fredag 2 oktober 2009

Barolofrossa med Tre apor


Kan man raljera om ett vin måste man förstås även kunna berömma det när man väl smakar. Japp, jag talar om aporna. Här dök det upp helblint och välkylt i karaff efter en synnerligen välartad första flight från Piemonte. Med tanke på omständigheterna och vår värds löften om en gomrensare före maten så tror jag vi var flera som hade siktet inställt på riktigt bra Riesling. Man måste vara ärlig nog att erkänna att äggen rann rätt duktigt i ansiktena på flera av oss runt bordet när vinet väl avtäcknades. Doften bjöd på en snäll och harmlös ton av bordsdruvor med en söt känsla och en hel del gröna toner, och jag är nöjd intill odräglighetens gräns med att ha ropat enkel Silvaner innan boxen kom på bordet. Smaken hade en del restsötma men var ändå hyfsat fräsch med skapliga syror även om eftersmaken var snopet kort med en del grön sparris. Väldigt enkelt men absolut inte defekt utan snarare rent och någorlunda snyggt, och skall man ge sig ut på prisvärdhetens gungfly måste man rakryggat erkänna att det är rätt obegripligt att man får tre liter av det här vinet för mindre än 150 spänn. Samtidigt var det så ointressant att jag inte vill dricka det igen, och hur man håller intresset uppe över fyra flaskor övergår mitt förstånd. (79-80?)

Annars då? Jo, en bra kväll får man säga. Och trevlig som tusan; fattas bara när Ulrik bjuder upp till dans med de senaste inköpen från piemontesemestern. Det vankas tre flighter med sammanlagt tio Barolo till mat, skratt och prat, och som vanligt blir det en del extraflaskor innan kvällen är slut. Från första flighten minns jag helst 1997 Conterno Fantino Sorì Ginestra med en oemotståndlig doft av jordgubbar, körsbär, violer och moderna drag av fat med både cola, lakrits och kaffefudge. Smaken var slank men tät med lysande intensitet som inramades av pulvriga tanniner och en lång fin eftersmak. Härlig Barolo som börjar nå mognad! (94)

I andra flighten var nog alla eniga om att ett vin var huvudet högre. 1999 Scavino Riserva Rocche dell'Annunziata bjöd på en av mina allra bästa Baroloupplevelser någonsin med en skinande ren doft av crème de cassis, hallon och jordgubbar. Trots viss flaskålder var känslan av nykrossade bär underbar! Violer, tjära och örter skrek Piemonte, tillsammans med pinjebarr och lite flyktiga inslag av aceton och nagellack. Smaken var smått sensationell; syrlig och saftig och samtidigt så packad med frukt. Ljuvliga ungdom! Härlig struktur med pigga, ettriga tanniner och så en svans av lakrits. Underbart. (95-96)



Efter en sagolik ragù courtesy of Finare Vinare gav vi oss ikast med tredje flighten. Först ut var 2004 Roagna Vigna Rionda som lockade fram omdömen om brett och unknad. Doften hade ändå bra djup med limstift och körsbär även om grundkänslan var en ganska mörk tolkning av nebbiolo, med en hel del grönhet på det. Vi hittade spår av halva blomsterlådan inklusive stjälkarna, men också en del mer intresseväckande aromer. Saftig och fin smak, med förvånansvärt snälla tanniner och bra lyft, men sammantaget var vi överens om att vinet nog mår bäst av att ligga på rygg några år. (90-91+). Min favorit i flighten var istället inte alls en Barolo utan från grannskapet. 2004 Matteo Correggia Roero Ròche d'Ampsej hade väldigt mycket av vad jag önskar mig hos ung nebbiolo - en snygg parfymerad doft av lim, pinjeträd och mynta på en bakgrund av körbärstonad frukt och mineral. Smaken var snygg, snudd på ädel utan svackor. Höga syror och härligt mogna men ungdomligt ettriga tanniner. Riktigt bra jobbat! (92)

