Man måste älska viner som talar med så klar och tydlig röst att det liksom aldrig råder någon tvekan om vare sig ursprung eller producent. Det här är ett sådant vin. Det räcker med en sniff för att inse att vi gärna inte kan vara någon annanstans än i Châteauneuf-du-Pape med de här tonerna av garrigue, lavendel, hallon/cassis och kött. Och stilen sedan - ett så pass traditionellt uttryck, de orientaliska kryddorna som nästan drar åt curry, tydligt oavstjälkade toner, och så den där omisskänliga knorren av brettanomyces. Domaine du Pégau I presume...
Det är underbart att ses igen. Årgång 2010 bjuder på ett paket med hög koncentration inslaget i höga, friska syror. I teorin borde det spreta mer än det gör; man får faktiskt en helt begriplig och skapligt tillgänglig upplevelse redan nu med några timmar i karaff. Doften är riktigt komplex även om den är ung, och munkänslan är sval, tät och frisk trots att här sannolikt finns en hel del tjong. Lång efterklang med järniga mineraltoner.
Älskar stilen hos Pégau. Den här årgången har i nuläget inte riktigt samma omedelbara, rent hedonistiska charm som 2009, men låt oss återkomma till den jämförelsen om sådär tio år. Vad dricker ni själva på internationella grenachedagen?
9 kommentarer:
Hej!
2009:an var min första Pégau och tillika en fantastisk upplevelse. Jag har ett par flaskor kvar men jag missade helt att införskaffa 2010:an. Däremot hämtade jag ut ett sexpack 2011:or i veckan som gick. Ett par av dem kommer gå åt redan om två veckor då jag agerar värd för en återträff av gamla vänner.
Har du, eller någon annan, hunnit smaka på denna nyanlända årgång eller uppgifter om hur den tagits emot?
Jag får väl skriva och berätta själv inom kort.
/Joachim
Igte smakat 2011, men Pégau brukar leverera i alla årgångar. T o m 2002 hade sina förtjänster när det begav sig.
Hej. Kul att du provade en 10:a redan nu. Jag hade köpt på mig 15 stycken så jag kände att jag kunde pröva en redan nu också. Jag håller i stort sett med alla kommentarer jag läst om vinet och jag kan nog tycka att det är den stiligaste 10:an hittills av C9DP. Men dock håller jag inte med om, som alla andra skriver, att den har den höga koncentrationen i doft och smak. Övriga 10:or har varit ännu bättre där. Men i övrigt är det ett mycket bra vin. För övrigt så har jag missat Saint Joseph fram till nu. Men nu prövade jag Les Serines från Cuilleron, 2010. Sanslösa dofter av blommor och parfym och inlagda körsbär, liknade i smaken. Är detta ett typiskt vin för området? Det blev nog lite för parfymerat för min smak. Jag chansar nog på att lagra de resterande flaskorna, jag gissar att det kommer att förändras en del på lagring. Hur skiljer sig Gonon som du skrev så bra om. Fick tag på en 2011 där för att smaka av. Tack på förhand! Mvh Karl
Hallo Franko! Vad tror du om nollfemmorna - djupt tunlande eller popfärdiga?
För tidigt för stavningskontroll - tunnlande, as in i en tunnel! ;-)
Karl - Gonon har en del blommig parfym. Enklast är väl att du smakar själv och ser vad du tycker.
Red Scream - sparar nog mina 05 Pégau ett tag till, men vet inte hur den beter sig just nu.
Karl,
Har köpt på mig en låda av 2011 från Franska Vinlistan. Provade en för ett litet tag sen och jag vet inte vad jag ska tycka. Lavendeldoften var otroligt påtaglig nästan på gränsen till outhärdlig. Smakade inte bra hellerZ är den för ung eller ska den vara så? / Tobias
Tobias - har du druckit andra årgångar av Pégau tidigare? Svårt att säga om din flaska var representativ, men visst är stilen ganska egen i så måtto att den är väldigt lätt att känna igen när man druckit vinet några gånger. Samtidigt väldigt ursprungstypisk enl min mening. Men visst, det finns en hel del garrigue, alltså provencalsk undervegetation med örter och lavendel. Jag älskar det.
Sorry, såg nu att du provat 2011. Inte smakat den, borde kunna vara en lättare årgång på pappret.
Skicka en kommentar