fredag 27 september 2013
2010 Pierre Gonon Saint-Joseph
Gonon. Bara namnet framkallar lite pulsstegring efter den vanvettigt vackra uppvisning deras 2011 Saint-Joseph bjöd på häromsistens. Det är ju tusan också att man missade 2010 som åtminstone på pappret borde kunna vara en ännu bättre årgång.
Fast vänta nu, här har inte missats någonting alls. Importören Johan Lidby valde faktiskt att med flit lansera den mer tillgängliga 2011 före 2010. Och nu när den förra sålt slut är det årgångsbyte. Just nu finns alltså årgång 2010 i depån och på hyllorna. Det här vill man så klart smaka på studs.
Det är härligt med årgångsskillnader, tänk så tråkigt det vore utan dem. 2010 har inte samma snudd på pinotlika flörtiga tillgänglighet som 2011. Den här årgången är istället mörkare och mer fullmatad, ett mer uppenbart lagringsprojekt. Fast det går absolut att dricka vinet nu också, det är gjort i en alldeles underbar stil. Återigen slås man av renheten och den totala respekten för druva och växtbetingelser.
Doften handlar om rena skolboksexemplet för syrah. Björnbär, hallon, enbär, peppar, örter, kött, tjära, oliver, lakrits, ja ni vet hur syrah doftar. Lägg så till lite skogiga, stjälkiga drag och violparfym. Skön sniff, speciellt efter en stund i karaff.
Smaken är sval, tät och initialt lite knuten med ett koncentrerat och tättpackat mittparti och en slank, frisk avslutning. Peppar och svarta oliver i den långa, mineraliska eftersmaken. Syrorna är höga, och under den täta men svala frukten finns ett rövarband av finkalibriga tanniner. Allt tycks finnas på plats för ett lyckat decennium i källaren, men samtidigt är det helt omöjligt att värja sig redan nu. Jag känner klyschorna hagla, men vinet går inte att beskriva på något annat sätt än vackert. Och svingott.
Gonon. Jag blir helt förförd för andra gången på bara några veckor. Det här vill man ha mer av. Se upp därborta medan jag backar upp trucken...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
24 kommentarer:
Det är väl inte så många viner man köper i 12-pack nuförtiden, men det här är definitivt ett av dem.
Har smakat två ggr, en i januari och en i augusti. Lika knäckande bra båda gångerna - den absoluta renheten i frukten och den totala avsaknaden av pålagt kladd.
Ett 12-pack låter bra. Det var precis vad jag köpte ;)
hör dricks 2011...vidöppen!
och snart 2007...första klunken...syrah-tunnel...just nu i karaffen...återkommer.
2011 är bara sååå läcker. Lite som en sval Cali pinot ;)
Perfekt att dricka medan man låter 2010 ligga till sig.
Vinosapien - nollsjuan kommer öppna sig, var så säker. Den är bara så god, men tian kommer att bli mycket bättre.
Ja, jänkarna gillar ju emellanåt rejält med färg sin i pinot och dunkar nog i en del syrah ibland, eftersom det är fullt tillåtet att göra så. Tänker dels på Sandhis Bien Nacido men även på Ojais Fe Ciega häromsistens...
11:an löjlig k l u n k a b i l i t e t...sparar en redig halvflaska.
07:an har precis som fv förutsåg....öppnat sig som en välfräst blåmussla. satan sicken framtid. här finns djup och struktur.
dessa bröder...ödmjuka, djupa, komplexa, smarta, i takt med sin tid, förutseende...precis som deras viner.
när man besöker dom får man alltid ett blint vin...gissa årgången är det enda man får veta...alltid åldrat, men vad de anser vara vad man ska tuta...
ett givet stop innan valrhôna!
FV - glöm att det är syrah in de där pinoterna. Och glöm att pinot från USA måste vara som i Europa. Däremot ligger de där vingårdarna nästgårds i södra delen av Sta Rita Hills...
