Okej, de dåliga nyheterna först. Jean-Pierre Vanels 2009 Fine Amor är tyvärr ett kliv ned från de senaste årens versioner. De goda nyheterna är att det är ett gott och skönt vin att dricka ändå trots lite besvärliga årgångsbetingelser. För det känns onekligen som att man haft vissa problem att parera solens strålar detta år.
Fast till skillnad från Finare Vinare har jag inte några större problem med doften som visserligen bjuder på en ganska mörk körsbärig grenachefrukt av det där chokladiga slaget som gärna väcker lite misstankar om fat, trots att det är helt felaktigt i det här fallet. Vi sniffar vidare och finner mörka drag av grillat kött, lakrits och salmiak och så lite vitpeppar och en knivsudd volatilitet. Massor av garrigue spikar det sydfranska ursprunget, och i blenden tittar också lite röda bioäpplen fram i mörkret. Doften känns levande och ändrar karaktär flera gånger under kvällen men mynnar ut i en fin vinös upplevelse utan så värst mycket godispåse.
Nej, mina invändningar gäller främst smaken. Syrorna känns lite trubbiga och precis när man hoppas att vinet skall ta fart och skjuta ifrån bjuds man istället på en något slapp och aningen kort avslutning. Här saknas helt enkelt lite lyft, djup och fräschör, samtidigt som tanninerna lägger ut en rejäl matta och känns ganska grova (en gnutta värmespretiga?). Det här låter som en riktig sågning, men så är det inte. Fortfarande ett gott sydfranskt tjut, men det är bara att konstatera att Vanel har skämt bort oss...
Vi håller temperaturen runt dryga sexton grader för att locka fram så mycket fräschör som möjligt, och det är som att vinet finner fotfäste och fokus. Med rätt temperatur och lite tid så landar det här trots alla småpetiga invändningar i ett gott glas, perfekt att dricka på egen hand framför några avsnitt av Sopranos... (88)
PS Ännu fler intryck här.
5 kommentarer:
Jag har inte kommit åt att testa den här än, men skämt bort är onekligen ordet.
Vet inte hur många sådana här i årgång 06, 07 och 08 - stor njutning varje gång. Att döma av annat provat le sud trodde jag att 09 skulle vara en perfekt årgång för epoxytankens häxmästare.
Synd att jag hade fel, för det låter ju inte som att lagring löser "problemen" heller, va?
Tanninerna är förvånansvärt grova och höga, men med tanke på övriga parametrar och karaktären på frukten känns det nog som att man nog skall dricka ganska snart. Blir intressant att höra vad du tycker.
Nyanserade invändningar... men jo, vi kommer säkert att sänka några flaskor under det närmsta året (dvs tills tian anländer ;-)
I vår jämförelse för några veckor sen. får man inte glömma bort att Mas Foulaquiers 2008 L'Orphée faktiskt är ett av de godaste Languedoc-viner vi smakat (och samma sak gäller ju tidigare årgångar av Fine Amor). Konkurrensen blev övermäktig... men efter en halvkul tunnlad côte-rôtie var det rena nöjet med ett glas generös Fine Amor 2009. Sten sax och påse, som vanligt...
Jag tyckte 09 var rätt bra ...
Kanske bra med lite nedtonade förväntningar. Jag tyckte inte tanninerna var omogna och spretiga, däremot "varmare" frukt och något mindre syra än vanligt. Annars, fin mjölkchoklad, lite körsbär (saknar violen från tidigare årgångar), rejält med garrigue och lakrisala toner. Syran gav inte det där sista lyftet som i tidigare årgångar, men framför allt sista glaset var jävligt gott. Om tidigare årgångar varit 90-91, tycker jag nog den här duger till 89 i alla fall. Jag köpte efter den här varningen bara en flaska, hade inte gjort ont att ha ett par till. Men vi tar väl tian istället ...
Ajdå. Men det är väl möjligt att Nik har några kvar? Annars blir tian väldigt spännande som sagt...
Skicka en kommentar