Och som vanligt går det inte att genomföra en sådan här provning med ett gäng vinidioter utan att alldeles för många extraflaskor dyker upp. Gabriel bjöd på en absolut sensationell 2005 Cigliuti Barbaresco Serraboelloa. I doften fick man en en hel pralinask med körsbärslikörpraliner. Här fanns djup och bredd, med lysande munkänsla av tät frukt, lyxigt skulpterade tanniner och en lång och läcker eftersmak. Det här må vara en lyckträff från producenten i denna årgång, men det vore jättekul att ha några flaskor. (93-94)

Även Finare Vinares 2004 Cascina Cucco Barolo Cerrato imponerade stort i den här samlingen, men det vinet är besällt från Danmark och mer utförlig post kommer hyfsat snart.

Min egna favorit i det fria programmet blev också avslutning på kvällen: 2007 Domaine la Barroche Pure. Vilken omställning efter en massa nebbiolo, men så snart smaklökarna hade vant sig stod det helt klart att här vankades klassisk grenachedominerad Châteauneuf-du-Pape. Det här vinet hade verkligen harmoniserats fint sedan fatprovningen i april, med en urläcker terroirkänsla. En körsbärstonad nollsjuefrukt att dö för, och så traditionella drag av noriark, varma stenar, kött och garrigue. Smaken var som en smekning trots alla sina procent, så len och fruktpackad. Lysande grenache! (95+)

Och därmed var kvällen slut och lyckliga vandrade vi ut till taxibilar och promenadvägar hem. På återseende.

PS. Fler intryck.

28 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Grymt imponerande att få ihop en post så snabbt, Franko! Här sitter vi med ägg i fejan och bacon på tallriken och har nyss vaknat....

Vilka viner! Scavino karvade dit ett rejält hack i dörrposten med sin 1999 Rocche dell'Annunziata Riserva... creme de cassis som i självaste Pavie. Fan också att man inte köpte medan de fanns på SB! Hmmm... nollfyran finns tydligen i RS (även om det inte står med i prislistan).

Mer gruppekøb Cerrati til 132 DKK? Vi hörde ett estimerat pris på 400-500 kr i natt ;-)

Kanske dags för Bristly att ta sig an den här producenten? Barolobrevet hade ju ett gott öga till dem och vi har heller aldrig blivit besvikna. Riktigt förtjusande grejer...

Och Pure 07 som final. Snacka om att bli bortskämd...

Italienska viner sa...

Tjo flöjt vilka sittningar ni får till där uppe i huvudstaden! Känns som att vi får börja samla ihop oss här nere i söder och försöka matcha?

Beträffande Rocche dell´Annunziata så börjar väl folk snart tro att jag är sponsrad av tyska handelskammaren men faktum är att Gute Weine har R d´A 1998 (som för övrigt bör vara ett ännu bättre år)för EUR99.

/Patrik

Ulrik sa...

99 Euro! Jag betalade mer än så på plats hos mr Scavino i somras för 99:an.

Det är värt att kolla upp. Tack.

Impera Kommunikation sa...

En annan och mer jordnära fråga, provat Château Haut-Canteloup i oktobersläppet?

mvh/
Peter

Frankofilen sa...

Peter, nej ingen Haut-Canteloup. Men både den och Ch Reysson bör förstås smakas vad det lider.

Anonym sa...

Enligt vad jag har hört viskas så har du gett tre apor rätt högt betyg.
Sen när NI diskuterade vinet försökte du tona ner ditt intryck när
du fick veta att det var ett bib-vin.
Tycker det är dåligt när du rankade vinet högre och eftersom det
var på box drog ned ditt betyg som att du vore rädd för replisalier,
från andra bloggare, som du skulle få ”smisk” för att du egentligen
rankade vinet högre än vad du gett det i poäng på bloggen .
Mycket svagt gjort.
Bara för att Dom bättre vinexperterna ratar boxvin och du råkade
gilla ett men inte vågar stå för det är riktigt svagt

// En med insider info

Finare Vinare sa...