Jag hade den på en provning igår och den kom sist... Och jag blev helt knäckt... För det här är verkligen essensen i vad jag jag vill ha i ett vin. Det är inte det största eller godaste vin i världen men det representerar mig. Det är JAG i flytande form...
07:an är lite knepig för tillfället men är inte långt ifrån att titta ut, 06:an bländande för några månader sen...
Mvh,
Swedish
Ouch, Swedish. Vilket sammanhang? Erfarna provare eller?
Hur som helst, vi är nog många som tilltalas av det här vinet. Mer till oss gissar jag...
FV, visst händer det att amerikaner blandar i Syrah i sina pinotviner, och visst är det tillåtet enligt regelverket att i "varietal wines" bland i upp till 25% av annat. Så långt allt korrekt.
Däremot finns det två detaljer som motsäger ditt påstående;
1) I vingårdsbetecknade viner måste minst 95% av innehållet komma från nämnda vingård, i Bien Nacido finns förvisso också Syrah (dock inte i de lotter Sandhi köper från), men i Fe Ciega finns inte en enda planta Syrah.
2. Beträffande Sandhi måste man i så fall ifrågasätta sanningshalten i två av de mest stolta/strikta vinmakarna i Kalifornien, Sashi Moorman och Rajat Parr. Ingen av dem, verkligen ingen av dem, skulle blanda Syrah i ett pinotvin.
Alltså är det något helt annat som har gett den mörka färgen, och svaret är enkelt:
- i så pass kalla vingårdar som Bien Nacido och än mer Fe Ciega, blir druvorna små som ärter och får ett tjockare skyddande skal. Det är till stor del därför vinerna från Santa Maria Valley's kallaste vingårdar och de än mer kyliga vingårdarna i den västra delen av Santa Rita Hills får så mörk färg. Samma fenomen uppträder också i de svalaste delarna av Sonoma Coast.
Michel
Michel - bra utredning och en vild gissning från vår sida. Men nog tänker man syrah när man smakar Sandhis Bien Nacido. Inget ont i det, bara en annan karaktär än man är van vid i PN. Gott hur som helst.
Grejen är väl som vanligt att möta vinerna som de är och försöka förstå både dem och platsen de kommer ifrån utan en massa jämförelser. Nog smakar Sandhis 2010 Bien Nacido mest god cali pinot?
"Lite som en sval Cali pinot" var väl just en jämförelse ;)
Och se vart den tråden tog vägen...
Bara en fundering till här. Brewer-Clifton. Deras pinoter från ungefär samma område är ju snarare rödfruktiga, som en tänkt mix av rabarber och hallon. Om det måste jämföras med någon annan druva vore det rödfruktig grenache. Och Santa Rita Hills är väl om möjligt ännu kallare. Varför så olika karaktär jämfört Sandhis Bien Nacido?
Jo, det är sant ;)
Tyckte det mest var lite orättvist att dra in en av världens mest försiktiga vinhantverkare (och en riktig eurofil dessutom) i en svepande generalisering om hur alla jänkare är... ;)
Men strunt samma, jag vet vad du menar och diskussionen är ju intressant. Vi slänger in Melville också, som jag tycker generellt är mycket mörkare i uttrycket än B-C. Ändå är det samma vinmakare, en del stjälkar på båda håll, mest neutral ek i båda fallen och i vissa fall tom samma vingårdar. Man verkar ju också skörda vid samma tidpunkter, viner har ungefär samma allholhalter. Man skulle vilja fråga Greg Brewer själv.
De andra pinoter jag smakat från Sashi är lite åt samma håll som Bien Nacido. Både Sandhis 2009 Evening Land Tempest och 2011 Sanford & Benedict, liksom tre tankprover från 2011 Domaine de la Cote tycker jag har en skogsbärsliknande frukt. Det smakar definitivt pinot, men det är lite mörkare och svalare än Brewer-Cliftons läckra men mer jordgubbssyltiga rödfrukt enl min mening. Här kanske ändå brixen spelar roll, Sashi är ju typ först med att skörda i hela AVAn. Med tanke på Sashis totalt icke-interventionistiska vinmakning vill man ändå gärna tro att det är Sta Rita Hills-terroir det handlar om i hans viner.
