måndagen den 27:e april 2009

Middag med Julien Barrot



Bristly bjuder in till middag med Julien Barrot, och erbjuder samtidigt tillfälle att smaka stora delar av laguppställningen hos Domaine la Barroche. Efter en kort föreläsning av Julien kring domänens arbetsmetoder och förutsättningar kommer den första flighten i glasen. Förväntningarna blir inte direkt lägre när det står klart att det även vankas tankprov av nollsjuorna...

2006 Terroir är en cuvée vi ännu inte har sett i Sverige. Gjord på 95% grenache från yngre femtonåriga rankor där vinifieringen sker i betongtankar och lagringen i gamla foudres. I glasen får vi ett vin med ung, blåröd färg. Doften är fortfarande ung och lite kärnig med inslag av körsbär, hallonsylt och lakrits, örterna kommer efter hand. Årgången skiner igenom med en svalare fruktprofil i slank, saftig stil med en liten eldighet i svansen. Gott!

2007 Terroir (tankprov) har en större doft med tydligare tobak. Körsbären och vildhallonen sitter på plats även här, men frukten har en annan intensitet och renhet. Smaken bjuder på mer av både kraft och bredd med massor av lakrits, anis och örter - rena pastisen. Fin mineralkaraktär, och ett skönt tanninsnörp i slutet. Rent, fräscht och väldigt gott. Är det här typiskt för årgången tänker jag vara med på tåget...



2003 Cuvée Réserve var Juliens första årgång; han gjorde bara ett vin det året. Brunröd färg med en något reduktiv doft - kloak och merde. Frukten drar åt dammig gammal jordgubbssylt uppblandad med soja, och det finns också lite brända, rostade inslag med både plast och bränt socker. Med lite luft blir helheten mer tilltalande, och det är bättre i munnen än i näsan. Runt, eldigt och lite glest i mitten, men bra tryck i slutet. Tyvärr även lite bittert i svansen med gröna, stjälkiga tanniner. Det känns både lite brådmoget och märkt av hettan. Kvällens minst tilltalande vin i min mun. Man får anta att han har lärt sig en hel del med åren, den gode Julien.

2005 Cuvée Réserve är betydligt fräschare med en direkt och tilltalande doft av körsbär och cassis, örter och lakrits. Lite grillat kött höjer humöret ytterligare, och så en snygg kryddighet med drag av både spiskummin och rökelse. Smaken är rejält strukturerad i årgångstypisk stil, med lite stjälkig kryddighet och örtbitterhet i slutet. Ändå är intrycket betydligt mer givande och tillgängligt än den flaska vi drack hemma nyligen. Vinet hade också luftats ett tag, och en nyöppnad flaska till maten senare under kvällen var betydligt mera sluten. Jättegott, men jag låter flaskorna ligga ett tag till.



2006 Signature har samma svalhet i frukten som Terroir från samma år - ungdomlig, bärig och körsbärslik. Örter förstås, men också en snygg kryddighet med lagerblad. Och så lite violer - det känns som att syrahkomponenten sticker ut en del trots att andelen ligger under 10%? I munnen är vinet ungt och fortfarande lite kärnigt. Ganska slankt, med lite hetta som tittar fram bakom den svalare frukten. Fina, pulvriga tanniner, och mer örter och lakrits i slutet. Bra, men bleknade bredvid nästa vin...

2007 Signature är buteljerad i slutet av mars och borde fortfarande lida en smula av knuten tappningschock. Tji heller - här är det fullt drag. En härligt intensiv och stor doft av ren, fräsch frukt möter näsborrarna, och visar att 2007 Terroir inte var en enstaka lyckträff. Blandade skogsbär med nyjäst aromatik, och så lite köttig unknad som säkert kommer att förvandlas till en rejäl nygrillad stek med lite tid. Smaken är riktigt läcker, med högklassiga fina tanniner och en lång saftig eftersmak. Rena barnarovet förstås, men så bra! En av kvällens absoluta höjdpunkter.



2004 Fiancée med sin 50/50 blandning av gammelgrenache och ungsyrah har mörkare drag än tidigare viner. Jord, asfalt och lakrits möter näsan, tillsammans med en liten unknad som ändå är långt från tältduken från förra året. Lite gräddkola smyger sig in efter hand, och så örter och massor av peppar. Smaken har en ganska läcker blandning av mörker och rödare kirschiga inslag. Mer lakrits tillsammans gröna stjälkiga inslag som nog beror både på årgången som på Juliens vana att vinifiera med stjälkarna kvar. Eftersmaken är kvällens pepprigaste - syrah i full prakt. Ur minnet bättre än förra året, behövde nog bara lite tid.