Ojdå, var vi buggade av felstavningsmaffian igår? Rädslan för repressalier gör att man knappt vågar knysta något alls. Men vi skulle nog satt ett något högre betyg än 79-80 på aporna - trodde faktiskt att det var ett enkelt och publikt rieslingvin från en bra producent i Mosel/Saar. Typ Butterfly från Zilliken. Väldigt grönt i aromerna, gröna äpplen och sparris, men rent och korrekt genomfört.

Denna felgissning gjorde sig aldrig Franko skyldig till, han hävdade istället bestämt att det var en silvaner av enkel härkomst.

Så fel det kan bli även när man har insider info...

Ulrik sa...

Hmm. Världens mest udda beskyllning, skriven i en konstig ton?

Jag som var där - Franko ger en ganska korrekt beskrivning av händelseförloppet. De flesta tyckte det var OK vin (ink Franko), och var väldigt överraskade att man kan få så pass OK vin för 150 kr för 3 l.

Hade Franko försökt mörka, kunde han bara undvikit att ens skriva om det vinet. Jag lovar han utelämnar viner som var mycket, mycket bättre än Tr3 apor.

Konstig beskyllning.

Gabriel sa...

Hoppla!

Någon rackare som försöker ta chansen och sätta kniven i ryggen på Franko.

3 Apor var skitbra. Helt otroligt bra för det priset, jag har nog aldrig smakat en vit box som kommit upp på den nivån. Vi var några som tyckte att vinet var bra mycket bättre än vad Frankofilen tyckte.

Men som sagt, jag kan varmt rekommendera 3 Apor. Prisvärt är ordet.

Blindprovning är underbart och de psykologiska spel som äger rum under en blindprovning borde någon göra en doktorsavhandling på. Om det nu inte redan är gjort.

Italienska viner sa...

Kanske inte direkt en doktorsavhandling men Artbergs sparsmakade månadsbrev vidrör i vanlig ordning ämnet provningsstrategi; öppet vs blint.

Exempelvis är det möjligt att finna "häftig, modern nebbiolostil" i ett cab.sauv.vin om man ser att det står Gaja på etiketten.

Allt handlar nog bara om att vara ödmjuk.

Ingen som såg "Musikministeriet" där en samlad musikerelit skulle skilja en 30 milj-Stradivarius från en Netto-violin för 500 pix? Bara Kjerstin Dellert prickade och DET måste väl säga en del.

/Patrik

Frankofilen sa...

Anonym,
stora delar av bloggosfären satt runt det där bordet igår, och "replisalier" delas rätt sällan ut av denna grupp. Stämningen brukar istället vara väldigt tillåtande när det provas blint, och det är snarare så att det blir som mest intressant när vi har olika uppfattningar.

Tre apor överraskade positivt, även om jag själv tyckte att det jag uppfattade som bordsdruvearomer och grönhet inte var jättespännande. Andra var nog mer positiva som framgår här i tråden. (Posten är för övrigt som vanligt i stort sett identisk med mina stödord i blocket, fast utbyggd till hela meningar.) Men det är väldigt mycket vin för pengarna, vilket jag hoppas framgår. 80 poäng betyder ju just "good", men häng inte upp dig för mycket på siffrorna. Att tjafsa om huruvida Tre Apor förtjänar 80 eller 82 poäng är mer än vad jag orkar med.

Niklas Jörgensen sa...

Nu när jag vet priset på boxen och att det innebär ett flaskpris om 37,25 kr så kan jag enbart applådera aporna!

Ja, jag var också övertygad om att vi hade bättre vin i glaset och även om jag nailade ursprunget Nahe så trodde jag nog bättre producent!

Detta är tjusningen med blindprovning och totalt avskalat behov av hävdelse. Alla runt bordet är ödmjuka inför uppgiften och den dag vi tappat den respekten så kan vi lägga ner.

