fredag 6 september 2013

2004 Château Smith Haut Lafitte


Upplägget borde vara vattentätt. Jag har varit sugen på Bordeaux en tid. Flaskan kommer från en producent jag alltid har gillat, och som jag dessutom besökt på plats med allt vad det betyder i form av x-factor. Slottet brukar skruva sina viner något varv åt det moderna hållet vilket torde borga för ganska tidig tillgänglighet, även om man kan tycka att nio år hur som helst borde vara tillräckligt för en årgång som var helt ok men knappast den mest täta och lagringskrävande. På tallrikarna möter vi upp med fett och protein i form av rosastekt kött och béa. Det här är tamejkatten straffspark utan målvakt.

Och visst, doften är ju rätt fin. Öppen och med på noterna från början bara temperaturen klättrat upp några grader från tolv, men för säkerhets skull ger vi vinet några timmar i karaff också. Det doftar tobak, kryddor, kaffe, vanilj och ceder. Klassiska bordeauxmarkörer, även om man förstås kan argumentera för att de allesammans kommer från rostade ekfat snarare än någon terroir. Men jag tycker cabernet och merlot skall ha lite ek, och det gör sig rätt bra tillsammans med frukten som mest handlar om lika delar svarta vinbär och plommon.

Mina invändningar handlar mest om smaken. Syror finns där, och tanninerna har förvandlats till ett högst finkornigt pulver utan intentioner att bråka, men vinet känns ändå klumpigt. De där rostade inslagen av kaffesump är inte speciellt snygga, men framför allt finns en oerhört störande ekbeska som effektivt tar död på lusten att sträcka sig efter ännu en sipp. Längden är hygglig men utan guldstjärnor.

Det gör ont att se sina favoriter snubbla så här. För sex år sedan var det här ett av årets viner för mig. Nu undrar jag om inte där platserna i källaren kunde ersättas med något annat. Jag håller tummarna och drar till med de vanliga förhoppningarna om knepig fas och hoppas den där ekbeskan försvinner med lite tid på rygg. Fan tro't.

11 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Hmm... i din beskrivning finns ju egentligen inga mognadstoner, förutom att tanninerna har hyfsat till sig. Inte heller står det något om graves-grus.

Ni var nog för tidigt ute, så tack vare den här avstämningen flyttar vi fram CT-drickfönstret för resterande flaskor ett par år till.

Det största problemet är nog att ens smak är på stark avdrift från allsköns kaffesumpar och ekbeskor...

Frankofilen sa...

Det har hänt en del på de sex år som gått sedan vi smakade senast. Då var doften mycket ruffigare, och frukten mer primär. Det finns lite begynnande mognadstoner, fast det mesta kommer från ek. Inga nämnvärda nivåer av mineralitet eller grus tyvärr...

Minns ni 98:an som dracks vid elva års ålder? Jäkligt tveksam om den här årgången någonsin kommer upp på den nivån...

Finare Vinare sa...

Ja den där 98:an har ju varit fantastisk varje gång. Synd man inte har några kvar.

Känns det inte som att deras 00-talare är ännu mer merlotfluffiga och fatrostade i stilen? Mer easy drinking för att underlätta omedelbar konsumtion?

Frankofilen sa...

Det där gäller väl hela Bordeaux i viss mån? Kallas för utveckling och allt är mycket bättre nu på alla sätt och vis har ni väl hört? ;)

Hur som helst - jag hade hellre önskat en purung version av den här årgången igår. Vi får väl se vad som händer med mer lagring. Frågan är när man skall ta nästa flaska?

Finare Vinare sa...

Vi hade tänkt 2014 men nu blir det nog 2016 istället.

Teorin: antingen ungt eller moget, mittemellan sällan sensationellt.

Frankofilen sa...

Undrar om den där beskan försvinner på några år, men vi får se...

Finare Vinare sa...

Kanske lika bra att vänta till någonstans mitt i vinets tänkbara livstid, typ 2020 eller så... om man nu vill ha mognadstoner.

Frankofilen sa...

Vi får se. Jag drar nog en kork om några år bara för att se... Sitter fortfarande och kliar mig i huvudet, så här hade jag inte förväntat mig vinet. Men vi var helt överens båda två. Och mer än halva flaskan kvar när maten var uppäten.

Vintresserad sa...

Vi drack en 2004 SHL i jan 2012. Den klarade sig bra i ganska rejäl konkurrens (95 Cheval o 01 Cos). Visst finns en del ek o kafferost, och jag upplevde att den var i början av drickfönstret. Samtidigt är 2004 ingen enkel årgång, ibland blir det bra och ibland inte. Svårt att säga på förhand. 2000 och 2001 högra stranden är säkrare! Med vänlig hälsning, Vintresserad

Frankofilen sa...

Fast jag älskade så gott som alla nollfyror jag provade när de var unga. Hoppas som sagt på knepig mellanfas, men cellartracker verkar fullt av folk som tycker nollfyrorna dricker bra nu...

Finare Vinare sa...

04 Pontet-Canet var ju ingen rolig historia här:

http://vinare.blogspot.se/2013/04/etikettsdrickning-hos-ulrik.html

Långt skönare att dricka 04 Yarra Yering Red #1.

Tror på att vänta ut dem.