Härmed överlämnas vandringspokalen för fånigaste förpackning! Make till pjäs har jag aldrig sett, tomflaskan väger åtminstone lika mycket som en full Bordeauxflaska. Nästan så man undrar om det inte krävs vapenlicens. Man kan bara gissa vilka komplex producenten lider av. Egentligen borde man väl bojkotta sådana här dumheter av diverse anledningar, men innehållet gör mig nyfiken. Spanien har länge utmålats som ett av Europas mest spännande och progressiva vinländer, och även i traditionella områden som Rioja kommer modernisterna på bred front. Gärna för mig; det är kul med nya vägar bort från oxidativ långlagring på vanillinspäckade amerikanska ekfat. Men det kan såklart bli för mycket också. WS gav åtminstone tummen upp med besked och skickade upp det här vinet på artonde plats på förra årets Topp 100-lista med 96 poäng och en rekommendation att dricka nu.
Färgen är som väntat mörkt blåröd. Doften har Gamla Världen-prägel med mörk plommonfrukt på en spegel av jord, ett rejält stopp piptobak, vanilj, en pust kritdamm och en gnutta järn. Min hjärna snurrar helt galet in på modern Saint-Emilion, fast frukten känns lite varmare och yppigare än vad som brukar vara fallet, även om jag inte direkt fördruckit mig på vare sig Ch Pavie eller garagisterna. Med fortsatt luftning tillkommer tydligare aromer av sötlakrits, rök, en hint av grillat kött, och än mer yppig fruktsötma. Tobaken drar lite mer åt Rhônedalens garrigue utan att nå ända fram. Munkänslan är rund med ganska lös men inte helt slapp struktur. Det finns både lite syra och en del finmaskiga tanniner, men vinet känns klart tillgängligt. Eftersmaken har hyfsad längd -även om man smakat längre- med lite uttorkande dammig kritkänsla och en gnutta strävhet.
På det hela taget är det här riktigt gott; det funkar bra till köttet och det finns mycket att hitta både i smak och doft. Det är absolut ingen slapp fruktbomb men helhetsintrycket motsvarar tyvärr inte pris och förväntningar. Att det inte handlar om någon 96-poängare för mina smaklökar har ni nog redan gissat. Kul att ha smakat, men det blir nog retur på öppet köp för den andra flaskan, det finns mycket annat att lägga pengarna på.
PS. Vad gäller luftning kändes vinet hyfsat knutet direkt efter uppkorkandet. Jag provade några småsmuttar allt eftersom, och redan efter någon dryg timme kändes det mera öppet och blev sedan vare sig bättre eller sämre under de cirka sex timmar det tog innan flaskan var slut.
4 kommentarer:
Tack, återkommer med min provningskommentar efter helgen.
/Hammerhead
Gör det, blir kul att höra vad du tyckte. Vinet är absolut gott, men jag väntade mig mer för priset.
Jag drack vinet förra helgen och kom till ungefär samma slutsats. Köpte två flaskor, lämnade tillbaka den andra.
Jag provade den över tre dagar och tyckte den var klart bäst första dagen. Dag två kändes den lite trist, men kom igen lite dag tre. Inte tillräckligt för att jag skulle vilja spara en och lagra dock.
Jag tyckte det fattades något i smaken. Den blev lite för murrig på något sätt. Har lite svårt att sätta ord på det.
Precis, Johan. Jag hade nog förväntat mig lite mer kvalitet som "tyngdlös längd" istället för en eftersmak som bara består av mullig frukt och alkohol även vinet är hyfsat balanserat. Men det är inte helt lätt att sätta fingret på, det är mer en allmän och högst subjektiv känsla av helhetsintrycket där jag inte tyckte kvaliteten riktigt levde upp till priset. Lite för lite wow-faktor kanske...
Skicka en kommentar