2003 Domaine du Pégau Cuvée Réservée

Alla tycks stressa som galningar så här dan före dan före dopparedan. Och vi är väl egentligen inga undantag, men vi försöker ändå hitta lite lugn i stormen med julklappsinslagning i granens sken. Lite julmusik är förstås inte fel heller. I år precis som vanligt ger Frank Sinatras inspelning på Capitol Records från 1957 precis lagom doser elegans och sentimentalitet. Och så vill man gärna ha något i glasen också, men glögg går ju inte att dricka. Port kanske? Nja, det är rätt ont om mogna portviner i samlingen. Den perfekta lösningen heter 2003 Domaine du Pégau.

Vi har druckit några flaskor av det här vinet de senaste åren, men den senaste posten var i bloggens skakiga början för fyra och ett halvt år sedan. Jag trodde den här nolltrean skulle bjuda på snabbmognande drickfärdighet och visa sig från sin bästa sida vid en hederlig pop'n'pour, men efter uppkorkandet står det klart att här behövs en hel del luft. Det tar åtminstone en timme innan doften öppnat upp helt. Då är å andra sidan aromerna snudd på smärtsamma i sin intensitet med torkade mörka körsbär, vildhallon och björnbär tillsammans med blod, rostbiff, en massa blåvioletta blommor, örter och alla kryddor man kan tänka sig. Just den här flaskan känns väldigt ren och nästan helt utan de tydliga drag av brettanomyces som på många sätt hör ihop med Pégau, men efter en stund kan man ana lite stall i bakgrunden. Det finns lite portlika drag också och det är ingen tvekan om att året var varmt, men samtidigt lyser russinen med sin frånvaro vilket alltid är ett plus. Skall man jämföra med tidigare så är doften betydligt mer sammansmält och elegant, även om här ändå inte finns mer än begynnande mognadstoner.

I munnen får vi en tät matta av kirschig mörkfrukt som lyckas med konststycket att inte kännas för tung. Munkänslan är fortfarande lite rustik och kantig även om de aningen torra tanninerna börjat smälta undan, men här finns ingen uttalad hetta eller klumpighet, och apelsinsyrorna känns fullt tillräckliga. Skön drickbarhet helt enkelt, även om man gärna sippar snarare än klunkar i sig. Avslutet är långt med mineraler och torkad mörkfrukt.

Det här är riktigt gott nu, men jag tror ändå på att spara resterande flaskor några år. Här finns stoppning så det räcker och blir över, och det borde gå att locka fram ännu fler mognadstoner samtidigt som tanninerna kammar sig ytterligare. Hur som helst skönt sällskap till lite bjällerklang. Lite port, lite sydländsk sol, och lite av glöggens sötfrukt och kryddor samtidigt som det handlar om riktigt vin.

God Jul allihop!