Aj aj aj, vilken charmör vi har i glasen ikväll. Med sin flörtiga, direkta stil lyckas vinet prata omkull oss direkt och vi sitter bara och gapar efter mer. You had me at plopp...
2004 Pio Cesare Barbaresco bjuder redan vid karafferingen på en öppen och luftig doft där parfymerade rosor dansar överst. Frukten är skinande ren på finaste nollfyremanér med körsbär, hallonkola och jordgubbssylt. Här finns massor att hitta, listan blir så löjligt lång med bland annat menthol, fuktig tobak, allehanda kryddor, lakrits och chokladpraliner att det är lättare att sammanfatta intrycken som piosity. Husstilen slår verkligen igenom i sin semi-moderna stil med en hel del fatprägel. Nog känner man igen intrycken från riktigt lyckade årgångar av deras Langhe Nebbiolo och Barbera d'Alba, fast här är allt mycket större, rikare och mer komplext.
Smaken kombinerar rätt seriösa tanniner med flörtighet på ett strålande sätt. Visst snörper det till på det vis en ung bra nebbiolo skall, men samtidigt lyckas helhetsintrycket på något sätt landa i avdelningen för charm och tidig tillgänglighet. Vinet är riktigt givande att dricka redan nu, med samma skinande rena frukt som i doften. Syror och struktur kramar ur spottkörtlarna ordentligt, och det är svårt att inte både le och smacka i eftersmakens fyrverkerier av lakrits och mineraler.
Ni kan skrika Coca Cola-barbaresco hur mycket ni vill, det här är fullständigt omöjligt att motstå. Svinbra. (93)
7 kommentarer:
Och varför missade jag den här?
Jag är ju inte så svag för coca-cola, men Barbarescodelen låter helt oemotståndlig.
Henrik, du får ta det onde med det gode... vi ska nog tvinga i dig en droppe eller två. Skidefedt mand!
ehh det här var väl inte den danske Barolo? ;-)
Gjorde de sån här barbaresco i Avedøre skulle vi inte åka längre än dit. Fast man skulle sakna piemontes kullar ;-)
Twist my arm ...
Jag tycker ju att det låter hur läckert som helst - inklusive coca-cola, märkligt nog.
Skinande frukt, menthol, lite tobak och så ett fyrverkeri av mineral och lakrits.
För att parafrasera Sade låter som att every evening (night) is new year's eve.
You had me at plopp är en briljant formulering... [animerad emotikon med plakat eBob-style här]
Kul hur nollfyrorna gång på gång lyckas förena struktur och potential med drickbarhet och charm. Undrar vad vi säger om dem om åtta år?
Om åtta år?
"Synd att jag redan druckit upp alla", kanske?
Skicka en kommentar