Är man vinintresserad är det väl bara om man bott under en sten senaste året som man kunnat missa uppståndelsen kring Domaine la Barroches viner. Bakgrundshistorien är den gamla vanliga - ung vinmakare tar över på familjedomän med fina lägen och gamla rankor och börjar göra viner under egen etikett. Och varenda förståsigpåare från Parker och WS via franska tidningar till John Livingstone-Learmonth och Jancis Robinson har gjort tummen upp så många gånger att de borde ha förslitningsskador vid det här laget. Precis alla verkar älska den unge Julien Barrot och hans viner. Vilken start han fick förresten; första årgångarna som egen vinmakare var 2002 och 2003. Klarar man det så klarar man det mesta. Själv sänder jag en tacksamhetens tanke till den nya pigga importören Bristly som sett till att även vi svenska konsumenter kan få tag på dessa viner enkelt. De har dessutom varit så trevliga och tillmötesgående när jag varit i kontakt med dem att man blir alldeles varm.
Kvällens flaska inhandlades redan när den släpptes i BS i februari, men det har inte blivit av att smaka förrän nu. Mest nyfiken är man kanske på deras rena grenachecuvée Pure som beskrivs som någon sorts reinkarnation av grannen Château Rayas, men den får vänta lite. Kvällens moderna cuvée av 50/50 Syrah och Grenache som legat på både barriques och demi-muids känns ganska spännande också.
2004 Fiancée har en blåröd färg. Första sniffen uppvisar mörk frukt med svarta vinbär och körsbär, kanske lite vildhallon och jordgubbssylt, men framför allt en del unknad med lite bränd asfalt och en association till nyuppslagen tältduk. Det finns också en kryddighet som mest drar åt ingefära samt några tallbarr. Till maten några timmar senare har den mesta unknaden blåst bort till förmån för ganska mycket grillat kött. Frukten uppvisar lite tydligare kirsch, och örtigheten har breddat sig från barrskog till att även omfatta lite garrigue samt några rejäla kålrovor och bomkålsknippen. Baksideetikettens utlovade kokosnöt gick mig helt förbi. Munkänslan är slank utan alkoholhetta, viss stramhet, men känns ändå tillgänglig redan idag. Lite vattnig gleshet i mitt och slut men en fin lakrits- och chokladtonad längd. Snygg balans!
Det här är gott, och absolut inget slöseri att korka upp redan nu. Fast det känns inte så värst typiskt för appellationen med den ohemult höga andelen syrah. Blint hade jag nog inte gissat på châteauneuf utan känslan är mer très sudiste. Just den här cuvéen och årgången lever kanske inte helt upp till priset i min smak, men inte desto mindre ett välgjort och gott vin.
PS. Ingen har väl missat att Finare Vinare redan provat både Fiancée och två årgångar Pure?
6 kommentarer:
Jodu, man blir lite förundrad när Decanters 2005-provarpanel gör tummen upp för denna gentemot övriga av Barrochevinerna när de har slängt i så pass mycket Syrah. De deklarerade ju att de var ute efter typicitet och det kan ju aldrig Fiancée leverera. Men nog ska vi väl våga oss på 05:an av denna när den kommer. Jag är inte så noga och dricker gärna atypiska viner, bara de är goda.
Ikväll blev det The Laughing Magpie 2006 och det måste ju aspirera på att vara bästa vin under 150:- tillsammans med några få andra viner.
Nollfemmorna är kanske annorlunda? I årgång 2004 föredrog faktiskt Decanters panel Pure framför Fiancée, men jag håller helt med din undran. Och visst vill man prova 2005 Fiancée när den dyker upp, Barrot verkar gå från klarhet till klarhet.
Vi provade också Fiancée i helgen och kan bara hålla med. Mycket gott men lever inte riktigt upp till priset. Kokosnöten gick oss också helt förbi trots att vi sökte med ljus och lykta.
Den här kändes spontant som den minst lockande av de tre, just med sin ochâteauneufiga beskrivning. Låter ändå väldigt gott - och skulle bara gärna få vara några hundra spänn billigare. Men ambition kostar ju, tyvärr.
Jag beställde några flaskor idag, då jag blev intresserad efter din beskrivning. Trots att du inte var helt översvallande. Vet ni när2005:an, kommer?
Enligt importören är nollfemmorna offererade för släpp till hösten.
Skicka en kommentar