Som någon sa - man dricker stil och inte poäng. Vi korkar upp ännu en Etna Rosso och det är förstås svårt att inte jämföra med 2008 San Lorenzo från föregående post. Jag hoppas det framgick att jag tyckte Girolamo Russos ambitiösa, fatade vingårdsnerello var ett riktigt bra vin, men ändå går det inte att skaka av sig känslan att det kanske mer handlar om framtidsförhoppningar och potential än något man skall korka upp redan nu. Det blir säkert en härlig upplevelse på sikt om faten inte tar över frukten, om kanterna slipas av en smula, om balansen kvarstår, om, om, om...
Kvällens vin känner inte till ordet om. Det handlar om nu, nu, nu. Sparka av dig skorna, kryp upp i soffan, sätt på lite skön musik, häll upp ett glas vin. 2009 Erse är redo att möta upp med rödlätta körsbär och jordgubbar, blommor och örter, blodig köttsaft och kryddor, och en massa grusiga mineraler. Det är en flörtig och direkt men långt från banal doft som både fångar intresset, höjer humöret och får näsan att återkomma till kupan gång efter annan.
Smaken fortsätter i samma stil med klingande ren rödfrukt, pigga syror, slank munkänsla och en skopa mineraler. Vinet är lättfotat och dricker sig praktiskt taget självt med en perfekt avvägd liten kärvhet och försiktigt nafsande tanniner bland eftersmakens rödtintade citrustoner. Slurp.
Det här är som alla förstått en helt annan stil än San Lorenzo. Ljusare, lättare, skirare och inte alls lika fullmatat, ambitiöst, lagringsdugligt eller ens långt. Och enligt den där jäkla poängskalan som jag, ni och hela världen känner till så landar det såklart därför också något eller några snäpp lägre. Men gissa vilket vin som framkallar det största leendet och som jag helst dricker nu? Här blir det akut påfyllning.
15 kommentarer:
Härligt, precis så är det! Erse är oförskämt trevligt och ett måste för såväl Etnaälskare som dito skeptiker.
Och så fick vi oss nästan en definition på varför de däringa poängen känns så ytliga och meningslösa. Tack för den! ;)
/Patrik
"Någon" instämmer, bäst att fylla på medan tid är.
Hehe, jag var inte säker på om du gjorde anspråk på att vara upphovsmannen? Men äras den som äras bör... Det är väl ännu ett argument i den diskussion som förts i många år, om varför noteringar (stilen!) är viktigare än poäng. Jämför all skit Parker fick när Bdx 07 kom med bara siffor...
Håller med er alla. Fast Franko, ingen a' Rina än? Gillar du Erse så lär du inte bli besviken.
Dessutom, Fessina är en rakt igenom slank stil så prova även toppvinet Musmeci och den rena Nerello Cappuccion, Laeneo.
/Niklas
Eeh, några upphovsrättsliga anspråk var det sannerligen inte fråga om. Bara yr glädje över att slippa hitta den där parentesen på slutet.
/Patrik
Niklas - A Rina skall förstås smakas.
P - menade FV's kommentar. Just den inledande formuleringen stal jag från ett av våra långa telefonsamtal häromdagen. Vi är som två tanter på ett kafferep som måste gagga ibland...
För övrigt har du såklart rätt, P. Den där parantesen kunde man kanske skippa, speciellt som de flesta viner jag köper och dricker hamnar inom ett så snävt intervall. Frankos femgradiga hundrapoängsskala... Får fundera lite på det...
Knepigt med proffsens noteringar. Det verkar liksom ingå i uppdraget att inte hylla någons stil framför någon annans - jfr Galloni som tycks vara ungefär lika positiv till det mesta. Läsaren får lära sig konsten att läsa mellan raderna och poängen säger ju inget om stilen. Och det är som sagt den man är ute efter...
Vi har nyligen druckit A Rina men föredrar nog ändå den ännu mer fjäderlätta stilen i Erse, som inte heller verkar ha fått någon vaniljkyss av ek - en egenskap som märks tydligare när man verkligen dricker vinet än bara provar det.
/Andra tanten
Tredje säsongens fat i A Rina. Jag gillar bägge ;-)
Och ja, jag har också kastat ut poängen. Såg ingen...poäng med det mer.
/N
Galloni fick ju nästan förklara sig en smula på eBob efter sina första kaliforniennoteringar, och var då väldigt tydlig med att han inte värderar stilen i sig. Fatade toskanska fruktbomber eller sirliga bottitraditionalister spelar ingen roll, vilket man har misstänkt. Kanske har han rätt, å andra sidan är ju all - måste all - kritik vara subjektiv. Det finns ingen objektiv sanning enl min mening.
Jo, jag har såklart sett det, Niklas. Och jag har flera gånger varit nära att maila för att få lite siffror ;-)
Nä men visst känns det en smula meningslöst...
Låter som en härlig upplevelse med Erse, känner igen det mesta i texten! Blir minst sagt lite törstig av denna läsning.
Angående poängen håller jag till stor del med. För det mesta betyder poängen inget för mig heller.
Ibland kan jag dock finna den uppskattad. Detta då den kommer från någon jag läst relativt mycket av, har en susning om vad den personen gillar för typer av vin och jag själv har något så när koll på område/druva/producent.
Exempelvis har jag ofta uppskattat poängen jag kan kunnat läsa här (eller ännu längre tillbaks hos FV). Kanske mitt behov kommer av att jag inte har mer än 4-5 år med visst vinintresse.
Håller helt med Castor Fiber! Som relativt nybliven vinfantast tycker jag poängen hjälper till att ge ett helhetsintryck av bedömningen av vinet även om den inte kan slitas loss från sin kontext (själva texten).
Tack för tipset franko spot on My kind of wine och vilken otrolig färg, själv personalen på sb noterade detta btw vi hade ostbord inkl dryck på mitt lokala sb surprise x1000 men vilket herligt initiativ /dansken
Skidefedt, Dansken! Vi dricker ännu en flaska ikväll och det levererar precis lika fint den här gången. Får bli ännu en kompletteringsbeställning...
Skicka en kommentar