Rise and shine! Det är dags att purra den här nollfemman efter rapporter häromveckan att storebrorsan börjat sjunka ihop i en jolmig hög av ekflisor. Fast inte behöver väckarklockan ringa någon längre tid, vinet är med i matchen från början med en öppen doft direkt ur karaffen. De smått likördoppade körsbären känns igen från förra gången, tillsammans med mörka hallon. Visst finns lite fatspår som kaffe och fudge, men det är inte så det sticker ut. Det gör däremot garriguen, oh là là vilken underbar örtighet med lavendel och violer på toppen, och så en stor, blodig nygrillad stek vid sidan av. Vidare komplex kryddighet och mineralkaraktär; trots en rätt välkammad karaktär saknas inte markörer för ursprunget i södra Rhônedalen. Mörkrets makter (tjugo procent vardera av Syrah och Mourvèdre) bidrar med skokräm, läder och grillkol. Ah, vilken doft.
I munnen får man ett vin med ordentlig stoppning som går en hel del på kraft. Mittpartiet känns kassaskåpssäkert och fortfarande en gnutta knutet med massor av tvinnad frukt även om helheten tycks mer harmonisk än jag minns det från förra smakprovet. Syrorna håller sig åt det låga hållet, men ger ändå en läskande, balanserande känsla åt allt extrakt. Och precis som förra gången känns tanninerna i sammanhanget rätt snälla och finmaskiga, oavsett om de nu kommer från fat eller druva. Eftersmaken är mer än en hygglig bit över medellängd, där några extra turbohästkrafter ger en gnutta värme bland mängder av mineralkaraktär, lakrits och småbitter örtighet.
Här har väl egentligen inte hänt jättemycket med snart två års lagring; vinet känns fortfarande tämligen ungt och fullmatat i en ganska världsvan, smått internationell stil trots alla ursprungsmarkörer. Men det har lugnat ned sig en aning, och samtidigt släppt loss en smula. Det är utmärkt gott att dricka nu, och egentligen är det väl allt som krävs? Jag vill absolut inte ha mer ekkänsla eller mindre fräschhet, och ibland undrar jag varför man alltid lagrar allting. Slänger man i ekvationen dessutom in nollfyrans kollaps och en obloggad nolletta drucken med rätt ljumma intryck för några år sedan känns det dumt att chansa. Jag tänker börja dricka av lagret, har ni mer is i magen rekommenderas åtminstone en påtitt då och då för att slippa obehagliga överraskningar. (91)
5 kommentarer:
Hej Franko, tack för den rapporten. Låter absolut som jag skall försöka leta fram ngn butelj av denna 05a bakom damm, gamla trälådor och övrig bråte.
Ingen panik, men blir intressant att höra vad du tycker. Drack du någon flaska vid inköp?
Välskrivet får jag verkligen säga, och noteringarna känns igen från helgens söndagsmiddag. Lyxigt var väl det övergripande adjektivet tycker jag.
Trots positiva intryck blev det dock en andraplats i matchen mot den givna motståndaren.
Post kommer. Förhoppningsvis.
Ser fram mot att läsa, Peer. Var motståndaren månne en 2005 Doucinello?
Jag skulle aldrig röja en cliffhanger, men din gissning är kvalificerad...
Skicka en kommentar