Michel, upplys oss gärna...
Hej hej, hoppas allt är bra denna måndag!
Mitt namn är Emelie och skriver från Pretto PR. Jag tänkte höra om du kan tänka dig att skicka ett mail till praktikant@prettopr.com för eventuella framtida sammarbeten?
Bästa hälsningar
Emelie Pretto PR
www.prettopr.com
Det där med färg i pinotvinerna är inte helt lätt att reda ut. Som jag skrev, visst finns det vinmakare som antingen blandar i Syrah i sina pinotviner, eller tillsätter druvfärg från någon teinturier. Detta för att "mörk färg anger ett bättre vin" enligt amerikanska konsumenter och vinskribenter. Trist, men så är det.
Mörk färg kan också bero på klonen, exempelvis ger Pommard och ett par av de nya Dijonklonerna med höga nummer en lite mörkare färg än de klassiska.
Ytterligare en aspekt på hur mörk färgen är kan bero på hur man utför extraktionen, exempelvis med Cold soak och pigeage eller remontage.
Dessutom kan det ha med jordarna att göra. Det är nämligen så att i djupare lerjord och andra jordar med högt pH-värde, får druvorna ofta lite mer färgpigment, medan vinerna från jordar med lågt pH-värde och mer sand- eller mineralrik jord generellt sett får en lite ljusare färg.
Ytterligare en aspekt ställer till det - om musten/vinet har hög syra, kan färgen faktiskt fixeras och nå en lite djupare stabil färg i det färdigjästa vinet.
Det är alltså ingen lätt fråga att besvara. Men ovanstående "fakta" har jag fått från ett antal vinodlare genom åren.
Vet inte hur mycket klokare vi blir av det ...
Michel
Gonon, lätt och gott att dricka ungt, flörtigt, ganska enkelt och med måttlig lagringspotential. En slags Amarone för bloggare fast tvärt om?
Ganska enkelt och med måttlig lagringspotential, jo det är ju precis vad bloggare som Michel Jamais och Stephen Tanzer tycker när de ger 94-95 poäng...
Det märkliga är att Pretto PR (se kommentar ovan) tycks finnas på riktigt .
Först trodde jag deras rekryteringsförsök var ett okunnigt försök att ironisera över en hängiven vinblogg, men kanske vill de erbjuda en verklig möjlighet att "sell out"!
Man blir onekligen lite nyfiken på vad "Anonym" 21:19 vill puffa för istället för Gonon. Sista meningen är klockren i sin outgrundlighet.
Outgrundligt klockren wow. Gonon är bra, håller med, men det blir bara för mycket. Mycket bra för 259 kr, men det är ju inte världens bästa vin. Bloggdrevet aggerar ju lite som när alla journalister hyllade Amarone i början av 2000 talet, dåtidens världens bästa vin.
Är inte konceptet "världens bästa vin" rätt ofruktbart som tankemodell för kulturell mångfald? Känns som en trött relik från 90-talet...
Tror ändå det dröjer ett tag till nästa Gonon-post nu ;)
Måste ju finnas lite bloggdarlings-material för framtiden också :-)
Och i ärlighetens är väl risken inte direkt överhängande för att röd St Joseph ska bli det nya Amarone? Eller?
så ja...nu har vi betat av 2011, 2007 och 2010 från gonon på en vecka:
http://vinosapien.com/MyTastings?Wine=,979,1143&Color=1
och det man inser direkt är kompromisslöshet och ärlighet. det finns ett djup och stor insikt vad man håller på med. och ödmjukhet...det är sällan man träffar på mer uppriktiga, insiktsfulla och kompetenta hantverkare än dessa bröder.
allt man vill ha från sin syrah finns i 10:an. direkthet, charm, struktur, framtida stordåd och kompis vid matbordet.
grattis alla ni som köpt...tydligen slut.
Skicka en kommentar