"rosé på högsta nivå" (Röttorp)
"ett av de bästa roséviner jag provat någonsin" (Kronstam)
"solklart årets rosé på bolaget" (BKWine)
Sällan har väl en rosé blivit så unisont hyllad av Sveriges vinskribenter? Castello di Ama är dessutom en producent jag brukar gilla. Det var med rätt höga förväntningar några flaskor åkte ner i nyhetskorgen i junisläppet.
2008 Castello di Ama Rosato har en rödorange färg. Det första man slås av är den smått sensationella mineralitet som präglar doften, rena San Pellegrinon. Annars handlar det mest om ljusa, rödlätta aromer av jordgubbe, bigarråer och blodapelsin tillsammans med lite gräddkola. Men det här är faktiskt en rosé som vinner på luft; efter en stund tittar även lite köttigare aromer fram tillsammans med en rätt läcker violton - det känns som att sangiovesekaraktären har blött igenom en del. Det finns också ett grönt stråk, men den där riktiga örtigheten man så gärna vill ha lyser med sin frånvaro. Smaken är torr, slank och bärig med lite inslag av lingondricka. Visst är den aningen småsur, men hallå - det är ju en toskanare. Rätt bra längd för att vara en rosé, där den ursnygga mineraliteten får fritt spelrum igen. Det finns lite bitterhet, men inte så det stör, speciellt inte till maten.
En god och seriöst anlagd rosé. På pluskontot hamnar den fina mineraliteten och den vinösa känslan; det här är riktigt vin och ingen alkoläsk med fruktsmak. Samtidigt är det inte riktigt mitt i prick, men det är nog inte dig det är fel på vinet, utan mig. I min värld är rosévin per definition ett vin som tillverkas i södra Frankrike av provençalska druvor, basta. Är man befriad från liknande låsningar är det här vinet väl värt att prova. (86)
4 kommentarer:
Fair enough. Men vad kostade det? Våra gommar rasslade till med 89 spänn...
Hmm, knepigt det där, vinet är ju inte jättedyrt som det är. Men hade kanske gissat på 119 kr? Sådan här mineralitet har jag aldrig hittat i en SB-rosé för 89 kronor. Får nog se till att prova Rabl under sommaren, även om den också egentligen borde diskvalificeras. Det odlas rätt lite Zweigelt i Provence ;-)
Jag skulle ge rosé en ny chans, påverkad av allt haussande runt omkring. Sneglade på denna, men övertygades att prova Rabl istället, efter läsande i bloggar. Men tyvärr, rosé är fortfarande inte något för mig. Skönt att veta, så att man kan lämna det sidospåret. Rabl riesling däremot, var inte dum.
Onekligen. Är det inte något sjukt med de svenska rosépriserna? Vi svenskar får betala nästan dubbelt mot vad vinerna är värda och borde kosta...
Den rosé som brukar vinna de franska genomgångarna år efter år är Domaine Saint André de Figuière VV. Den var bland de bästa i vårt benhårda race förra sommaren (alla var jättebra). Den kostar €8.90 vid egendomen...
Behöver vi säga det rör sig om en annan nivå? Inte så fruktigt som Ama, bitterhet istället för beska, snyggare mineraler och oändligt mycket mer elegans.
http://vinare.blogspot.com/2008/06/rosetoppen-2008.html
Skicka en kommentar