Aglianico är en druva som förtjänar mer respekt än den åtnjuter. Gång efter annan kommer jag på mig själv med att nästan förvånas över hur goda vinerna är, senast för några månader sedan när en av Anders blindhälld 2003 Serpico lurade oss ända till Piemonte innan vi landade i södra Italien. Vi korkar upp en nolletta från novembersläppet till farmors söndagmiddag på örtig fläskfilé med gräddig kantarellsås och pappardelle.
2001 CampoRe Riserva har en djup rubinröd färg med stilig lyster. Doften öppnar med gröna nyanser av hö, nyklippt gräs, tobak och mintig örtighet. Vidare fatinslag som rostat kaffe, bakkryddor och mörk choklad, men här finns också generösa doser frukt med de eviga italienska mörka körsbären i mitten, och så lite mognadstoner av tomatketchup och multnad. Järnfilsspån och mineraler sätter vi upp på jordmånskontot, och så avslutas allt med lite rökig tjära. Epitetet "Söderns Barolo" brukar slentrianmässigt dyka upp när det snackas om Aglianico, men här får jag mer toscanavibbar. Om man nu måste envisas med att finna likheter. Sköna grejer hur som helst.
Smaken är uritaliensk med höga syror och generösa doser surkörsbär och bitter mörk choklad. Vinet är rent expansivt och tycks bredda sig i slutet mot ett dånande crescendo där den koncentrerade frukten får en liten likörtouch tillsammans med en behaglig värme utan hetta. Och så, efter själva "sväljet", slår fällan igen när munnen strösslas med dammiga, pulvriga tanniner. Ouch, var kom ni ifrån? Till maten sitter vinet som en smäck, men på egen hand krävs viss masochistisk läggning. Eftersmaken är riktigt lång, långsamt falnande med massor av mineraler.
En utomordentligt god, aningen rustik Taurasi som trots vissa mognadstoner nog egentligen borde få sova några år till. Att man kan köpa lagrade viner av den här kalibern för under trehundringen på monopolet är bara att applådera! (92)
2 kommentarer:
visst är den härlig.
och visst är det lätt att gissa på en barolo när man får aglianico blint.
vi var i napoli för ett par helger sedan och av naturliga skäl blev det en och annan aglianico. en ny bekantskap sopade mattan med de mer kända namnen...
http://vinosapien.com/MyTastings?Actor=vs2400&Wine=1260&Year=2005
Molettieri, lägger på minnet. Verkar vara den gamla vanliga historien - efter att tidigare ha sålt sin frukt gör man nu egna viner sedan mitten av nittiotalet. Och givetvis finns en ung, önologiutbildad son med i bakgrunden. Men WA anger priset till $14-25. Låter ju som årets fynd om det stämmer...
Och visst hör Aglianico hemma i Italiens finrum...
Skicka en kommentar