fredag 2 juli 2010

1998 Torres Mas La Plana


På't igen bara, vi fortsätter med spanskt i glasen. Det har diskuterats en del i bloggosfären om hur Mas la Plana egentligen åldras, och många tycks mena att kvaliteten sjunkit betydligt sedan årgång 1970 smiskade upp gräddan av Bordeaux i blindprovning för 31 år sedan. Själv har jag väldigt liten erfarenhet, men nittioåttan fick åtminstone tummen upp för tre och ett halvt år sedan. Frågan är vad som ändrat sig mest sedan dess - vinet eller mina smaklökar?

1998 Mas la Plana har en mörk rubinröd färg med en liten dragning åt brunt och fin täthet ända ut i kanterna. Doften är öppen och druvtypisk med generösa doser cassis, körsbär, plommon och grön paprika. Vidare cederträ, tobak och en distinkt jordton som får K att utbrista Bordeaux redan efter en sniff bara för att snabbt ändra sig när hon väl smakat. Faten är så här efter tolv år rätt snyggt infattade i helheten och bidrar med kafferost och lakrits. Menthol och lite mognadstoner av läder rundar av. Jag gillar doften av fatad cabernet och det här är inget undantag.

Smaken fortsätter i fruktdriven stil med en fast kärna och en generös värme även om alkoholen är stiligt nedbäddad. Tanninerna har smält undan ordentligt och syrorna är snälla, men ändå håller sig vinet långt från det slappa och jolmiga; Torres bjuder helt enkelt på ett rysligt skickligt hantverk. Om doften har Gamla Världen-drag bjuder smaken på mer varmklimatsprägel som snarare för tankarna åt Napa än Bordeaux, möjligen med undantag av 2003. Eftersmaken är lång och läcker med salmiak och mineralkänsla. Sitter som en smäck till kvällens hängmörade ryggbiff.

Den här flaskan är i lysande form; enligt mina preferenser klart drickfärdig med viss mognad men ändå ungdomlig spänst och vigör med ökat djup efter någon timme i öppen flaska. Priset tycks ha stigit betänkligt senaste åren, men för de 198 kr vinet kostade för snart sex år sedan får man ordentlig utväxling. En riktigt god spansk cabbe som ger mersmak. Jag hoppas nollettan landar på samma fina sätt. (91)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Den var inte så dyr på finlandsfärjan. 25 € ungefär...

vinogram sa...

Sitter på en del 96or. Sensat jag provade (ca 1år sen) vart det riktigt slutet. Ställde mig frågande om det skulle bli bättre framöver eller om det helt enkelt ite är bättre. Någon som provat 96an?

CAFÉ ROTSUNDA sa...

1996 är den sista årgång i den "förra" stilen, och den är lite stramare än det som kom efteråt. Från 1997 sker malo i helt nya franska fat, och många årgångar (både den utmärkta 1997, och den i mitt tycke i stort sett lika bra 1998) är både mer koncentrerad och större men moget strukturerade än förr.
Jag håller Mas La Plana som ett mycket bättre vin sedan 1997 och framåt, och då har jag provat samtliga årgångar från 1970 till dags dato - både unga och mogna - vid många tillfällen.

Visst har priset stigit en hel del, med rätta. I Spanien pratar vi 45-50 euro, här i Sverige mindre, och på färjorna ännu mindre.
Men jag håller vinet som absolut köpvärt, både för att drickas ungt (inom 10 år) och för längre lagring. Det är nämligen inte alla viner som håller så bra som Mas La Plana gör, och ur det perspektivet är ju priset än mer befogat.

Anonym sa...

Drack en 96:a för en vecka sedan och den hade fortfarande en bra spänst i syran som höll ihop vinet. Såklart en del mognadstoner men även en del primär frukt kvar. Tanninerna kändes ganska silkiga och helheten var väl balanserad. Kan nog lagras några år till men kommer nog inte vinna några extra stilpoäng på det. Gott var det hur som helst och helt klart värt de 217Kr det kostade. Peter M