2009 Brunel Les Cailloux

Vi ger oss på lite avancerat barnarov ikväll. 2009 Les Cailloux är förstås riktigt ungt, men som vanligt har makarna Brunel packat vinet med så många läckra ursprungsmarkörer att det är riktigt givande att ta tempen på första flaskan i lådan redan nu. Bland de nykrossade körsbären, hallonen och vinbären skjuter det upp så fina och höga aromer av garrigue, viol och lavendel att det är som att stå vid ett solbelyst fält i Provence. Rackarns, vilken klockren örtig blommighet. Vidare massor av lakrits, köttsaft, rökelse och allsköns kryddor innan det hela avrundas med vad som givit vinet dess namn: solvarma stenar. Det är ingen tvekan om varifrån det här kommer, en härlig sniff för oss som gillar Châteauneuf-du-Pape.

Smaken bjuder på ganska höga syror för appellationen, och helhetsintrycket är rätt svalt utan hetta även om frukten får lite kirschiga drag mot slutet. Tanninerna är finmaskigt pulvriga och alls inte speciellt aggressiva även om de stramar upp en del bakefter. Allt mynnar ut i en fin, lång och kryddig eftersmak med en aningens bitterkärv, ungdomlig twist.

Det här är sannolikt ett av de viner jag bloggat mest om i olika årgångar, och det är bara att konstatera att herr och fru Brunel har gjort det igen. Ursprungstypiskt och balanserat med en fantastisk aromatik och en förförisk tillgänglighet redan nu. För min smak är det här ett av södra Rhônedalens allra säkraste köp. (92+)