2003 Poderi Aldo Conterno Il Favot

Ikväll har vi ett misstag i glasen. Aldo Conterno tyckte stekheta 2003 var så problematiskt att han tidigt, stick i stäv med sönernas råd, beslutade sig för att inte producera någon Barolo från årgången. Sagt och gjort, alla ädla vingårdsdruvor hamnade huller om buller i barriquer med sikte på att buteljeras under den enklare etiketten Il Favot, vanligen reserverad för de yngsta druvorna. Någon månad senare stack en av hans söner åt honom ett glas och frågade vad han tyckte.

-Det här är ett riktigt bra vin!

-Tja, Pappa, det är 2003 Il Favot.

Skall man gissa att ett rungande Gaaaah ljöd i den Conternska källaren? Men någon jäkla ordning får det ändå vara, och även om man inte kunde buteljera vinet som en Barolo skulle det åtminstone uppfostras som en. Och hos Aldo Conterno ligger inte Barolo i barriquer, basta. Alltså drog man om vinet till stora slovenska ekliggare, och nu kan vi konsumenter njuta av både en bra historia och en unik Il Favot, vars like nog aldrig kommer att återkomma.

När Anders bjöd på det här vinet blint i början av februari var det ett av kvällens stora utropstecken, ren och skär välbalanserad njutning som flertalet runt bordet sade sig vara beredda att hosta upp både en och två femhundringar för. En snabb koll på den europeiska marknaden visade att man kunde få sin fix för betydligt mindre pengar, 237 kronor inklusive frakt och svenskt skattepåslag. Det är nästan så man känner dåligt samvete för den tyske vinhandlare vars lager vi tömde...

2003 Il Favot är ljust rödbrun med en uppklarning i kanten som börjar dra åt orange. Doften är öppen från början men tilltar i styrka för att slutligen förvandlas till rena orkanen, omöjlig att inte svepas med av. Oj, så läckert! En dignande korg av nypon, smultron, jordgubbar och körsbär fyller näsborrarna, med både rosor och violer på toppen. Flyktiga inslag av målarfärg och lösningsmedel avslöjar ursprunget tillsammans med lite nytjärat rep. Det här är lysande nebbiolo precis som man vill ha den, på allra charmigaste humör. Pepparmint och menthol skänker svalka, och så söt tobak, pinje och en knivsudd vanilj. Efter hand kryper lite mognadstoner fram i form av nyskurna svampar och undervegetation. Sablar, vilken doft - höjd, djup och intensitet. Underbart!

Smaken är slank, elegant och ganska lätt på foten men ändå med smått förvånande intensitet i aromerna. Balansen är fullständigt oantastlig; det finns inte en chans att jag skulle gissa på en nolltrea blint. Här finns friska, apelsinlika syror och en ytterst finmaskig tanninstruktur av rent ädelt slag, långt från de stickiga, klumpiga, värmestressade tanniner man mött på annat håll i denna årgång. Eftersmaken ringer kvar länge, länge med mineralkaraktär, lakrits och torkad frukt. Vinet tycks utvecklas med en väldig fart, men bjuder ikväll på en underbar uppvisning, sannolikt på eller nära toppen av sin förmåga. Förförelse på flaska. (93-94)