2007 Seghesio Sonoma har vi druckit många flaskor av sedan första smakprovet för nästan två år sedan. Vinet har lugnat ned sig betydligt sedan dess och har tappat sitt babyhull till förmån för ett mer allmänt vinöst intryck. Fast visst finns här fortfarande frukt så det räcker med massor av blåbär, björnbär och mörka körsbär, allt insvept i generösa toner av amerikansk ek med vanilj, kafferost och tobak. Smaken är rund och varm med massor av syltig sötfrukt, men ändå med skaplig balans i det hela. Väntar man sig något annat än powerzin lär man förstås bli besviken, men i den här stilen tycker jag fortfarande vinet är riktigt snyggt ihopsatt. Visst är svansen lite tjock, och visst finns en del eld i den peppriga baken, men det hör liksom till. I mitt tycke var kanske vinet lite fräschare när frukten var ännu mer iögonenfallande, men det är fortfarande hyggligt gott. Inget att spara på, vår sista flaska får stryka med framåt hösten. (88)
När 2005 Ridge Geyserville kommer i glasen påpekar både K och Farfar (som båda får vinet helblint) vilken härlig parfym vinet har. Jodå, patenterad Draper Perfume sticker ut även i blindprovningar. Fina doftslingor av persika, blommor och citrustoner hänger över kuporna, tillsammans med björnbär, smått italienska körsbär och milda inslag av tobak, barrig örtighet, fudge och vanilj. Vinet är otroligt skönt i munnen, där en sval slankhet backar upp den solmogna kaliforniska frukten. Munkänslan är urläcker med friska syror och ett skönt grepp från de slipdammslika tanninerna; eftersmaken är lång och fin i välbalanserad stil utan alkoholhetta, men väl mineralkaraktär och några pepparkorn. Det här är en lysande flaska, mycket bättre än det tveksamma smakprovet häromåret. Det blir spännande att se vad som händer med ytterligare några år på rygg, om jag bara kan hålla korkskruven borta... (91)
PS. Punkarn har också smakat om 2005 Geyserville med bättre resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar