Hade vi inte begripit det tidigare så står det nu helt klart: Mike och Randy Dunn går på vattnet. Deras nollfemma är alldeles, alldeles underbar. Så här skall cabernet sauvignon smaka; en riktig måttstock för druvan oavsett om den växt i grusig mark i Médoc eller i magra vulkaniska jordar på Howell Mountain. Doften bjuder på skinande ren frukt med svarta vinbär, körsbär och plommon i spetsen, men här finns så mycket mer att hitta utöver frukt. Vinet rör sig på den vilda sidan av spektrat med urläckra inslag av viltkött och skogiga drag av undervegetation tillsammans med nyklippta örter, kryddor och våt tobak. Och vilken parfym sedan! Överst hänger ett knippe blommor som vore de nyplockade på en solig bergsäng, och så rejäla inslag av jord och mineral på botten. En rent tåkrullande läcker doft i all sin ungdom.
För nog är det ett ungt vin vi får i munnen, men sablar vilken ljuv ungdom. Munkänslan är underbar redan nu, med en sanslös koncentration och en fenomenal balans där den yppiga men svala bergsfrukten och de klockrena syrorna sjunger i kör. De där mördartanninerna Dunn är kända för sägs ha kammat sig ordentligt från och med årgång 2004, och även om här finns en rejäl struktur och grepp är det inget en välhängd ryggbiff inte klarar av. Jag som inte har något emot att dricka min Bordeaux före tioårsdagen tycker det smakar ljuvligt på egen hand också. Eftersmaken är rent stoppurskrävande med massor av salmiak och en galen mineralitet.
Det här träffar så mitt i prick att det nästan är löjligt. I en tid när de flesta högpoängare från dalbotten i Napa kräver hundratals dollar och speciella kontakter för att få smaka fortsätter familjen Dunn att göra sina gammeldags bergsviner till i sammanhanget riktigt modesta priser. Måtte de aldrig sluta med det. (95+)
PS. Nollfyran provad här. Och nittiofyran. Hittills är det väl bara åttiofyran som inte utlöst fullständig glädjefnatt.
PPS. Gör gärna ett virtuellt besök på gården tillsammans med några amerikanska vinbloggare här och här.
PPPS. Som apéritif fick det bli 2009 Zilliken Rausch Kabinett som stått en vecka upphälld på mindre flaska i kylskåpet. Åhfytusan vilken underbar riesling. Den här gången också.
12 kommentarer:
Grymt jobbat Franko - skönt att vi är flera som hyllar Dunn Vineyards.
Sedan Mike tog över, har han (sin styvfar Randy "ovetandes") städad ur källaren, börja arbeta mycket med "tannin management" och dessutom gjort ett stort antal experiment med faten. Det har lett till att vinerna, från ungefär 2002, har blivit riktigt goda redan inom 4-6 år. Till och med fatprover är superba idag, om än rätt tanninstinna.
Jag brukar dekantera vinerna i en timma, då är de oftast som bäst.
Den här flaskan korkades upp runt tretiden och fick sedan en timme i karaff och resten av tiden tillbaka i flaskan med ett glas borthällt. Men det smakade i ärlighetens namn svingott redan från början...
Förhoppningsvis blir det en längre vistelse på västkusten nästa sommar. Gissa vilket vineri som står överst på önskelistan över besök? Får nog dra iväg ett mail snart och börja be....
Finns vinet i Sverige?
Tack för tipset, det blir ett besök på KK.
Någon som har provat varianten som har frukt från dalen? Skillnader i karaktär?
Daniel N
Birk - flaskan är inhandlad i Danmark hos KKWine.dk
Daniel - bara smakat deras Howell Mountain.
Tack för tipset. Vi planerar en liten resa till San Fransisco nästa sommar. Här kan det bli ett besök. Vi har blivit lite nördar på Pinot Noire har du några bra tips, kanske från tidigare besök.
Jamais kan du tipsa om i vilka nummer av LG det finns artiklar om västkusten. Jag har läst specialnummret men det kanske finns mera.
I förrförra numret, #55, har jag skrivit rätt djuplodat om Sonoma Coast, där det står en hel del om Pinot Noir. Problemet är att det är långt att åka och svårt att hitta till producenterna ute i Sonoma Coast, och att de bara tar emot besök om man har gjort upp om det i början.
Här är mina favoriter bland Pinot Noir:
No 1
Williams Selyem, Russian River
Tar emot föranmälda besök
No 2
Hirsch Vineyards, Sonoma Coast
Tar emot föranmälda besök (lång resväg)
No 3
Anthill Farms, Dry Creek Valley
Tar egentligen inte emot besök
No 4
Cobb Vineyards, Sonoma Coast
(bara föranmälfa besök, inte så långt ut mot kusten)
No 5
Littorai, Russian River/Sonoma Coast
Tar emot föranmälda besök
No 6
Copain, Russian River
Tar emot föranmälda besök
No 7
Hartford Court, Russian River
Tar emot föranmälda besök
No 8
Merry Edwards, Russían River
Har tasting room
No 9
W H Smith, Howell Mountain
Bara föranmälda besök (rustika men väldigt eleganta pinotviner)
No 10
Patz & Hall, Napa
Tar emot föranmälda besök
Det är värt att beta av listan, från topp till botten, antingen genom besök, eller genom köp i butik eller på restaurang.
I södra Kalifornien finns det massor av pinot-pinuoppor:
Calera
Paul Lator (en av de allra bästa!)
Au Bon Climat (gärna med ålder)
Tantara
Brewer-Clifton
Melville
Flying Goat
med mera, med mera ...
Enjoy!
Michel
Shit vad svårt det ska vara att stava med morgongrus i ögonen:
"Pinot-pinotpinuppor", skulle det stå där mot slutet ...
Och by the way ...
De tre i topp går att köpa till vettiga priser hos KK Vine i Danmark!!!
Aj aj aj.....begär! Funderar och vrider och vänder på beslutet: Är det värt en beställning trots alla gröna sedlar ett 12-pack kostar...?! Skall man bara ta -05 eller pröva -07? Alla dessa beslut..........
Beställer du från KKWine behöver du väl inte beställa ett 12-pack? Och om inte annat kan man ju fylla ut med biligare grejer, finns mycket att prova där...
Glöm inte nollsexan förresten ;-)
Skicka en kommentar