Spaniendump del 2

2005 Remelluri Reserva öppnar med mörk pralintonad frukt med björnbär, blåbär och körsbär insvepta i en tät matta av ny ek: vanilj, kåda, lakrits, kaffe och lite köttiga inslag. Smaken är generös med en massa frukt och fat, samtidigt som här också finns en rätt fin underliggande struktur med skapliga syror och lite tanninsnörp. Vinet känns väldigt primärt utan riktigt djup eller längd till en början, men bättrar sig med luft. Eken sjunker in en smula och fram tittar både lite tobak och en blyg mineraldutt i slutet av den skapligt långa eftersmaken som även rymmer lite värme men ingen vass hetta. Fortfarande riktigt ungt, men landar i nuläget någonstans runt (89-90+). €18.

Som av en händelse kommer vinet i släppet på måndag. Det är inte utan att man blir lite sugen på en ny påtitt på hemmaplan.



2004 Cruz de Alba Crianza är till en början rent frånstötande. Åherrejävlar så mycket ek... Brända popcorn! Kåda och nysågad ekplanka! Kaffe, fudge och chokladpraliner! Och så en massa slibbig vanilj. Lyckligtvis finns lite mer att finna efter hand i form av mörk plommon- och björnbärsfrukt med lite övertoner av violer. Smaken känns modern med en massa ny ek, men man kan ana ett skapligt fruktmaterial därunder som liksom aldrig får chansen. Syrorna är helt ok, och avslutningen knappt medellång med chokladiga tanniner. Slapp man bara den där slafsiga kyssen av ek så skulle det här säkert vara rätt läskande. Frågan är vad som viker sig först - träet eller frukten? Jag kan inte tycka annat än att det är synd på druvmaterialet att slänga på så här mycket smink. Inget för mig. €13,75. (85?)



2005 Muga Reserva Selección Especial färgar insidan av glasen med sin mörka purpurfärg. Doften är tät och lite knuten men hinner öppna upp en hel del under kvällen. En tät matta av ek är först ut med kafferost, choklad, pinjekåda och vanilj, men här finns också mängder av smått lyxig mörkfrukt som står upp mot faten på ett sätt som Cruz de Alba inte klarade av. Efter några timmar dyker en mild stallighet upp, tillsammans med salmiak och grillat kött. Det här är jättefint att sniffa på.

Smaken är fyllig och generös med massor av fat och frukt, men vinet känns inte för tjockt eller kladdigt utan präglas snarast av en stilig balans med bra syror och en finmaskig, klassig tanninstruktur. Vinet känns en gnutta bläckigt och är uppenbart purungt, men smakar finfint till köttbiten. Eftersmaken klingar kvar en ordentlig stund med massor av småsalt mineralkaraktär. Maffigt och jättegott. €25. (91+)



2000 López de Heredia Viña Tondonia Reserva är oerhört fascinerande. Vinet tycks mer eller mindre genomluftat och färdigt, och är inte så lätt att ålderbestämma. Frågan är om det händer så mycket mer i flaska annat än att frukten slutligen tar slut? Jag får stundtals associationer till en del av de åldriga portugiser som Niklas brukar bjuda på. Färgen är brunröd, mogen. I nosen får man en massa småmurkna, träiga toner av gammalt båtvarv och virkesupplag tillsammans med inslag av utgångna chokladpraliner, hittade av hemtjänsten i ett sedan länge bortglömt skafferi. Efter hand dyker det också upp farinsocker och lite svamp. Inte så mycket dill men däremot en mild kryddighet med kanel och tobak, lite köttig unknad samt en tunn stråle skir frukt med inslag av vinbär, plommon och gamla jordgubbar.

I munnen får man ett ganska syrligt vin som ändå har en gnutta värme i slutet. Munkänslan är mjuk och vänlig, men med en liten uppstramning i slutet som mycket väl mest kan bestå av trätanniner. Smaken är något fruktklen och lever inte riktigt upp till doften, men avslutningen är mineralisk och finstämd. Vinet känns helt drickfärdigt även om det säkert håller ett tag med sin übertraditionella oxiderade stil. Egentligen vill jag ha ha lite mer frukt och kraft än så här, men samtidigt är det omöjligt att inte känna viss vördnad inför sådana här viner. Precis som inför en vänlig, äldre farbror på bussen... En ordentlig upplevelse att dricka, men skall man hålla på med poäng får vi nog landa på (89). €20.



2005 Contino Reserva har en djup fruktighet med likörmarinerade björnbär, körsbär och hallon. Ek finns det förstås också gott om, med fatkryddor, kafferost och kåda men också en sötaktig vanillinton som skvallrar om att åtminstone en del av faten bör vara amerikanska. Överst dansar en smått fantastisk parfym av lavendel och violer, urläckert.

I munnen får man ett balanserat vin med bra syror och svalhet men samtidigt med en fast kärna av frukt. Tanninerna är snälla men ger skapligt grepp. Lång fin eftersmak med choklad, uppenbar kvalitet, men kanske en smula strömlinjeformat. Tycks rätt modern i stilen, men i bakgrunden finns gamla klassiska CVNE. €22. (90-91)



Eftersom 2001 var en så lyckad årgång gjordes en Viña Ardanza Reserva Especial, vilket tidigare bara hänt 1964 och 1973. Producent är förstås gamla klassiska La Rioja Alta, vars Gran Reserva 904 alltid finns på monopolets hyllor även om det var länge sedan jag såg Ardanza. Vi sniffar och blir nästan fulla i skratt - det här är bara sååå typisk Rioja enligt konstens alla regler, rena kräftskivan. Massor av dill, vanilj och kåda från den amerikanska eken, och så mjuk plommontonad frukt med lite röda bär på toppen. Vidare lakrits, chokladpraliner, blodigt kött, tobak och diskreta kryddor. "Man förstår ju att Rioja blev så populärt en gång i tiden" anmärker K. En balsamisk ton dyker upp efter hand samtidigt som vinet tycks mer parfymerat av lavendel och violer.

I munnen får vi ett mjukt och bärigt vin där de höga syrorna ger ordentlig fräschör samtidigt som den fina årgången givit frukten utmärkt intensitet och stuns. Vinet är välbalanserat och ytterst harmoniskt ända ut i den långa, dilliga, mineraliska eftersmaken. Det var länge sedan vi drack något sådant här, men det är ett angenämt återseende. Vinet smakar riktigt gott, och ger mersmak. Någon gång ibland så är det ju faktiskt rätt gott med välgjord, syrlig, dillig, traditionell Rioja. Ja, det här är nog helt enkelt det godaste vin vi druckit under spaniensemestern. Frågan är om man inte måste prova en flaska Gran Reserva 904 på hemmaplan i Sverige trots allt? Åtminstone när nollettorna dyker upp. (92). €19.



2005 Marques de Riscal Reserva doftar även det som arketypisk Rioja med dill och fatvanilj, men också lite osnygga brända toner. Kaffe, läder och stall fyller på. Frukten drar mest åt klassiska plommon, men har också lite rödare övertoner. Smaken är ganska välbalanserad i sin medefylliga, syrliga stil, men känns både lite gles och kort, rent av lite ospännande. Inte dåligt, men långt från Ardanza. Finns tydligen i alla systembolagsbutiker, men inget jag köper igen. €12. (86-87)