Vi har gäster och passar på att smaka denna nolltrea för första gången. Krafsar ned några rader till prat och mat. Ganska tät, mörk färg i karaffen. Stor, intensiv, lite oborstad doft av mörk frukt med både körsbär och björnbär och en rejäl pust av nagellack/aceton. Vidare lakrits, örter och en ursprungstypisk blommighet med violer och rosor som nästan överskuggas av en massiv fatkaraktär med massor av mint. Fast eken känns kanske inte riktigt lika mörkrostad som i tidigare årgångar - det handlar mer om Marabous mjölkchoklad än om Valrhona, och faktiskt en rejäl dos kokos. Jag kommer att tänka på chokladbiten Co-Co! Smaken är fyllig med massor av varm mogen frukt. Rejäla syror och ett avslut med täta, lite dammiga tanniner som riktigt klär ut munnen under den långa eftersmaken. Kräver absolut mat! Klar italiensk munkänsla även om vinet i övrigt känns något atypiskt i den varma årgången. Maffigt, koncentrerat och sötfruktigt med i det närmaste Nya Världen-karaktär, men inte slappt eller syltigt. Fortfarande väl mycket ekprägel, och visst krävs lite machochistisk läggning för att stå ut med tanninerna, men inte så dumt redan nu.
1 kommentar:
Öppnade vår sista flaska av detta vin ikväll till en pizza med fikon kantareller mozzarella och västerbottenost. Helt makalöst gott vin, välbalanserat och underbart Barolovin. Provade igår ett Damilano 2003 oxå mycket gott. Med andra ord 10 år är perfekt ålder för Barolovin.
Skicka en kommentar