Jag gillar verkligen Emilio Moros viner. Årgång 2003 av det här vinet var sensationellt gott, liksom hans 2001 Crianza som tyvärr sedan länge är urdrucken. 100% Tinto Fino, dvs Tempranillo, från gamla rankor mellan 25 och 75 år gamla. 28 dagars maceration följt av 18 månader på nya Allier-fat. Färgen är blåröd. Doften är stor, ung och primär med inslag av mörkblå bär: blåbär, björnbär, vildhallon och lite körsbär, allt på en snygg ekbakgrund med vanilj, gräddkola och lite kåda. I munnen är vinet fylligt med tättvävd frukt och ett finmaskigt nät av tanniner. Smaken innehåller samma mörka frukt och riktigt krämig ek. Eftersmaken är god och mycket lång med viss strävhet. Jag älskar de här moderna spanjorerna i sin ungdom, men det är lite av ett guilty pleasure med tanke på all potential som finns och hur mycket bättre de sannolikt blir med några års lagring. Det här vinet kommer säkert att utveckla härligt köttiga animaliska toner med lite stallighet och inslag av blod, men det är lysande gott redan nu. 2003 var dock än mer tillgänglig och vi dricker nog upp den först innan det är dags för nästa flaska av den här årgången.
6 kommentarer:
Jag gör nog som du och börjar tulla på 2003:orna om något år. 2004:orna får ligga kvar i mörkret några år till. Parker tycker att de är riktiga långliggare med 2027 som bortre datum, men då är nog mina uppdruckna för länge, länge sedan ;-)
Nu är det ju mannen som gav betygsinflationen ett ansikte, Jay Miller, som har recenserat nollfyran för WA. Han har rätt så bisarra drickfönster som redan har diskuterats en hel del på eRP. Men ytterligare en tid i mörkret är klokt .
Oops, helt korrekt. Jag ryggmärgskopplade "WA-recension = Parker", men det var ju länge sedan det var så. De är sju stycken som recenserar för WA idag enligt webbsajten.
När det gäller bisarra dryckesfönster har jag för mig att jag reagerade på en recension av JLL i senaste Decanter. Jag har inte tidningen här, men jag tror att han tyckte att det är lagom att börja öppna 2005:an av ett av de tyngre vinerna (en Hermitage av Chapoutier?) runt 2032. Där gäller det att inte vara otålig.
2032, wow. Undrar hur många flaskor som skulle klara en sådan lång lagring ens i en kall engelsk källare. Andelen korkar som ger sig måste vara hög. Jay Miller drog ju annars till med bortre drickgräns 2045 på 2004 Quilceda Creek CS -ett Nya Världenvin som inte ens tillverkats i tio årgångar och där erfarenheter av lång lagring följaktligen saknas helt. Nåja, jag är nöjd om jag lyckas låta vissa flaskor ligga ett par år ialla fall.
2005 Domaine Jean-Louis Chave Hermitage var vinet, och, ja, jag mindes rätt: börja dricka från 2032 enligt JLL. Den som väntar på något gott...
Här ser man ju klart och tydligt värdet av rekommendationer för drickfönster. Tänk om man skulle råkat öppna en flaska redan 2027? ;)
Skicka en kommentar