Det här är tredje gången jag dricker det här vinet, och de fina intrycken från förra sommaren består. I nosen får man en tät matta av lyxig mörkfrukt med visst likörtycke. Vi prickar av blåbär, björnbär och hallon tillsammans med lakrits och lite limmiga drag som brukar tyda på lågt skördeuttag. Överst svävar en kryddig, örtig ton som faktiskt drar en del åt garrigue, även om helheten inte känns svår att placera i USA snarare än Châteauneuf oavsett producentens intentioner. Det här är rent och snyggt, och faktiskt rätt oemotståndligt. När aromer av köttsaft dyker upp efter hand är det tur att vi har mat på tallrikarna...
Smaken är generös och fruktig, men med fin balans och en väl maskerad alkohol. Munkänslan känns tät och mjuk, men med rätt pigga syror och en fin mineralitet som sannolikt kommer från kalkstensjordarna i västra Paso Robles. Tanninerna bjuder inte mycket till motstånd annat än lite ungdomligt snörp. Lång, fin eftersmak med bra lyft trots all kalifornisk frukt. En riktigt skön Rhône Ranger. (92)
PS. I det andra glaset blir det omprovning av den parkerhyllade 2007 Santa Duc. Det här vinet behöver minst två timmar i karaff för att visa upp sig, men bjuder då på samma mörka, grillkolsdoftande uppenbarelse som sist med samma lyxiga, mörka nollsjuefrukt och samma barkiga, kryddiga örtighet. Inte alls lika huvudvärksframkallande som de senaste årgångarna. Kanske inte riktigt samma självsäkra närvaro i munnen som förra flaskan, men fortfarande riktigt bra. (90-91+)
4 kommentarer:
...och jag som bestämt mig för att inte spendera mer på dyra jänkare den här månaden...
Sådana löften gör man av och till ;-)
Gissar att du inte köade för Formans nollsjua idag då?
Nej, ingen Forman för mig i dag.
Själv då? För jag nöjet att läsa om den här framöver?
Jodå, kunde inte hålla mig. Och risken är att det måste bli en flaska ganska snart...
Skicka en kommentar