2007 Fiancée (tankprov). Alltså, den här jäkla årgången! Söte Jesus vilken ren, intensiv frukt! Jag sitter bara och sniffar - fullständigt oemotståndligt. Massor av grillat kött, tusan vet om det inte är kyckling på grillen här, och så en explosion av asiatisk kryddblandning med peppar på toppen. Smaken är rödare än nollfyran, syrah som smakar jordgubbe! Snygg mineralkaraktär och tanniner som är ett litet konstverk i sig. Som ett tätt sammetstyg slingrar de sig runt tungan och det är bara att kapitulera... Bravo!

2004 Pure är brunrött med en välbekant doft av gammal jordgubbssylt. Hmm, finns det inte lite unknad här också som jag inte riktigt känner igen från tidigare flaskor? Med lite snurr på glaset kryper den där rena, fina garriguen fram, och så lite kött. Smaken är mjuk och drickvänlig men helheten känns lite nedskruvad. Jättefin, men vem kan egentligen klandra vinet om det kryper undan och gömmer sig i hörnet med tanke på de tuffa brorsor som väntar i glasen bredvid?

2005 Pure. Så kom den då. Och strut var det här, rätt upp ur glaset. Dörren är öppen på vid gavel och fram väller en lyckliggörande våg av körsbär, jordgubbar och vildhallon. Garriguen finns överallt, och den alldeles underbar. Klar och tydlig och utmejslad med ren laserlik precision. Lakrits, kött och solvarma galets roulets virvlar också runt bland alla intryck i kvällens bästa doft. Munkänslan är slank och röd och får erfarna chefredaktörer att göra liknelser med Bourgogne, samtidigt som här finns en smått galen intensitet. Vinet bär upp all sin tyngd med en sådan lekfull lätthet att man bara sitter och fånler. Det glödande slutet vill aldrig ta slut, utan återkommer i våg efter våg. Puh! Kvällens godaste vin i mitt tycke, och tog också slut snabbast...

2006 Pure - hej nollsexa! Jag får samma känsla av svalare fruktkaraktär som tidigare under kvällen. Doften är bärig och ung med massor av lakrits och hallon. Och så den där laserskurna garriguen. Det smakar lakrits och mineraler, och det är riktigt, riktigt bra, men efter nollfemman tar orden slut lite grann. Och känns det inte som att vinet knutit sig en aning sedan i höstas? Har inte den där slampiga ungdomliga frukten fått lite drag av sipp storasyster som låst in raketbränslet? Får ligga till sig lite.

2007 Pure (tankprov). Snacka om final! Det är ruskigt primärt, men här finns volym, bredd och djup. Nollsjuornas frukt är upphöjd till två, samtidigt som det myllrar av andra intryck. Kött och örter såklart, men även blommor, blodapelsin och så några kex på toppen. Smaken är stor, stökig, fruktsöt och kryddig. Tre gram restsocker som känns som fler, och 16,6% alkohol får alla mätare att slå i botten. Trots idogt skakande finns fortfarande en del sprits kvar på tungan. Det här är stort åt alla håll, men svårt att bedöma i nuläget. Frågan är vad som kommer ut i färdig form - det kan ju faktiskt bli för mycket av det goda. Men gissa om jag skall försöka få tag på några flaskor.



Sammanfattande intryck av kvällen:


- Nollsjuorna verkar verkligen bli så bra som många redan påpekat. Allihop hade en fantastisk ren och fräsch frukt och man kan nog förstå att Parker ser årgången som sitt livs bästa. Kanske inte viner som lever hur länge som helst, men fullspäckade med njutning.

- Julien Barrot är en väldigt trevlig och jordnära vinmakare. Inte nog med att han gör goda viner, han är också snygg. Och inte ens trettio. Gaah!

Stort tack till Gabriel och Bristly och inte minst till Julien!

15 kommentarer:

JW sa...

Mycket läsvärt! Jag är grön av avund, vilken provning. Dags att redan nu lägga undan pengar för alla
2007:or man kommer att vilja ha...

Ulrik sa...

Kul, och det verkar onekligen som man får försöka förse sig med 07:or. Ser speciellt fram emot Fiancée 07

Men du får vara lite försiktigt i din hyllning av Barrot, K kan bli avundsjuk. Är Barrot vinvärldens motsvarighet till Cristiano Ronaldo? Knappast Rooney? Ikväll är det Champions leauge..

Niklas J sa...

Bara att inse 2007 Rhone is the shit att köpa och inte Bordeaux 2008! De få 2007 jag provat har gett mig exakt samma känsla som du beskriver, den renaste frukten!

Sen om de inte är långliggare är väl strunt samma - då kan man ju njuta tidigare!

Tack för fin genomgång!

Niklas J

Anonym sa...

Sweet Jesus!

Tangentbordet är alldeles blött och neddreglat när jag så bara läst halvvägs.

En dum fråga måhända - men vad sjutton käkade ni till allt detta?

/MartinW

Frankofilen sa...

Ulrik - Julien som är så charmig håller förstås på ett stilfullare lag än Manure ;-)

JW & Niklas - ja, det är nog bara att handla när vinerna väl dyker upp. Skall vi gissa på en fet sågning i Decanter?

Martin - mat blev det efter provningen tillsammans med slattarna. Kalvbräss med murklor och silverlökspuré till förrätt, följt av långkokt kalvlägg med risotto. Och vi som inte behövde springa till barnvakten hann även med ostar och espresso.

Anonym sa...

Oj, Oj, drägla vad det. Tack för genomgången. Det blir till att spara till 2007 års årgång. Undrar när SB tänkt släppa dessa?

Mina Vinare sa...

Hej Frankofilen!

Har du inte sovit alls inatt? Härlig läsning. Kul att du gillade 2005 Pure så mycket. Känns skönt att du inte blev besviken eller att den var knuten. Utan att ha provat alla deras viner så känns det nog som om 2005 Pure står i en klass för sig själv. Hittills vill säga.

Vad roligt att man även bjöd på 2007or. Det lär bli svårt att disciplinera sig efter alla dessa lovord. Det sägs väl att just den omedelbara renheten i frukten ska vara ett signum för 2007 och så låter det ju även på dina beskrivningar.

Jag hoppas på samma laguppställning ikväll.

Ha det bra!

/ MV

Frankofilen sa...

MV - 2005 Pure är nog i en klass för sig, men många av de andra vinerna var riktigt, riktigt bra de också. Det skall bli kul att höra vad du tycker om nollsjuorna. Fantastisk ren, maffig frukt men ändå balans. Borde väl passa dig som handen i handsken.

Frankofilen sa...

Anonym - Barroches nollsjuor borde anlända till Sverige i höst. När de kan släppas på monopolet är väl en annan femma...

Henrik sa...

Först ett race med ett koppel baroli och sedan den här.
Week of a life-time, eller va?
Nästan mest glädjande är ju noten om 2007 Signature - här ska handlas. Frågan är om man inte också ska fylla på med lite 06 Signature - den tyckte jag mycket om och tror att den har mycket utveckling i sig. Om fem år tror jag att den är grym.
Pure 05, tja, vad ska man göra? Jag har åtminstone 04 och 06 och hoppet uppe om 07 ...
Fantastisk kväll, tack för noterna.

Håkan sa...

Puh, va ni ligger i. Vart tog min ungdomliga provningsambition vägen. Vete katten om jag lyckas med min CdP bojkott även med 2007, lillgrabbens år och allt.

Red Scream sa...

Tokavis! ;-) Well well... Men jag har några Pure 2004 och 2006 i förrådet, så någon av dem ryker väl snart.

Vad tror du om lämpligt drickfönster för Pure 2004?

Winepunker sa...

Härlig läsning. Hur bär man sig åt att bli inbjuden på evenemang som detta?? Fet-köper lådor av Gabriel, eller... ;-)

Frankofilen sa...

Nja, WP, jag gillar många av de producenter Bristly har i portföljen, men Gabriel har nog många kunder som köper betydligt fler flaskor än vad jag gör. Jag antar att det beror på bloggen, och att han hoppades att jag skulle gilla några av vinerna och skriva om dem.

Sedan var han kanske också lite nyfiken på vem jag egentligen är. Vi har ju mailat några gånger i samband med privatimporter och liknande. Och jag tyckte det var intressant att träffa honom och höra lite om hur han tänker kring vilka viner de tar hit etc.

Winepunker sa...

Bristly tar in en del kul saker, Barroche är ju bara en (fast kanske den som Bloggarna gillat bäst).
En annan sak, glasen i bilden, vilka är det? De ser lite skumma ut.