Med tanke på att vi flyger till Spanien inom kort landar korkskruven i den här flaskan. 76% syrah, men tusan vet om jag hade gissat på den druvan blint. Däremot känns vinet ovedersägligen spanskt, vilket förstås är ett gott betyg. Viner som kunde komma lite varsomhelst ifrån vill väl ingen dricka? Den här plommon- och körsbärsfrukten skriker Spanien, precis som den mycket generösa och säkert svindyra fatbehandlingen som innehåller tillräckligt mycket spår av dill för att jag skall vägra tro att man enbart använt fransk ek. Vad är det egentligen med Spanien och fat? Det kanske är en trist generalisering baserad på för få smakprover, men många producenter tycks ta i så mycket de bara orkar. Det mest avskräckande exemplet jag stött på var den Calatayud? (red: Atteca Armas) som Winepunker bjöd på under vårens châteauneufprovning. I min gom fullständigt sönderekat bortom sans och vett intill odrickbarhetens rand. Nåja, i kvällens vin finns visserligen massor av rökiga, smöriga, kafferostade, vaniljiga fat, men jag tycker ändå helheten är klart tilltalande även om vinet säkert skulle må bra av att få tugga i sig ekaromer ytterligare en stund innan man drar korken. Det underliggande druvmaterialet tycks nämligen som vanligt vara av yppersta sort. Här finns massor av läcker frukt, tillsammans med en rejäl jordton, kåda, köttiga inslag av charkbänk och övertoner av violer och tallbarr.
I munnen bjuds man på ett ganska runt vin med massor av frukt och fat, men samtidigt med en sval helhetskänsla. Syrorna känns kanske inte lika fina som hos nollfyran, med de finns där och i svansen tittar lite mineraltoner fram. Victor de la Serna bjuder som vanligt på ett lysande hantverk. Nollfyran var nog ett strå vassare och fräschare, men det här är omöjligt att inte gilla, och till kvällens entrecôte sitter det som en smäck. Det är nog dags att kolla upp de där nollsjuorna som tycks samla damm på hyllorna. (90-91)
15 kommentarer:
Hej Franko!
Nu är det ju det där problemet med generaliseringar – det blir oftast fel. Kan inte låta bli att invända mot din beskrivning av Espectacle del Montsant. Nu vet jag förvisso inte vilken årgång du provade men jag gissar att det var 2004.
”Det mest avskräckande exemplet jag stött på var den Montsant (Espectacle?) som Winepunker bjöd på under vårens châteauneufprovning. Näst intill etthundra Jay Miller-poäng men i min gom fullständigt sönderekat bortom sans och vett intill odrickbarhetens rand.”
Problemet är att vinet vilar på ett 4000 liters fat. Det vill säga allt vin. Hela skörden lagras på ett enda fat/tank. Tror inte att det kan kalas sönderekat. Läs gärna mitt gamla inlägg för mer information:
http://mina-vinare.blogspot.com/2008/09/ett-spektakel.html
Det har sagts förut men tål att upprepas. Mycket gamla Grenachestockar sägs ge en tydlig träig karaktär som man kan förledas tro komma från fat. Klassiskt problem och lätt att ta fel.
Sedan kan jag aldrig sluta förundras över att de flesta som klagar på för mycket fat oftast är de som hyllar Bordeaux. Om det används nya småfat någonstans i världen så är det väl just i Bordeaux? Bara en reflektion och generalisering ; )
Trevlig resa!
/ MV
Hallå MV!
Nej, det är knepigt med generaliseringar. Jag skall passa mig för att beskylla stackars Espectacle som bara poppade upp, kanske är det från din blogg jag minns det vinet. Jag kommer faktiskt inte ihåg vad vinet hette. Men vinet i fråga VAR verkligen sönderekat, finns inte en chans att det handlar om gammelgrenache, snarare 300% nya fat... Punkarn, hjälp mig!
Jo tack, Bordeauxargumentet har jag fått tillbaka massor av gånger när man gnäller på ek. Det är förstås inte så konstigt att producenter över hela världen vill kopiera Bordeaux succé, och dessutom är ju nya fat dyrt så har man ambitioner att göra prestigeviner är det kanske lätt att fläska på. Problemet är (precis som du skriver) att det argumentet bygger på inte en utan flera generaliseringar, nämligen de att alla druvor är lika, all ek är lika, all rostning är lika. Cabernet sauvignon käkar ekaromer till frukost, lunch och middag samtidigt som druvans egna aromer passar väldigt bra ihop med rostade fat. Grenache och ny ek är rena katastrofen, precis som Nebbiolo. Kafferost och choklad funkar bra hos en cabbe från Napa men krockar big time med Sangioveses inbyggda surkörsbär. Och amerikansk ek ger en sötma som är lätt att känna igen och svår att komma runt. Allt enligt min perosnliga smak förstås. Så jag har inga problem att sitta och dela ut bredsidor till överekade viner från andra länder samtidigt som jag kramar sönder Bordeaux (även om de helt ärligt kan dra åt helvete som de håller på med priserna på nollniorna). ;-)
Nåja, nu lär det bli hur som helst bli spanskt ett tag. Ha det gott i värmen.
Hej igen!
I sig är det inte förvånande om Espectacle del Montsant upplevs som ekat och ”lite för mycket”. Stilen är ganska udda och personlig och mitt minne handlar mycket om just rostade och lite brända toner vilket kan få en att associera till ny ek men det lär det inte vara frågan om i just detta fall.
Det enda alternativ jag kan tänka mig från Montsant som ni skulle ha provat är Cabrida från kooperativet Celler de Capcanes. Det vinet lagars på nya och ett år gamla barriquer och konsult (eller var tidigare) är den inte helt okände Philippe Cambie från södra Rhône. Han brukar ju inte dra sig för att använda ett och annat nytt fat.
Beträffande din Bordeauxargumentation så har jag inget att invända. Möjligtvis bara att tillägga rent generellt att även ekade monstershirazer från Australien absorberar eken efter ett antal år. Även de flesta spanska viner i den seriösa skolan och förmodligen även en hel del Rhôneviner gör det samma (även om jag helt köper invändningen mot ny ek och Grenache). Problemet är väl snarast att de flesta är beredda att vänta 10-20 på sina Bordeauxer men kan inte acceptera minsta nya fatkaraktär i övriga viner redan i dess ungdom.
Hoppas du får dricka lite goda spanska viner och om inte annat så finns det ju alltid Sangria!
/ MV
Fast att man lagrar Bordeaux 10-20 år handlar väl egentligen inte så mycket om att de är odrickbara som unga pga fat? Själv har jag för övrigt inga problem med att dricka purung Bordeaux (eller Napa Cab för den delen) men jag förstår ditt argument.
Sangria.... nja hellre öl ;-)
Vi får se vad som finns att köpa, fokus ligger inte på vin denna gång utan på semester med familjen.
Vad gäller det ekbomben får jag helt enkelt fråga Punkarn när han kommer tillbaka.
Nog lagrar man Bordeaux för att de ska integrera tanninerna och då även faten. Sedan inväntar man säkert även de sekundära aromerna och en komplexitet. Att både du och jag inte störs av ungdomen i vin är nog bekant och precis som du kan jag dricka Bordeauxviner unga.
Däremot om man tar en Shiraz från Barossa som exempel så är de ofta tillgängliga och inställsamma redan som mycket unga viner. Det är då lätt att klaga på för mycket frukt och för mycket fat. Fast spar man dem som man förväntas spara ett Bordeauxvin, så kommer även de vinerna att ha integrerat både frukt, fat och även alkoholen på ett snyggt vis. Sällan hör man dock de synpunkterna utan det klagas då istället på oftast just för mycket fat – precis som en ung Bordeaux har, fast det då är legitimt på grund av lagringsaspekten.
Att sedan de allra flesta Bordeauxviner har en förmodat längre utvecklingspotential än många andra viner är givetvis en aspekt att ta med i bilden.
/ MV
PS. Provade förövrigt just 2005 Finca Sandoval helblint i april och blev mycket imponerad. Bättre än hur jag har upplevt vinet tidigare. DS
Snackar man tioårig aussishiraz så brukar det väl istället klagas på att vinerna inte kan lagras med behag ;-)
Nåja, den fällan skall jag inte gå i, det räcker med generaliseringar nu. Det vore onekligen kul att någon gång blindprova en flight med 10-15-åriga aussies.
Om man bortser från min svepande huvudgeneralisering - "många spanska producenter är för glada i ny ek" - så tror jag vi ändå kanske är hyfsat överens. Just syrah/shiraz hamnar för övrigt på min lista över druvor som klarar att bära upp en hel del ek, men visst är det skillnad på druva och druva.
Har du förresten provat 2007 Finca Sandoval? Har ju funnits på hyllorna länge nu, Miller verkar tycka att den är lika bra som 2004,2005 och 2006.
