fredag 2 november 2007

2004 Clos Bagatelle La Gloire de Mon Père


Kvällens röda blir en snabb avbytare då den tilltänkta flaskan visade sig vara gruvligt korkskadad. Det åker i karaffen lagom när varmrätten är klar och får utvecklas under kvällen. 40% mourvèdre, 30% grenache och 30% syrah enligt bolagets hemsida. Här finner man en rejält rund och sötfruktig nästan godistonad doft med mörkblå bär i en salig blandning: blåbär, körsbär i likör, katrinplommon och till och med något fikon i cognac. Det sticker till lite i näsan av alkoholångor. Vidare finns lite småskitig funkighet (mourvèdre?), lakrits, nylagd asfalt, jord och örter. Munkänslan är välbalanserad och sammanhållen med både syror och strävhet kvar. Den alkohol man känner i doften visar sig som tur är inte igen. Gott och välgjort, men inte riktigt det fynd andra bloggkollegor har funnit enligt min smak. Jag saknar lite längd och intensitet och hade gärna sett vinet på andra sidan 200-kronorsstrecket istället. Blint hade möjligen doften av garrigue lett mig in på södra Frankrike, men annars känns det varken som en druvtypisk grenache eller syrah ikväll utan mer allmänt sötfruktigt. Kanske är jag präglad av det återstående kylskåpslagrade glas av Graillots syrahtolkning vi drack först. Vi har någon flaska kvar och köper nog inte fler.

2 kommentarer:

finare & vinare sa...

Intressant jämförelse! Graillots vin är så pass torrt att de flesta sydfransoser måste framstå som sötfruktiga vid en jämförelse. Vi håller med om att vinet är en aning "too much", men gäster som vi bjudit vinet har varit helt lyriska. Ett vin att ta fram när lite mer ovana drickare av sydfranska viner kommer på besök. Just för att det är så häftigt och tydligt - det går inte att missa att det är någonting extra. Nog märks syrahkomponenten rätt väl ändå...

mvh,

Finare & Vinare

Frankofilen sa...

Syrahkomponenten kan säkert duktiga provare hitta men ikväll tyckte jag vinet drog åt alla håll i blandningen. Kanske dagsform - jag verkar visst allmänt gnällig ikväll ser jag ;-)
Sen är det inte lätt att komma efter Graillot - smaklökarna har ju ställt in sig på hans syrahversion som är mer exakt och urtypisk även i småhemliga nollfemman tycker jag.