Att komma med påståenden av det slag som en anonym kommentar levererar är däremot fegt, särskilt när just Le Francophile var den som ganska omgående mumlade om en Silvaner...

80 poäng är mycket bra för kvaliteten detta vin visar upp. Utan att ha satt poäng så känns 80-82 inte alls orimligt. Utseendet på boxen kan diskuteras men att importören inser hur svårt det är att sälja lieblich-tyskar med 8,5% och då marknadsför sin produkt med ett nytt grepp är väl mest talande för hur vin-Sverige ser ut idag; apk-boxar regerar!

En en eloge till att man kan sälja så pass bra kvalitet för den slanten; ett stort bu för anonyma kommentarer som söker skapa förvirring, lögn och onödig hets - och inte stå för det.

En som var med på provningen; en som blev lurad - och står för det! Precis som samtliga som var med gjorde.

MVH

Niklas Jörgensen

Guran i vinkällaren sa...

Hmm.. Kul med tre apor - har hittat en roligt t-shirt med tre st. på. som kanske passar. Funderar kring Piemontevinerna. Är det bara ni som har tur? Har under många år köpt på mig viner från regionen (400 - 1.000 kr/st) ofta lådvis. Men när man börjar beta av lådorna och upptäcker att var tredje eller fjärde flaska är korkad så tröttnar man till slut. Har druckit många flaskor av Cigliuti´s "Serraboelloa" och nästan varannan har varit korkad. Italienarna med sina fina hantverkstraditioner i norr borde kunna hitta bättre korkkvaliteter. PS. Den första flaskan gott vin jag drack på sjuttiotalet var en Barolo så lite förlåtande har man tyvärr varit.

Gabriel sa...

Hej Guran,

Met veterligen finns det ingen som helst verifierad dokumentation på att just vinerna från Langhe och Roero skulle ha större problem med korkdefekt än något annat distrikt i världen. De köper av samma leverantörer som alla andra.

Vart man än kommer i vinvärlden så hör man samma sak: Alla klagar på korkarna. Alla har problem. Korkföretagen lovar guld och gröna skogar men håller sedan inte vad de lovat. Det är ett enormt problem. Att norditalienare är duktiga hantverkare har väl ingenting att göra med kvalitet på kork? Hur menar du då egentligen?

En annan sak att påpeka, som många kanske inte känner till, är att i många europeiska appellationer, som t ex de Italienska DOCG-appellationerna, så är det bara kork som är tillåten som förslutning. Detta innebär t ex att man inte får buteljera en enkel Roero Arneis (DOCG) med skruvkork, men däremot en topproducerad Barbera d'Alba (DOC). Knasigt värre.

Guran i vinkällaren sa...

Tack för kommentaren Gabriel. Norditalienarna har många duktiga företagare inom olika hantverk - vin är väl på denna nivå ett "hantverk"?! Man har bra koll från råvara till färdig produkt inkl "förpackning" - kork ingår väl i "förpackningen"?! Mitt problem är nog lagringen och humöret. Bordeaux och Piemonte - lång lagring - min smak - inte möjligt att lämna igen hos Systembolaget (högst tre år från inköpsdatum) och jag blir lika besviken och förbannad varje gång. Håller med Hans Artberg - man borde kräva skadestånd!!

Gabriel sa...

Hej igen Guran,

Problemet med dåliga korkar är ju tyvärr sådant att man inte kan veta om problemet finns eller inte förrän det är försent. Korktillverkarna verkar inte själva veta och ingen annan heller.

Även bland de producenter som enbart köper super extra premiumkorkar (toppslotten i Bordeaux, DRC osv) kan man hitta korkade viner. Dessa korkar kan kosta lika mycket som en flaska vin av enklare kvalitet, men det är fortfarande inte säkert att man slipper problemen.

Så därför kan jag inte se någon koppling mellan piemontesarnas hantverksskicklighet och korkdefekt.

Om man ska kräva skadestånd för korkdefekta viner så kan man ju börja hos de som stiftar appellationslagarna som förbjuder vinmakarna att buteljera med annat än kork.

Dansk i 08 sa...

känns som slet og ret idiotisk att vi blot beställte 1 låda Cerrati, hur kan vi nu vara nöjde med 4x3!!!

Franko: kan du inte skicka linket til Carlo, så kanske vi kan få et bra pris ;-))

Finare Vinare sa...

Dansk i 08 - You've got mail ;-)

Guran i vinkällaren sa...

Tack igen Gabriel! Min spontana kommentar är att en skicklig hantverkare alltid tar tillbaka en ev defekt produkt och på nåt sätt ersätter den - gör vinproducenterna det? - eller chansar de? - eller vet de att en viss procent är defekt och ändå säljer allt. Vill jämföra korkdefekt och "orena" viner med sågverksbranchen - i varje "paket" av fint virke finns en stor procent som bör kasseras. En lösning kanske är att leverantörerna tar ett större ansvar (även för äldre viner)- korkdefekten finns väl från början?!

Ulrik sa...

Jag fick höra en story om att Elio Altare vägrade sälja några viner av en av sina buteljeringar när han fick veta att korkarna hade en väldigt hög grad av defekt. Kommer dock inte ihåg detaljerna.

Visst skulle producenterna kunna ta ett större ansvar för defekta korkar. Själva logistiken och hur man hanterar det blir dock inte enkel. Hur länge ska de ta ansvar? 3 år på SB gör det ju galet att man ska dricka alla viner innan 3-års dagen. Men 10 eller 15 år är ju inte heller optimalt. Och 50 år känns orimligt? I slutändan ska någon betala för de defekta korkarna och hanteringen, och jag kan gissa att det måste blir oss konsumenter som får plocka upp notan. Det blir knappast billigare än att svälja förtreten när man har dragit en nitlott. Men har man köpt en Rocche dell' Annunziata och den är korkad kanske det skulle kännas som en tröst.

Niklas Jörgensen sa...

Intressant diskussion som kräver en djupdykning! Trött på att det är vi som ska står för eländet och inte dem som väljer försluta med kork! Inlägg på g ;-)

Gabriel sa...

Elio Altare inledde en lång och uttdragen rättstvist mot ett tyskt korkföretag i det som kom att kallas "La Guerra dei Tappi" (kriget om korkarna).

Det gällde hans Barolo 97:or som hade en väldigt stor del korkdefekta flaskor.

Korkföretaget skickade laboratorieforskare som undersökte allt i Altares vineri på jakt efter tricloranisole: Skor, kalsonger, allt. Man ville hitta en alternativ källa till uppkomsten av defekterna som man senare skulle kunna hävda var anledningen till problemen.

Men otroligt nog hittade de inget och Altare lyckades få skadestånd.

Detta är dock väldigt sällsynt, eftersom det är enormt svårt att bevisa att defekten kommer från korkarna och inte från vineriet. I de flesta vinerier finns TCA någonstans och på så vis kan korkföretagen hävda att defekten kommer från annat än korken.

Kayaker sa...

Några flaskor Cerrati låter intressant. Går det att haka på?
Nå'n gång emellanåt så äker t.o.m. jag förbi Stockholm... ;-)

Finare Vinare sa...

Du e på, Kayaker! Mejl kommer...

Fredrik sa...

Vilken volym krävs för att nå 132DKK? Vid sexpack tyckte jag först att summan verkade stämma, men sedan tillkom momsen tyvärr.

165DKK är fortfarande ett bra pris, men man vill ju undersöka möjligheterna till bättre deal!

Frankofilen sa...

Fredrik,
det är FV som har kollen, men som jag förstod det är 132 DKK priset vid köp av kollin om 12 flaskor.

Anonym sa...

lasa hela bloggen, ganska bra

Frankofilen sa...

Tak så mycket!