ettans sandpapper suger de pulvriga tanninerna tag i tunga och gom. Slutet är riktigt ungdomligt bitterkärvt, men samtidigt återkommer jag som malen till glödlampan för en sipp efter en annan. Mat är ett måste.

Jag tittar mindre och mindre på proffsens drickfönster. Det är ju inte så att ett vin över en natt förvandlas från odrickbart till ädel mognad bara för att det står ett visst årtal i almanackan, lika lite som att det bortre årtalet är ristat i sten. Den tidpunkt när vinet ger mest njutning handlar mycket om personliga preferenser, och själv har jag en faiblesse för ungdomlig spänst samtidigt som jag gillar lite tanniner. Här råder dock ingen tvekan om att det finns mer att hämta med lagring. Riktigt bra och gott med många beståndsdelar på plats, men väl mycket masochism i nuläget. (91++)

PS. Det är som vanligt: Finare Vinare tar täten och vi andra följer efter.

6 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Kanske har de lättat på rostningen i sina nya fina botti? För skillnad i karaktären har det blivit...

Skön beskrivning och första dubbelplusset hittills, kul!
Är det potentialen som utlöser antalet plus? Kan det i framtiden även tänkas bli tre plus för något vin? Vad månde ske härnäst... kan man hoppas på några utropstecken också... ;-)

Frankofilen sa...

ehh, jag slant kanske på plus-knappen?

Dubbelplusset är nog tänkt att markera att den här ögonblicksbilden var värd 91 pinnar, men att det säkert finns både två och tre extra att hämta med lagring. Stor potential alltså, kanske större än hos många viner.

På sikt kan man kanske tänka sig utropstecken... eller varför inte solar, stjärnor och joddlanden? Eller så är det dags att packa ihop det här poäng igen. Vi får se ;-)

JanneS sa...

Yes, jag lyckades bärga de sista fyra i länet, vid Odenplan:-)
Vi får se hur länge jag kan hålla korkskruven i styr.
Just nu plockar dottern, 2 år, nyfiket med flaskorna i påsen i hallen.
Bäst att rädda undan dem till källaren innan det händer nån olycka.

/Janne

Frankofilen sa...

Snyggt jobbat! Kan du inte håll korkskruven borta så se till att servera något krämigt till ;-)

Mats L sa...

Provade denna igår med Munskänkarna, och det är som du skriver en tanninbomb, men ned karaktär och attraktion. Det enda liknande jag provat är Arnaldo Caprais Sangrantino de Montefalco på Gambero Rosso. Satt där igår på den lätt kliniska provningen och smuttade på denna karaktärsfulla Barbaresco och suktade efter en krämig risotto.

Frankofilen sa...

Tanninbomb var ordet, sa Bull. Fast en skön bomb...