2006 Château de la Dauphine är det mest grovkornigt bondska av de två med lite kantiga drag av plommon och cassis tillsammans med tobak, kaffe och vanilj men också lite gräs och halmstrån från de tjugo procenten Cabernet Franc. Smaken har en fin jordton men känns samtidigt lite gles och kantig, inte direkt elegant även om syrorna på sedvanligt bordelaiskt sätt balanserar det hela på ett strålande sätt. Läskande och rustikt på ett väldigt Fronsac-typiskt sätt men utan guldstjärnor. Helt ok för de knappa €13 farmor och farfar betalat i Frankrike, men ingen riktig vill-ha-känsla för 210 spänn i BS. Nollfemman var klart bättre. (87)
2006 Château Grand Destieu har en mycket elegantare, på många sätt "dyrare" doft med mer påkostad ekbehandling som lämnat spår i form av tydlig tobak/ceder, kaffe, rostbiff och Anton Berg-praliner. Frukten har den där smått degenererade merlotkaraktären av gammal jordgubbssylt och plommon vi väl egentligen alla tycker om, men saknar djup. I munnen får man ett smått bräckligt, något splittrat vin som känns lite glest i mitten och som inte har något riktigt lyft i den eftersmak som klingar kvar under en oroväckande kort stund. Med tanke på att det är Jonathan Maltus som gjort vinet hade jag förväntat mig något maffigare, rundare och modernare. Baksideetikettens säljtext om ett "ripe, mouth filling, lush wine that demands to be savoured" pekar väl åt samma håll, men tyvärr känns det här mest tråkigt, oinspererat och enkelt. Grand cru betyder som bekant inte ett smack i Saint Émilion, men det här är en bit från vad jag vill ha för trehundra spänn. Jag köpte några flaskor på chans utifrån Parkers fina fatprov på 91-93 pinnar, men inte tusan blir man sugen på att smaka fler bordeauxviner från den här vinmakaren. Vingården ligger inte långt från Monbousquet och det kanske ligger något i allt snack jag hört om att man helst borde odla grönsaker runt Saint-Sulpice de Faleyrens. Med en mindre skicklig källartrollkarl än Gérard Perse är kanske det här vad man får ut... Bara att låta flaskorna ligga och hålla tummarna. Vinet tycks fortfarande gå att köpa, även om monopolet inte ens kan stava till namnet. (87)
1 kommentar:
2006 är ingen helt självklar årgång. Vi provade 2006 La Dauphine i våras, utan att bli helt övertygade, trots att det är första årgången som även juicen från Canon-de-Brem ingår. 2000 La Dauphine har däremot smakat klart bra. Tiden får utvisa om nya ägarna gör rätt... 2006 Grand Destieu låter ospännande, synd. Man får hoppas på tid och smärre mirakel.
Skicka en kommentar