onsdag 1 december 2010

Prestigecuvéer från Châteauneuf med Munskänkarna

Debattens vågor har stundtals svallat höga när det gäller prestigecuvéer från Châteauneuf-du-Pape. Förespåkarna har ofta menat att de ger en unik chans att spegla en viss terroir, medan nejsägarna talat om förlust av traditioner och allt mer urlakade standardcuvéer. Hur man än positionerar sig i debatten (själv tycker jag båda sidor har sina poänger) står en sak klar - dessa cuvéer tycks vara här för att stanna.

Stockholmsmunskänkarna har bjudit in Bristly-Gabriel för att leda en provning med fokus på just specialcuvéer. Vinerna serveras i lugn och ro i parvis turodning; ett tillvägagångssätt jag blir mer och mer förtjust i. Hade man i stället hällt alla viner i parallella glas hade fokus oundvikligen inriktats på att hitta det "bästa" vinet. Så här får varje vin chansen att visa upp sig på egna meriter, och det finns gott om tid för diskussion mellan varje par.

Första paret: "traditionellt vs. modernt"

Glas nummer ett har en tät blåröd färg. Doften bjuder på en tät matta av frukt och fat - fikon, blåbär och körsbär minglar runt med fudge, lakrits, kåda och en knivsudd vanilj. Efter hand märks en fin blommig parfym, örter och lite inslag av röda äpplen. Smaken fortsätter i samma täta, fruktpackade och fatade stil med massor av nollsjuefrukt i ett helgjutet mittparti. Trots lite eld i baken tycker jag här finns en stilig, svalkande helhetskänsla även om det i den efterföljande diskussionen framfördes flera invändningar mot eldighet och spretighet. Lång eftersmak med både mineraler och en gnutta vaniljsås, även om eken sitter ihop rätt bra med helheten. Det här bör vara Vaticans Réserve Sixtine, intrycken känns igen från i våras. Kanske har vinet stängt ned en smula sedan dess, inte riktigt samma wow-upplevelse. Rätt modernt. (92+)

Facit: 2007 Cuvée du Vatican Réserve Sixtine. 55% Grenache, 30% syrah, 15% Mourvèdre. 70% lagras i barriquer, 30% i tank.

Glas nummer två har en ljusare, mer rubinröd färg. Åh, herregud vilken brettanomycesbomb! Nosen möts av en vägg av hästfiltar och gamla plåster. Och jag gillar det. Efter stund har en del av bretten blåst bort och fram träder ganska rödlätt frukt sprinklad med kirschlikör. Dessutom salmiak, lakrits och örtiga toner av både garrigue och stjälkar. Det här är helt klart en traditionalist, en känsla som blir än tydligare när inslag av tång och noriark tittar fram. Riktigt fin doft om man gillar stilen. Tror man att alla nollsjuor är slampiga vidöppna fruktbomber finner man här ett bra bevis för motsatsen; smaken lider visserligen ingen brist på frukt, men munkänslan är samtidigt ganska ungdomligt kartig och lite kärv med ordentligt grepp som ber om mer lagring. Syrorna känns avgjort högre än i grannglaset. Det traditionella anslaget, de funkiga, brettiga tonerna i doften och de fina syrorna pekar förstås mot Pégau, men det här är kanske inte riktigt på samma nivå även om det är väldigt, väldigt gott. (93-94+)

Facit: 2007 Bois de Boursan Cuvée des Felix. 65% Grenache, 20% Mourvèdre, 10% Syrah och 5% andra tillåtna druvor. 18 månader i gamla barriquer.



Andra paret - "de udda fåglarna".

Glas nummer tre fullkomligt osar av svartvinbärsnickel, ja till och med lite vinbärsblad. Vidare lakrits, garrigue med mynta i spetsen, hallon, choklad och inslag av kött. Doften känns både spretig och en smula knuten till en början, men efter en stund höjer sig fina citrusaromer ur glaset. Smaken är stor och maffig med de flesta mätarna på max. Här finns massor av kraft, men också en i mitt tycke väldigt påtaglig spretighet och eld i baken. I den varma svansen förkolnas lite mineraler tillsammans med en knivsudd vanilj. Nja, det här är väl mycket för mig i nuläget, inte min stil. Förhoppningsvis kan lagring runda av vinet och tona ned hettan. (90-91+? utan stilpoäng)

Facit: 2007 Mas de Boislauzon Tintot. 100% Mourvèdre från gamla stockar. Uppfostrad i (delvis gamla?) barriquer.

Glas nummer fyra har en betydligt mer harmonisk och samlad doft, med mer mörka inslag av svarta oliver, mörka körsbär, asfalt och jord. Köttiga drag av blod och grillad kyckling på djupet. Smaken har bra grepp, massor av läcker frukt och en fin, saftig munkänsla. Visst finns även här en smula eld i baken, men inte alls på samma sätt som i grannglaset. Lång, god eftersmak med mineralkaraktär och en knivsudd vanilj som skvallrar om att här nog finns åtminstone en del nya fat med i spelet. Lägg då till den rätt uppenbara syrahkaraktären i doften så bör det här vara 2007 Fiancée. Tycks vara på väg åt helt rätt håll jämfört med förra smakprovet för ett år sedan, även om syrahkomponenten fortfarande tydligt sitter i förarsätet. Fortsatt lagring som gäller... (93+)

Facit: 2007 Domaine la Barroche Fiancée. 50% Syrah uppfostrad i barriquer och 50% Grenache från foudres.



Tredje paret - "de tunga grabbarna"

Glas nummer fem har en tät, rödsvart färg. Här får man snurra rejält för att doften skall komma loss, men efter en stund tittar en ganska dov, tät frukt fram med tydliga chokladiga inslag av grenache från riktigt gamla stockar. Jord, blod och nötter (!) fyller på, och överst tillkommer massor av parfymerade inslag av rökelse, citrus, lavendel, pinjebarr och lite hederlig äktfransk funk. Mycket skönt sniff! Smaken bjuder på en tät, maffig munkänsla med massor av kraft och en ruggigt lång eftersmak med kvällens kanske tätaste mineralkänsla, rena stenröset. Smack, det här vinet tycks aldrig ebba ut, vilken längd! Men vad katten kan det vara? Gabriel ger ledtrådar som att producenten själv tycks anse att vinet är något av ett missfoster och att det innehåller hela 9 gram restsocker per liter. Hoppsan, det märkte jag inget av, men det är en av tjusningarna med att prova blint snarare än att läsa etiketter. Jag tycker alla mineralerna torkar upp fint i "sväljet". Ingen aning om vad det är, men väldigt, väldigt gott i vart fall. Eventuell upplevelse av sötma lär dessutom gå in en del med lite lagring. (95-96)

Facit: 2007 Domaine Saint Préfert Réserve Auguste Favier. 85% Grenache och hela 15% Cinsault vilket kanske förklarar de nötiga inslagen i doften. Riktigt bra för priset får man säga.

Glas nummer sex upplevs också som ganska knutet men bjuder ändå på förförisk, skinande ren frukt med inslag av cassis, körsbär och hallonpastiller. Intrycket är lite proffsigare och kanske mer tillrättalagt än grannglaset. Lakrits, jord och barrig garrigue fyller på tillsammans med ett litet rostat fatinslag. Smaken är tät och lång med saftiga citrussyror, fin mineralkaraktär men också initialt en smula spretighet med en något varm, kirschig känsla i svansen. Med mer luft samlar dock vinet ihop sig. Det är hur som helst vansinnigt gott, och drar ifrån grannglaset med en noslängd precis innan flaskorna kommer fram. Det här proffsiga, förföriska intrycket med sådan ren, pastilltonad frukt och en lätt fatkyss måste förstås vara Janasse? (95-96)

Facit: 2007 Domaine de la Janasse Cuvée Chaupin. 100% Grenache, uppfostrad till 70% i foudres och resten i barriquer varav 30% nya.



Sista paret ut.

Mitt första intryck av glas nummer sju är samma svartvinbärsnickel som i glas nummer tre. Men här finns så mycket mer än hos det vinet. Jordgubbar, lakrits och lavendel! Kött, garrigue och järniga mineraler! Jord, citrus och körsbär! Snälla stoppa mig, vilken sagolik doft! Smaken är lika sagolik den med en urläcker munkänsla med klockrena syror, härligt grepp och en fast kärna av tät, sval frukt. Invändningsfri balans, sanslös längd, ja rent magnifik njutning redan nu trots att vinet uppenbarligen är vansinnigt ungt. Med tanke på likheterna med Tintot i glas tre måste det här vara 2007 Quet. Det är tredje gången jag smakar vinet, och det här är den bästa uppvisningen hittills. Helheten tycks ha dragit sig mer åt det röda hållet, samtidigt som de lite ruffiga, oborstade dragen börjar ge vika för ren och skär elegans. (97+)

Facit: 2007 Mas de Boislauzon Cuvée du Quet. Parker kan uppenbarligen se genom väggar...

Fast glas nummer åtta går inte heller av för hackor. Efter några minuter av knuten unknad vecklar doften ur sig till ett panorama över Vaucluse. Så här skall foudresuppfostrad gammelgrenache dofta! Nori, sjögräs och kryddig garrigue på en bakgrund av salmiak, lakrits och massor av kirschig frukt med inslag av fikon och jordgubbssylt. Med ytterligare lite luft framträder en citruston mer tydligt. I munnen får man ett fruktpackat vin med lätt syltiga inslag som ändå bjuder på skön balans med friska citrussyror och en rent förunderligt snygg tanninstruktur. Lång, mineralisk eftersmak. Tufft att ställas mot Quet, och hade nog mått bra av ännu mer luftning - denna magnum kändes lite mer knuten än den flaska vi korkade upp i somras - men ändå... Oj, så god den är. (96)

Facit: 2005 Domaine la Barroche Pure. Sitter man på några flaskor kan man nog med fördel glömma dem ännu några år.



Stort tack Gabriel för en härlig provning! Som ordföranden påpekade - svårt att komma på bättre sätt att spendera en svinkall tisdagskväll på...

10 kommentarer:

Chris sa...

TACK! Denna typ av provningsnoteringar är otroligt värdefulla. Fortsätt skriva! :-)

Claes sa...

Lysande läsning för en provningsdeltagare med mer snuva än vad som är lämpligt när man provar dylika viner.
Tack!

/Claes

Björn sa...

Mycket trevlig läsning.

Fler än jag verkar gilla Auguste Favier. En av de absoluta favoriterna bland nollsjuorna ännu så länge pga tidig drickbarhet. Den enda kvarvarande flaskan sparas dock i några år minst.

Frankofilen sa...

Men tack själv, Chris! Skönt att någon orkade sig igenom textväggen, jag är själv tveksam till hur man egentligen skall presentera en sådan här provning utan att tröttna halvvägs...

Claes - jag vårdar själv en förkylning, men de här nollsjuorna blåste ur näsborrarna rätt bra ;-)

Björn - ja, Auguste Favier skulle man förstås ha köpt. Jag missade den, men för 329 spänn får man säga att vinet levererar på ett sensationellt sätt om man nu gillar stilen.

Anonym sa...

Hej!
Underbara kommentarer. För guds skull fortsätt skriva!!
Jag håller verkligen med dig om att parvisa provningar ger en annan dimension. Det blir ofta bättre analyser av resp vin än när man provar ett flertal samtidigt. På något underligt sätt vill man då gärna hitta bästa vinet.
Jag har några av de viner ni provade andra får jag nöja mig med dina underbara kommentarer.


JC

Hammerhead sa...

Tack för en trevlig blogg, uppskattas verkligen! Det låter bra med Quet då jag har två lådor i källaren. Tror du att dom kan nå nån tråkig fas framöver, eller är det bara uppåt som gäller nu och ett antal framåt?

Finare Vinare sa...

Suveränt samlad genomgång, som man bara flyter igenom. Visst kan det vara jobbigt att plita ihop, men definitivt inte att läsa.

Quet var ju bara så sagolikt bra! Det känns inte som att den ska in någon tunnel, snarare uppåt framåt. Länge...

Däremot verkar Pure 05 vara inne i en fas av transformation, jämfört med tidigare smakprov.
Bäst låta vila.

Cuvee des Felix var ett schysst Pegau-substitut, finns hos Bergman Vin i Kokkedal för 335 DKK.

Henrik sa...

Strålande, Franko!
Låter som en uthärdlig tisdagkväll. Förstår inte hur jag kunde missa Preferts August, nötfeelingen låter trevlig och su säger inget om det, men med tanke på relativt hög cinsaultandel misstänker att syrorna var tillfredsställande.
Quet låter helt underbar, med tanke på hur den var i mars, vad hade G gjort med den? Som den var i mars minns jag den som minns jag den som en mullrande V8, mörk, hotfull och mineralstinn. Spännande om den börjar överväga transfer till röda laget ...
Tack också för the heds up angående Fiancée, jag fortsätter försöker glömma den.

Henrik sa...

Fick St Preferts August Favier blint i går, strax efter Onkaparinga 05.
Tyckte mycket om Onkaparinga (som jag dessutom satte blint utan att ha druckit den tidigar ...), men oj vad spö den fick av Monsieur Auguste.
Favier var komplex med frukten svept i 07-kräm, underbart örtig, underbart nötig, ljuvligt lakritstwistig och bara svinigt god.
Nio gram restsocker var inget jag direkt tänkte på och det störde mig verkligen inte alls ...
Skön kväll på andra sätt också, inledde med Montevertine 07 (som är helt fantastisk) och avslutade med Roagna Pajé 03. Roagna fick en egentligen otacksam uppgift att komma efter Auguste Favier. Syrorna, tanninerna och det totala stilskiftet gjorde dock att Roagna tålde motståndet klart bättre än t ex Onkaparinga.
Hur fan kunde jag missa Auguste - skärpning Gabriel, du får ge lite bättre heads-up i framtiden ...

Frankofilen sa...

Ja hur kunde man missa Auguste? Skön kväll det där hur som helst. Hoppas kunna jämföra 07 Montevertine med nollsexan vad det lider.