Snabb lägeskontroll av denna nollfyra. Med tanke på monstertanninerna hos nollfemman kan man anta att Gallonis drickfönster med start i år borde vara väl optimistiskt, men han är inte fel ute. Den här årgången har en helt annan struktur med snällare, pulvrigare tanniner som redan nu känns ganska stiliga och tillgängliga. Lägg sedan till en ordentlig skopa ren nollfyrefrukt, friska syror och bra skjuts i den mineraliska eftersmaken så har man ett vin som är riktigt trevligt att sitta och sippa på även när maten tagit slut. Då har doften redan bjudit på järnfilsspån och en massa menthol tillsammans med nypon, körsbär och hallon. Efter att ha fördruckit mig på Roagna den senaste tiden var jag lite orolig att den omdebatterade fatbehandlingen skulle sticka ut som en påse Anton Berg-praliner precis som hos Elio Grasso, men den tycks ha sjunkit in rätt fint i helheten och bidrar med kaffe och lakrits, men även en gnutta fatstallighet vilket knappast är vad man förväntar sig i Barbaresco. Kanske ingen extra guldstjärna för stilen, men ändå en riktigt god nebbiolo med en del moderna drag. Fortfarande ung förstås, men ingen katastrof att smaka nu om man har flera flaskor. (91)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar