torsdagen den 5:e juni 2008

2004 Domaine la Soumade Rasteau Cuvée Prestige


Det skall bli spännande att se om Rasteau lyckas bli en egen appellation även för icke-fortifierade viner. Som bekant är man det redan när det gäller vins doux naturels även om druvorna i de fallen så vitt jag begriper även kan komma från byarna Cairanne och Sablet. Rörigt? Välkommen till franska vinlagar.

En av de mest omskrivna producenterna i byn är André Romero på Domaine la Soumade. Utöver att anställa bordeauxgurun Stéphane Derenoncourt som konsult är han bland de sista i byn att skörda sina druvor och det används tydligen en del moderna barriques. Noggrant och ambitiöst; och de fina recensionerna har inte låtit vänta på sig. För vår del har vi bara smakat en gång tidigare med ganska ljummet resultat. Men nu handlar det om helt annan karaktär hos årgången, och dessutom om en annan cuvée.

Fast visst känner man igen stilen från förra gången! Massor av mörk frukt möter näsan med både svarta vinbär och i det närmaste italienska körsbär. Det finns en hel del aningen brända toner av jord och asfalt. Lakrits och köttsaft möter pinjebarr och örter, och någonstans i mixen hittar man också några toner av viol. Smaken är lika mörk och maffig som doften med rejäl extraktion. Här smäller det verkligen till bra i munnen! Mörk mogen frukt och mörkast tänkbara choklad får stöd av en välgörande syrlighet innan allt ringer ut i en rejält kärnbitter och lite eldig eftersmak.

Inte alls oävet, men inte riktigt min stil. Jag vill ha lättare fötter och mer elegans, men kan på någon sorts objektiv skala definitivt se vinets kvaliteter och var alla fina omdömen kommer ifrån. Jag dricker nog hellre 2005 Bosquet des Papes sex dagar i veckan, men som representant för det mörka laget är det klart maffigt och välgjort. Avgjort bättre än den spritskadade nolltrea vi drack senast och mycket tjong för pengarna. Vinet känns dessutom i yngsta laget och sista glaset var bäst. Vore kul att smaka igen om tre fyra år.

5 kommentarer:

Anonym sa...

hej. du har god smak och väljer viner av god kvalitet. men, varför alltid så unga??

Frankofilen sa...

I like'em young!
Det finns flera anledningar. Generellt är det som bekant svårt att få tag på gamla flaskor i Sverige, och de flesta viner vi köper är alltså väldigt unga. Sedan har vi bara lagt undan viner för lagring sedan några år, och saknar alltså riktigt mogna viner. Det löser sig med tiden, men i nuläget är det hänglås på många flaskor. Jag tycker också det är roligt att smaka vinet ungt även om man lägger undan. Vad gäller tex Soumade så är det en ny spännande producent för oss. Då vill man såklart smaka ganska direkt för att skaffa sig en bild av stilen etc innan man lägger undan.

Björn sa...

Apropå att prova dem unga för att lägga undan, jag har funderat över La Bastide Blanche 2005 från Bandol. Jag har dock varit däckad sista veckan och inte kunnat ta mig till ett bolag som har det hemma, så provningen får vänta en vecka till. Jag är dock ganska övertygad om att det kommer att vara ett vin i min smak med en högst resonabel prislapp som säkert mår bra av att ligga åtminstone tre år. Jag hittar inga provningsnoteringar någonstans, annat än aveende den förra årgången, och undrar om möjligen Monsieur le Francophile varit där och nosat?

Frankofilen sa...

Nej, jag har inte provat någon årgång av det vinet, och har dålig koll på Bandol i stort. Du har såklart sett vad F&V tyckte om nollfyran. Men för det priset är det nog bara att lägga undan några. Gillar man Bandol är nog sannolikheten hyfsat stor att man sitter med ett stort leende och önskar att man hade köpt fler om några år.

Björn sa...

Det lockar onekligen med en slags omvänd Chateauneuf, d.v.s. med Mycket Mourvedre men ändå ett hyggligt inslag av Grenache. Det borde på pappret ge ett tuffare, kryddigare och tanninrikare vin med Grenache som klassisk utjämnare. Nästa vecka ska förkylningen vara borta, och då:-)