Här börjar det bli dags att plocka fram vin till kvällens lammkotletter. Får bli något utan en massa ny ek... tänker mig något sydrhônskt och "pure"... ;-)
Beträffande Finca Sandoval så har jag bara provat 2003, 2004 och 2005. Tycker 2005an senast är bäst hittills.
På tal om +10åriga Aussies så ska jag faktiskt hålla en sådan provning i december med Gomseglet. Det ska bli riktigt kul. Minns Cabernet Sauvignonen från Moss Wood årgång 1990 i vintras. Bättre ”Bordeaux” har jag sällan smakat. Så nog kan de lagras.
Överens är vi säkert det var bara det där med ny ek och fat i fallet Espectacle som fick mig att reagera. Faktum är att själva produktionen och vinifikationen är närmast identisk med just Pure. Bara området som skiljer sig.
Lycka till med Pure! Är det månne 2005an?
/ MV
Espektaklet är nog jag, tror nämligen jag var helt snett ute vad gäller vilket vin det var. Skönt med reaktioner så här i sommarstiltjen hur som helst.
Visst är det nollfemman. Korkade just upp, och satan i gatan... köksklockan stannade precis. ;-)
Kvällens meny har barnen fått välja. Det blir Tacos och därför nöjer jag mig med öl ikväll. Din kväll verkar bli mycket intressantare än min.
Ska bli kul att läsa vad du tycker.
På tal om lammkotletter och Pure så hade vi lammracks och Pure 2004 i fredags och den var makalöst bra! Detta var min sista 2004 så spar den som har, där finns mer att hämta. Drack 2004 La Nerthe för ett tag sen och även den var fin. Årgång 2004 verkar vara mer traditionell och något burgundisk i stilen. Kan ju vara trevligt som variation till 2007 Châteauneuf-du-Pape!
Hej Martin!
Jag har inte provat 2004 Pure sedan förra året och inte äger jag någon flaska så jag får förlita mig på generösa medmänniskor om jag ska få testa vinet igen. Minns den som god och spännande men inte helt i nivå med senare årgångar.
2004 är en årgång i CndP som jag inte helt gillat men den kan mycket väl komma att visa sig från en helt annan sida om några år. Tror att det kan vara som du skriver en mer Burgundisk årgång. Av de viner jag provat så är det egentligen bara Pegau som imponerat på mig med sin nollfyra. Även en blindprovad Clos des Papes var enormt bra - även om jag fortfarande tror att vår provningsledare blandade karafferna fel och att det egentligen var ett annat vin i ; )
Jag kan lova dig att jag är spänd på att prova om just det vinet!
Dessutom – gissa vad jag åt igår? Grillade lammracks och till detta 2007 Quet. Verkar vara något med lamm och CndP som lockar många så här i sommartider. Just Quet är däremot övertygande och jösses vad bra det kommer att bli om sådär tio år (även om det smakade kalas redan igår). Härlig inledning på årets sommarsemester och något helt annat än kvällens tacos med Åbro klass 2 som ackompanjemang!
/ MV
Jag tyckte 2004 Clos des Papes var snorbra, men det är ju ingen nyhet med den producenten...
Är lite nyfiken på att prova om 2004 Nerthe snart, även om jag börjar hamna mer i MV's hörn när det gäller nollfyrorna. Fast jag tror fortfarande att många av dem befinner sig i limbo för tillfället och återkommer på andra sidan nyårsafton...
Lamm och châteuaneuf lockar väl året om? ;-)
Förresten, har ni prövat 2007 Santa Duc Tradition? Är mycket nyfiken på fler intryck av den...
Nja, tror väl ändå att det var Sarah Morris vin, Atteca Armas vi drack. Sekelskiftesgamla stockar och snormycket ek i ganska lång tid.
Fast, jag var ganska förtjust i vinet...
Har inte hunnit prova 2007 Santa Duc ännu men hoppas göra det snart. Har faktiskt väntat på att få tag i vinet. Noterade Parkers fina omdöme och har sedan dess ihärdigt väntat. Trots att det under en tid stått 2007 som provad årgång hos Systembolaget har det endast funnits 2006or på hyllorna i Malmö. Är nog dags för en ny räd och se om det skett något sedan senast.
Noterade att du gillade vinet.
/ MV
PS. Ser ut som Niklas har koll på läget. Hur mycket vin drack ni egentligen? DS
Skicka en kommentar